Glad vändag!

Idag tänker vi på nära och kära. Jag är glad för att vi i Finland kallar den här dagen för vändag istället för något annat. Här i huset är det inte aktuellt med vare sig presenter eller blommor. Bisin min tycker att den här dagen är ett kommersiellt påfund från det numera galna landet i väst. Vändag är det varje dag och kärleken handlar mest om att inte ta varandra för givna samt alla de där små sakerna man gör för varandra i vardagen. Det behövs liksom inga stora gester och presenter på en viss dag i året. Själv är jag tacksam för att bisin min står ut med min (garn)galenskap, över min familj och över mina vänner. 💕

Lite hjärtan har vi i alla fall haft, för det här var vår efterrätt igår. En runebergstårta med hjärtdekoration.

Ända sen min sjukhusvistelse i augusti förra året har min matlust varit minimal. Detsamma gäller också för min lust att överhuvudtaget laga mat. Här i veckan kom jag fram till att jag behöver skärpa mej och gjorde alltså en veckomatsedel. Riktigt slaviskt kommer jag inte att följa den, men försöka få in fisk en gång per vecka, likaså soppa.

Igår började jag helt lätt med en skinkomelett! Jag skulle gärna ha haft i lök, plommontomater, riven ost och paprika. Men det är sånt som bisin min inte äter, så jag klippte en kruka bladpersilja över omeletten istället. Och serverade den tillsammans med strimlad vitkål, skivad paprika och tomatklyftor samt rågbröd. Gott och lagom matigt om ni frågar mej. Förr i världen gjorde jag bondomelett med överbliven skinka och kokta potatisar, men så blev det inte igår.

Och lugn, bara lugn, jag kommer inte att plåga er med en massa middagsbilder framöver. Nä, det är nog stickning och virkning, som gäller. Nu skulle jag faktiskt vilja lära mej våffelstickning. Tror ni att det är för svårt för mej?

Önskar er alla en riktigt fin och glad vändag!