En rar liten överraskningsgäst

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror inte på att vi skulle ha firat Runebergsdagen, så häftigt att jag skulle ha vilat hela dagen igår.  Inte ens fastän vi på kvällen fick de här av yngsta sonen:

Runebergstårtor från tyska butiken. Med stort vemod och värme minns jag de goda runebergstårtorna, som serverades i datakurspausen i Hindersby. Goda och saftiga, hembakade.

Det att ni blev utan mina skriverier igår beror på att vi fick en rar liten överraskningsgäst igår på eftermiddagen. Lillan ville till famos och äta sin fredagspizza och hon ville vara ensam hos famo. Nån pizza åt hon inte, för den skickade hon hem med mamma. De facto åt hon just ingenting alls utom lite grynost och några pommes frites. Hon skulle säkert ha ätit mera grynost, men det fanns inte så mycket här hos oss.

Lillan provade vantarna och de passade precis på hennes hand. Och det bästa av allt, hon gillade dem och ville ha dem! Så inte en alldeles onödig stickning jag höll på med då jag lärde mej bikupemönstret.

Vi hade en riktigt trevlig kväll med både lekar och en pysselbok. Strax innan hon skulle hem, ville hon baka pepparkakor, men jag hade ingen deg hemma, så det måste vi planera till en annan gång. Och vet ni vad? Jo, att umgås med barnbarn gynnar hjärnan! Så Lillan gjorde oss en stor tjänst då hon kom på besök! Tack!💕
Sen får man ju också oroa sig för barnbarnen, men det är en helt annan sak.

Senare på kvällen blev jag smått desperat. Det skulle ju vara OS-invigning och då kunde jag inte precis avsluta mitt virkprojekt. Nej, jag behövde nånting för händerna, som jag kunde göra samtidigt som jag tittade på TV. Men vad? Jag hade ju inte tid med provlappar och inte tid att leta efter något specifikt garn och lämpliga stickor. Nej, här skulle det gå fort och snabbt att hitta det jag behöver.

Till all tur har jag bra minne, så jag kom ihåg mitt stickpaket, som jag köpte på rea förra året. I paketet fanns både garn, stickor och mönster. Tjolahopp.

Så här långt kom jag på min Halaus Beanie igår under OS-invigningen. Och nej, jag såg inte riktigt hela, för dels gnällde bisin min att "det där är ingen sport, det är spektakel" och "nu ska vi släcka och gå i säng". Jag satt envist kvar ännu en liten stund, fastän jag var rejält trött. Till sist måste jag ju ge mej och krypa ner mellan lakanen. Det var verkligen skönt att sticka så här kravlöst, 2 räta och 2 aviga. Halausgarnet är nytt för mej, lite luddigt och så är det ojämnt, men hoppas att det inte gör nånting i den här mössan. Ja, alltså det ska bli en mössa, så varför har Novita valt att kalla det här mönstret för beanie?

Den här mössan blir nog för liten för mitt huvud, så nu ska jag kolla om jag hittar ett rosa garnnystan av något slag och sätta igång med en större mössa, kanske med flätor för att få lite utmaning i mitt stickliv. Men först borde jag nog virka kanter runt pannlapparna, för det är alltid skönt när något projekt blir färdigt. Och det är inte bra att lämna det sista ogjort.

Hoppas att ni alla får en skön lördag med eller utan sport!