Till Socis

Idag har jag igen varit till stan, den här gången till Socis. Där var det loppis, som marthorna ordnade. Jag var tillsammans med Lilleman och hans mamma. Vi gick ett riktigt hastigt varv, för vi skulle inte ha nånting. Men det kan ju hända att vi skulle ha fyndat nånting vi inte ens visste att vi ville ha eller behöver!

Nå, för mej kom hela besöket lite oplanerat, för jag fick ett WhatsApp-meddelande på morgonen med förfrågan om jag ville komma med. Jag svarade jakande, men hade liksom ingen klar plan för vad jag eventuellt skulle köpa. Redan vid första loppisbordet fick jag syn på, vad annat än garn. Men den vänliga damen visste inte vad det var för garn hon hade i påsen, så förnuftigt nog lät jag bli att köpa!

Jag köpte två påsar med knappar istället. Nu måste jag nog sticka lite annat än sockor! Damen sålde också både stickmarkörer och örhängen, men även dem lät jag bli. Jag tittade på ett fodral som innehöll en massa virknålar, men inte heller det köpte jag. Jag var alltså superförnuftig, som inte handlade nånting. Däremot hade vi en livlig diskussion om hur synd det är att handarbetsaffärer försvinner. Man vill ju kunna diskutera garnkvalitet och mönster med en riktig människa och inte en chatrobot.

Vet ni vad? Jo, Virve Rosti var också där och sålde! När Chicago dog sjöng hon 1975. 1987 representerade Virve Finland i Eurovisionen. I ärlighetens namn måste jag medge att jag inte lyssnade på henne när det begav sig, för jag hade lite annan musiksmak. Det var endera visor eller rock, som gällde och i stort sett så är det väl så fortfarande. Men jag har vidgat vyerna på musikfronten och är mera allätare nuförtiden. Och det till en sån grad att jag till och med känner igen en och annan aria från olika operor!

Men hur som helst, jag har ingen aning om hur Virve hittat marthornas vårloppis i Lovisa, men där stod hon bakom ett intressant loppisbord. Svärdottern var lite intresserad av några vackra tallrikar, men det blev inget köp, för det ryms inte mera i skåpen. Mycket förnuftigt!
Mitt emot Virves bord fanns det en som sålde tyger med härliga tryckta figurer, men... nä, det ska jag nog inte ha.

– Såg du att där finns garn, frågade svärdottern.
Nej, det hade jag inte sett, så jag skyndade vidare till det loppisbordet. Men nej, det var garn, som tovar sig, så nej tack, inget för mej. Men...  

... nu kunde jag inte låta bli det här trikåtyget! 🙈 Inte bra, inte alls bra, för nu måste jag ju göra nånting med det också. Jag misstänker fortfarande skarpt att jag INTE kan sy, så få se nu. Det här är färdigt "krymptvättat" så det är bara att ta ut mönster, klippa till och börja sy. Hur nu det ska gå till.

Många hade mobilpay, som enda betalningsmetod och jag har inte den appen i min telefon. Så det blev en hel del bord jag bara gick förbi. Innan vi lämnade Socis, köpte jag ännu fem lotter för 1 €/stycke. Jag ville ju understöda, för det är duktigt att människor orkar arrangera och ställa upp frivilligt. Svärdottern fick välja lotterna.

Jag vann två kökshanddukar...

... och en stor påse med marshmallows. Ingendera av vinsterna ville svärdottern ha, så de kom hem med mej.

Innan vi kom hem hann vi ännu med ett besök i mataffären. Som vanligt skulle jag inte ha annat än mjölk, men...

... jag kom ändå hem med den här! 🙈

Utanför fönstret här, lyser solen, men vindbyarna är hårda, så jag fryser och håller mej inomhus! Nu ska jag ta itu med Melodikrysset!

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen!

Garnlagret i februari 2026

Dags för lite statistik, den här gången min egen statistik och inte lyckostatistik eller frihetsstatistik!

Kvar från januari 2026: 22 889 gram

• Köpt garn:   475 gram

• Från Adlibris 425 gram
  
  
• Från Tokmanni  50 gram 

• Erhållit garn: 346 gram 

•  Använt garn: 320 gram
  
  
•  Barnvantar med bikupemönster  56 gram
  
  
• Virkade rutiga grytlappar  110 gram
   
•  Stövelsockor för barn  50 gram
   
•  Halaus Beanie  104 gram

• Kvar i februari: 23 390 gram

Håhåjaa, jag stickar på tok för långsamt, för annars skulle inte garnlagret öka hela tiden, eller hur? Liten tröst är det att jag fick ju garnet i julklapp och har därför inte betalat allt garn själv. Men nu lever jag lite farligt, för jag skulle vilja sticka de här videkiss-sockorna. Men, men jag har inte det där garnet, så jag vet inte riktigt. Nog bäst att låta bli de sockorna och istället satsa på de 7-bröder garn jag har i lager, inte sant? Bäst att helt enkelt vara förnuftig!

 

I morse när jag slog upp ögonen var det riktigt ljust i sovrummet. Jag trodde att jag hade sovit till klockan tio minst. Men till min stora glädje var klockan knappt åtta. Det var nästan -7 grader ute och ett tunt frostlager på marken, men solen sken från en molnfri himmel. Sånt gör underverk för ens humör och framförallt för ens energi. Jag tog genast itu med gårdagens disk. Innan jag hann äta frukost knackade det på dörren. Jag var lite förvånad, men allra mest fundersam, för bisin min låg ännu och sov. Vågade jag öppna dörren? Vem vet vad som finns på andra sidan?

 

Lättnaden var stor då jag såg att det var yngsta sonen som stod där utanför. Han hade ärende åt fadern. Det handlar förstås om sommardäck. Här hos oss har en bil av tre sommardäck under. Knappast vågar vi ännu byta på alla bilar, i synnerhet med tanke på att det ännu är minusgrader på morgnarna. Bisin min brukar sköta däcksbytena, så han får bråda tider framöver. Nå, sönerna brukar nog hjälpa till, vilket underlättar.

 

Idag är det vårdagjämning, så ut och njut!

 

Önskar er alla en skön fortsättning på vår soliga fredag!

Lyckligast i världen

I morse vaknade jag redan klockan sex. Det kändes som alldeles för tidigt att stiga upp, så jag låg kvar nästan en och en halv timme och vände och vred på mej. Till sist hjälpte inget annat än att kravla sig ur sängen.

Och vet ni vad? Jo, jag vaknade i världens lyckligaste land! Joo, det är alldeles sant, vi är lyckligast i världen för nionde året i rad. Bisin min och jag tittade lite skeptiskt på varann, är vi lyckligast i världen? Joo, om vi får tro på den seriösa forskningen som gjorts i ämnet. Strunt nu att vi har högsta arbetslöshetssiffrorna i Europa, Orpos regering har skuldsatt Finland upp över öronen, nativiteten i vårt land är den lägsta någonsin, Finland är ett farligt land för kvinnor, barnfattigdomen ökar och allt fler får blanda bark i brödet. Trots allt det här så är vi alltså ändå lyckligast i världen! Tjohoo! Hoppas att ni alla känner av det! Tack och lov, så har vi KAJ, som lyser upp vilken mulen dag som helst och som gör de flesta på gott humör. Ja, jag säger de flesta, för bisin min har inte insett de tre killarnas storhet ännu.

Idag hoppas jag också att ni har flaggat, för vi firar Minna Canth-dagen. Själv firade jag så ordentligt att jag körde på eftermiddagen iväg till stan, till Café Favorit.

Där festade jag med gott te, skink-auraostpaj och sallad samt en kristallbulle. Passade samtidigt på att träffa en kompis. Det blev en lätt lunch lite sent.

 

Det var trevligt påskpyntat där på caféet.
När jag stod och handlade bullar att ta med hem, ringde min telefon, svärdottern behövde hjälp. Jag betalade och skyndade mej sedan iväg till grannbyn.

Jag fick ta hand om Lilleman utomhus medan modern lånade min bil och körde iväg och hämtade hem Lillan. Lilleman stornjöt av alla vattenpölar och hittade förstås små snöhögar lite här och var. Vi både hörde och såg kråkor, vilket var jättespännande. Jag började lite småfrysa, för jag var inte klädd för utelekar. Men jag var lyckligast i världen över att få vara tillsammans med Lilleman.

Lyckan höll i sig här hemma, för allting var förberett inför makaronilådan jag behövde endast laga äggstanningen. Middagen blev lite senare än tänkt på grund av min barnbarns utryckning. Men det gör inget.

Nu hoppas jag att kvällens stickning också gör mej lycklig! 

Och jag önskar er alla en riktigt skön fredag!

Villhöver

Ibland så villhöver jag saker, som jag oftast nog inte behöver. Men väldans gärna vill ha. Så var det då jag i februari var iväg till Prisma tillsammans med yngsta sonen. Jag vågade mej till garnhyllan och inte köpte jag något garn inte, men...

Jag kom hem med den här istället. Jag måste ju bara ha den på grund av kattmotivet, inte sant?

Jag har ju redan förvaring för mina rundstickor, så inte är den här precis nödvändig, men... ja, jag kunde helt enkelt inte motstå den. Tokigt, men sant.

I morse vaknade jag redan klockan fem. Det var mörkt och alldeles för tidigt att stiga upp. Jag besökte toan för säkerhets skull och kröp sedan ner tillbaka under täcket. Jag tänkte att jag kommer nog aldrig att få tag på sömnen på nytt, så jag började smågnola på Vems pojk e do. Jag tror att alla som har växt upp på landet kan känna igen sig i den sången. Hur många gånger fick jag inte som barn och ungdom säga vems flicka jag var. Beroende på vem som frågade så kände frågeställaren mina föräldrar eller mina morföräldrar. Jag minns också att när de egna barnen började ta hem kompisar, så ville jag alltid veta vems pojke eller flicka det var. Ibland var föräldrarna bekanta och ibland mindre bekanta. Fördelen med en liten byskola var nog ändå att alla kände alla. Kanske inte så trevligt med sådan social kontroll för barnen, men det var tryggt.

Idag har jag varit på stickcafé till H. Som vanligt härligt att träffa alla stickare och njuta av alla godsaker på bordet, broccolipaj, morotskaka, sandkaka, kex, choko osv. osv. Och kan ni tänka er, jag hann nästan få alla garnändar i mina vantar fästade.  Tre ändar blev kvar att ta itu med här hemma.

För övrigt kan jag konstatera att jag är rätt effektiv, för jag kom hem och hann just få av mej skorna innan jag tog på dem igen och åkte in till stan på nytt. Jag var iväg och veckohandlade med äldsta sonen. Beträffande vad vi ska ha i matväg under veckan var jag helt renons på idéer. Men det blir makaronilåda i morgon och den kommer ju att finnas några dagar framöver på våra tallrikar.

Och när jag nu är inne på det här med KAJ, så kan jag konstatera att deras medley under finalen av Melodifestivalen har på Youtube över 410 000 visningar just nu! De har flera visningar än vinnaren av melodifestivalen 2026. Det ni!
Bara bada bastu var också år 2025 den mest spelade låten i Sverige visar statistik från musikbolagens branschorganisation Ifpi. Jag tror nog att det är dags för bisin min att sluta säga att KAJ är Vörårevyn. Bisin min har ingen aning vad han pratar om. Proffsiga hjärtliga killar som levererar värme och glädje. Precis det som behövs i dagens onda värld.

Nu är det äntligen dags för lite stickning, som jag inte har hunnit med tidigare idag.

Önskar er alla en fin torsdag!

Mysko

Det här råkade jag få i mitt 7-bröder garnnystan:

Lite mysko med det där plastiga, eller hur? Hela nystanet har innehållit "ulltottar" längs med, så jag har försiktigt fått peta bort dem. Tyvärr kan jag inte reklamera, för det här nystanet har funnits en tid i min sockgarnsplastlåda. Jag minns inte när jag har köpt det. Urgammalt är det inte, för det är ett 100 grams nystan med den "nya" blandningen, det vill säga 80% ull och 20% polyamid.
Nå, jag får klippa bort den där missbildningen, så ordnar det sig.

Idag har jag stickat tummarna på de här vantarna, så nu skulle det vara dags för en fästfest. Men den får nog vänta till morgondagens stickcafé. Förra veckan gick det ju snabbt och smärtfritt att fästa medan jag satt och pratade. Bisin min tycker jag är knäpp som stickar vantar nu då all snö är borta. Jag tror bestämt att jag ska sticka en mössa som följande projekt. Så har han någonting nytt att himla sig över! 😊

Önskar er alla en fin onsdag!

Sluta sticka!!!

 – Nu ska du sluta sticka, sa bisin min plötsligt igår kväll när vi satt sida vid sida i var sin gungstol.
Jag hajade förvånat till, vad hade han nu retat upp sig på? Han sade ju att bildelarna jag hämtade från Motonet var de rätta.
– Varför ska jag sluta sticka, frågade jag mycket långsamt med betoning på varenda stavelse.
– Nå, för att det blir sommar och ingen vill ha eller behöver vantar och sockor längre.
Åhå, här låg allt en hund begraven och jag anade ugglor i mossen och frågade frostigt:
– Och vad tycker du att jag ska göra istället då?
– Städa, förstås.
Nu levde bisin min farligt. Tur att jag hade min stickning i händerna och sakta hann räkna till 37 innan jag öppnade munnen:
– Nä, jag kan sticka sockor och vantar färdigt till i vinter.
Bisin min sa inte så mycket mera annat än muttrade lite. Och det var ju bra. Men jag har kommit på en ljuvlig hämnd. Nästa gång han ser på guldgrävarna eller sport i TV, då drar jag fram dammsugaren och städar vardagsrummet. Efter det vill han knappast att jag städar, för det är nog lugnare när jag sitter bredvid honom och stickar! Man får ju inte vara dum, eller hur? En kvinnas list övergår mannens förstånd. Stickning är en verkligt oskyldig hobby, inte sant?

Igår for det här paketet iväg västerut. Det innehöll prästkragesockorna och det var riktigt roligt att få överraska Lillan och Lillemans mommo med lite hemlagat. Ja, ni ser att själva paketet också är lite hemlagat! Jag återanvände en låda från Fazer och prydde den med lite klisterbilder och ett garnsnöre från restgarnsburken. Mottagaren gillade sockorna direkt och tackade tusenfalt. Som sagt, riktigt roligt att få ge.
Där fick bisin min se, att visst finns det människor som vill ha sockor också så här på våren! Så jag tänker inte alls sluta sticka. Han får säga vad han vill om den saken.

Önskar er alla en fin fortsättning på veckans första dag!

Alldeles frivilligt

Igår kväll var vi iväg söderut och bjöds på god skinkpaj, grönkålssallad, delikata bullar, godis, morotskaka, ost och kex. Ja, matbordet var alldeles fullt av läckerheter. Det var riktigt trevligt att träffa svägerskorna, den enas man och dotter. Det blir alltför sällan, trots att avstånden inte är stora. Vi bor ju faktiskt i samma stad!
Äldsta sonen fick agera tech support, så nu borde åtminstone en dator vara uppdaterad och redo för nya utmaningar.
Bisin min är alldeles salig. Han kom hem med en för honom ny gammal knapptelefon, en likadan som han använder. Nu behöver han inte byta till modernare rackerier!
Vi kom hem mitt i natten, för tiden gick så fort och mitt i allt visade klockan 23.30.

I morse vaknade jag lite före åtta. Jag hann inte ens börja med frukosten då det knackade på dörren. Där stod yngsta sonen, som vänligt nog kom och hälsade på sina föräldrar. Yngsta sonen var ursprungligen på väg till stan och handla mat. Mitt i alltihopa innan jag ens fått i mej frukosten blev det bestämt att vi åker iväg österut till Kotka. Och kan ni tänka er, alldeles frivilligt gick jag in till Motonet och alldeles frivilligt tog jag kölapp till reservdelsdisken. Det ni! Nu hoppas jag innerligt att jag fick rätt rem och rätt kork. Jag hade ordentligt på en lapp skrivit upp allting bisin min behövde. Men det innebär inte att det automatiskt blir rätt ändå, för hur ska vi veta exakt vad det heter på finska?

– Ta det lite lugnt nu, sa yngsta sonen när jag tänkte rusa iväg till kassan.
– Vi ska titta lite omkring oss först ifall vi behöver nånting, fortsatte han.
Hmmm, lätt för honom att säga. Men lite knepigt när man inte alls vet vad de där konstiga grejerna överhuvudtaget ska användas till.

Men tjolahopp! De här känner jag i varje fall igen och nu passade jag på att förse mej, så jag klarar mej över sommaren. Förstås beroende på hur många korsord jag orkar lösa.

Såna här återanvändbara plastpåsar hittade yngsta sonen och dem nappade jag direkt. I de här kan jag ha lite nystan!

Från Motonet återvände vi västerut och stannade vid Prisma. Egentligen skulle jag inte ha så mycket annat än yoghurt, mjölk och lite bröd. Men, jag köpte lite påskpyssel och den här:

En virktidning! Garnhyllan besökte jag inte alls, så jag var riktigt duktig, inte sant? Sedan stod jag nog och höll i ett par rödlappade stickade babysockor. Funderade på att köpa dem, men tänkte att det är nog bättre om jag stickar själv...

När vi var färdiga med uppköpen och skulle iväg till kassan blev yngsta sonen lite orolig. Vi hade nämligen kommit in på barnklädesavdelningen. Han vet hur gärna jag handlar kläder åt barnbarnen och han ville inte bli och vänta på mej när vi ju redan hade allt nödvändigt i kundvagnen. Och nej, jag köpte inget den här gången. Så visst kan jag vara lite ordentlig ibland. 

På hemvägen ringde stickväninnan U och frågade om hon skulle köpa tidningen Kuriren åt mej. Jag hade telefonen i min väska i baksätet, men talade i min smartklocka i framsätet. Verkligt bra påfund med smartklockan kopplad till telefonen. Jag tackade U för att hon tänkte på mej. Som jag alltid har sagt, stickare är snälla!

Det blev en oplanerad snabb utfärd idag. Småningom börjar jag lära mej var allting finns där i Prisma i Kotka. Antagligen kommer de att ändra ordningen på varorna nu så fort jag lärt mej i vilka gångar jag ska gå.

Det blev en snabb och trevlig liten utfärd österut. Nu får ni hålla tummarna att bildelarna passar!

Önskar er alla en skön söndagskväll. Hoppas att ni hunnit njuta av det vackra vårvädret. Vi har haft vårens första bofink vid fågelbrädet!

Jyjy-26 – 12

 Keskiviikkona valmistui jyjy-26 – 12.

12 Päivänkakkarasukat

Aloitus: 22.02.2026

Valmis: 11.03.2026

Langan menekki: 110 g

Lanka: Sportsragg, Viking Garn
Puikot: 3 ja 3½

Ohje: Malli s. 6,  Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

12 Prästkragesockor

Start: 22.02.2026

Färdig: 11.003.2026

Garn: Sportsragg från Viking Garn

Åtgång: 110 g
Stickor: 3 och 3½
Mönster: Sidan 6 i Käsityön ABC 11 Sukat, lapaset & asusteet

De här blev färdiga i onsdags och väntar nu på lite vatten och sedan får de torka.

Det blev en hel del att fästa. Det är en av nackdelarna med många olika färger i sockorna. Å andra sidan går det snabbare att sticka när man har ett mönster. En bra sak är nu det att jag verkar ha kommit över det där med att andra sockan blir ostickad. Tjohoo!! Det tar sig alltså på sockfronten.

Nu önskar jag er alla en skön lördagskväll.

Hönsdag

Idag är det fredag den trettonde. Enligt vissa en olycksdag. Jag hoppas att ni har klarat er utan missöden. Min hulda moder, frid över hennes minne, sa alltid att 13 var hennes lyckonummer. Så olika kan det vara. Har ni något lyckonummer?

I morse när jag satt och åt frukost ringde min telefon. Nästyngsta sonen ville veta om jag hade något för mej.
– Ska du göra nånting idag?
– Nej, svarade jag som vanligt, för jag hade inga bestämda planer inför dagen. Förstås finns det alltid saker att ta itu med, tråkigt hushållsarbete, men...
– Kan du komma hit till halvtre?
– Jo, jag kommer om trappan är isfri.
Självklart lämnar jag allt hushållsarbete när Lilleman behöver mej.

Nästyngsta sonen hade städat och leksakerna var ordentligt plockade i lådor. När vi hade lekt färdigt med Lilleman, fanns det både pussel, traktorer, bilar, bollar och lite andra prylar lite här och där. Det blir ju så när man leker, grejerna breder ut sig på ett mystiskt sätt. Det var inget Lilleman och famo kunde rå för, eller hur? Han är alldeles ljuvlig, bortsett från att han inte riktigt ännu förstått att han ska vara försiktig med katten, Pricken.
När jag är där, så pratar jag hela tiden med Lilleman och emellanåt sjunger jag för honom. Då stannar han upp och tittar på mej med stora ögon. Jag kanske sjunger falskt? 😊

Det är både underhållande och lärorikt att umgås med barnbarnen. Idag fick jag stifta bekantskap med Alien TV, som råkar vara Lillans favoritprogram just nu. Underhållande och roligt, men jag vet inte hur mycket hon uppfattar.
På hemvägen från grannbyn lyssnade jag i bilen på radion. Då fick jag veta att 16 miljoner män i världen går omkring med en Y-kromosom som härstammar från Djingis khan. Verkligen intressant att han sådde sin vildhavre överallt. Ni ser, man lär så länge man lever! Och det är väl bra?

Nästyngsta sonen bjöd mej snällt på middag, höna och ris. Men jag avböjde, för jag visste att vi har mat här hemma. När jag kom hem bjöd äldsta sonen på... ja, gissa vad?

Jo, höna och ris! Alltså en riktig hönsdag idag!  

Nu drar jag mej mot gungstolen och sätter upp maskor för vante nummer två med hjärtmönster. Måste bara komma ihåg att den här ska ha tumhålet till vänster, annars blir det till att sticka två vantar till. Eftersom jag använder restgarner så kan det bli verkligt knepigt.

Önskar er alla en fin lördag med mycket sol och mycket värme.

Lite ruggigt

Brrr! Här sitter jag och småfryser framför skärmen. Bisin min har skruvat ner värmen i huset, för han tror att våren har kommit med värmande sol och fågelkvitter. Men hej vad han bedrar sig. Här har det varit regngrått hela dagen och snålblåst. Att det regnar är ju bra, för då försvinner den sista snön, men särskilt varmt är det inte.

Igår åkte jag iväg till stickträffen med stickväninnan B. Så härligt att äntligen träffas, för vi har inte setts sedan december förra året. Ååh, vad jag har saknat hennes sällskap. ❤️
Igår var det G-M, som höll stickträffen och hon bjöd som vanligt på idel läckerheter, räkpaj, kentucky kaka, som hennes barnbarn hade bakat, chokokex och ännu hembakad rulltårta. Vi rullade nästan från kaffebordet med våra proppfulla magar.

Från stickcaféet kom jag hem med två böcker:

De här fick jag av U, som försöker minska på sitt bokförråd. Jag ser verkligen fram emot att läsa dem, men det har varit lite si och så med mitt läsande på sista tiden. Det har mest varit stickande på kvällen och sen i säng.

På stickcaféet satt jag och fäste garnändarna på mitt senaste sockpar. Och kan ni tänka, fästandet löpte på bra medan jag satt och både lyssnade och pratade. När jag kom hem hade jag endast tre garnändar kvar att fästa och dem tog jag hand om senare på kvällen. Tjohoo, nu har jag ännu ett sockpar färdigt!
Tack till B för skjutsen och U för böckerna!

När jag kom hem igår låg den här på matbordet och väntade på mej:

Novitas sommartidning. Och nej, jag är inte direkt överförtjust i just det här numret, för här fanns inget, som jag direkt kände att det där vill jag sticka.

Igår var jag iväg till stan på nytt tillsammans med äldsta sonen. Vi landade söderut i grillen vid hamnen.

Jag valde, min vana trogen, pita kebab. Men trots att den var god, så fick jag lämna kvar en tredjedel, för jag var ännu så full av räkpaj och kakor.

På hemvägen handlade vi lite, men endast det allra nödvändigaste.
Jag fick en sån energikick av stickcaféet att jag förutom fästandet i sockorna också tog itu med disken. Och det var riktigt skönt i morse att starta med äggkokning utan odiskade kärl.

Idag har jag för övrigt varit till stan igen på förmiddagen och den här gången som en riktig pensionär brukar. Jag var alltså iväg till stora varuhuset samtidigt som alla andra pensionärer. Vi var alla på jakt efter två kaffepaket och det fort innan kaffet tog slut. Det var ett erbjudande, som minsann fick fart på kunderna. Nu borde vi då ha kaffe till påskhelgen, för äldsta sonen var också efter två paket. Inte för att jag riktigt har koll på hur många paket det går åt här i huset.
– Är det inte fusk att det aldrig finns te på erbjudande, frågade jag av bisin min.
Han bara fnyste till svar och konstaterade:
– Vi har ett helt skåp fullt med ditt te.
Äsch, nu överdrev han allt. Det var ju inte det jag menade, utan jag tänkte på alla tedrickare, som måste betala fullt pris för sina påsar. Och jodå, jag har nog te så det räcker och blir över. Här finns både julte och till och med två flaskor glögg kvar ifall man riktigt vill värma sig och mysa!

Nu måste jag bestämma mej för om jag ska ägna mej åt tvätten eller åt vantstickningen. Alla dessa svåra beslut...

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

På fästhumör?

Kära vänner, igår blev ni dessvärre utan mitt dagliga inlägg. Beklagar, men jag var så uppslukad av min sockstickning att jag glömde både tid och rum.

Och om jag nu själv vågar säga det, så var jag faktiskt riktigt duktig, för socka nummer två är färdigstickad. Nu undrar jag om nån av er är på fästhumör? Mitt eget fästande släpar tyvärr efter. Traktorvantarna är till exempel färdiga, så när som på just fästandet. Bäst att ta med de här sockorna till dagens stickcafé, så kanske jag får jobbet gjort.

Apropå vantar ännu, så tog jag itu med följande par vantar igår kväll. Måste ju få dem färdiga innan snön helt smälter bort. Tur förresten att jag inte behövde gissa väskinnehållet, för i den där gröna Normalkassen hittade jag förutom vanprojektet också två sockprojekt. Jag skulle alltså ha gissat helt fel! 🙈

Småningom ska jag sticka iväg till stan till G-M.

Önskar er alla en skön fortsättning på onsdagen.

Vad har du i väskorna?

I morse vaknade jag halvåtta, en riktigt bra tid så här på måndag morgon. Jag var full av energi och hade en del saker jag tänkte ta itu med. Men sen, ja sen drog frukosten ut på tiden, för jag fastnade i svåra korsord. Och det blev förmiddag och tiden gick. Plötsligt drog jag fram min sockstickning...

... och sen var det förkylt, ingenting blev gjort! Ja, annat än stickning. Det är just det som är det farliga med att vara pensionär, det finns liksom tid i morgon också. Då kan jag göra allt det där jag inte gjorde idag, för jag är ledig då också!
Men jag måste nog skärpa mej, för min nuvarande lättja är inte hälsosam!

– Ska jag ta fram dina väskor och så får du gissa vad det finns i dem, frågade bisin min igår då vi satt sida vid sida i var sin gungstol. Han glodde på TV och jag på min stickning.
– Öh, varför det?
– Nå för att du har de där väskorna överallt.
– Nå, det har jag nu int heller! Jag har bara den här med sockstickningen.
– Nähä, vad är det i den där där i stolen då, frågade bisin min och pekade på en proppfull fåtölj.
– Öh, där är nu några rader med hjärtan. Men alla andra väskor har jag städat undan. De finns i hobbyrummet.
– Jag hämtar dem och så får du gissa.
– Va får jag om jag gissar rätt?
– Du får fulla poäng.
– Nä, jag vill ha 2,50 €/50 gram garn, svarade jag segervisst.
Till all tur vågade bisin min inte utmana ödet. Han är rädd för mitt minne! Jag var rätt självsäker, i den där lila väskan finns ett blått stickprojekt, en sorts Robin Hood huva, i den rosa väskan med lilla My finns bomullsgarn och en virkad påbörjad åttkant, i Normalkassen finns ett påbörjat vantprojekt, i uggleväskan finns åtminstone ett sockprojekt osv. Plötsligt kom jag ihåg att i vissa fall har jag placerat flera projekt i samma väska. Det var då jag insåg att jag kanske inte ändå skulle förtjäna 2,50 €/50 gram på mitt minne. Tur alltså att bisin min avstod från att utmana ödet.

I morse spelade bisin min en låt för mej, Don't Stop Me Now. Han ville att jag skulle gissa vem som framförde den och vilket år den gavs ut. Queen prickade jag rätt, men årtalet trodde jag var 1977. Så var det inte, för låten kom ut ett år senare, 1978. Men hur skulle jag nu minnas sådant? Jag lyssnade inte på Queen på den tiden vad jag minns. Det var först när jag hörde Bohemian Rhapsody, som jag blev medveten om deras musik.

Nu är det dags för lite mera stickning.

Önskar er alla en fin tisdag!

Rädda skinkan!

I morse vaknade jag redan klockan 7:07. Med tanke på att jag kom i säng först vid halvtvåtiden på natten, så var det alltför tidigt att stiga upp. Efter det nödvändiga toabesöket, kröp jag alltså ner under täcket igen. Trodde nog att jag inte skulle somna om, för dagen grydde utanför sovrumsfönstret och ljuset smög in. Men döm om min förvåning då jag såg på klockan följande gång, halvtio!! Kändes som om jag sovit bort halva dagen.

Och nej, det var inte Mello i västra grannlandet som höll mej vaken halva natten, inte sömnlöshet heller, tack och lov. Det handlade om dart, alltså pilkastning. Det var fråga om kvartsfinal i UK Open. Men fråga inte mera om det, för jag har liksom inte riktigt koll på det hela. Jag vet att poängen börjar med 501 och sen ska deltagarna kasta turvis med tre pilar/man och försöka snabbast möjligast komma ner till 0. Hur de där poängen räknas har jag inte riktigt klart för mej ännu. Tror inte att jag kommer att få det klart heller. För mej räcker det bra med att räkna maskor och varv i stickningen eller virkningen!

Igår kväll skärpte jag mej så pass mycket att jag räddade skinkan! Det är ju bäst att rädda det jag redan har i kylskåpet istället för att rädda stackars bullar i affären.

Jag serverade alltså varma skinksmörgåsar på kvällen. Jag räddade samtidigt rågbrödet, så resten av kvällen kunde jag känna mej riktigt marthaduktig. Både skinkan och brödet hade bäst före datum, som gick ut på fredagen. Inget matsvinn i vårt hus åtminstone den här gången.

Idag är det internationella kvinnodagen. Sånt fnyser bisin min åt.

Men yngsta sonen hämtade mitt favoritgodis åt mej! Mums och tack!

Äldsta sonen fixade söndagsmiddagen, wienerschnitzel och pommes frites. Tack för det!

Till efterrätt blev det ett delikat jättekex! I det här skedet frågade nog bisin min om han skulle hämta upp en flaska från källaren, men jag tackade artigt nej. Jag vet ju inte riktigt vad mina mediciner tycker om promillehaltiga drycker, så det är nog bäst att låta bli tills vidare.

Idag har jag verkligen firat söndag och inte gjort så mycket annat än stickat ihop tån på en socka och satt upp maskor och påbörjat skaftet för socka nummer två.
Jag hoppas att ni också har haft en fin och skön söndag och kvinnodag!

Önskar er alla en härlig ny vecka!

Ett väldigt brak

I natt vid tretiden hördes ett väldigt brak. Bisin min påstod att hela huset skakade till, men det har jag svårt att riktigt tro på. Själv sov jag som en stock och visste inte av någonting alls. Inte för att jag nu vet hur stockar sover egentligen.

Så här såg det ut utanför vår trappa när jag öppnade ytterdörren i morse! Huuu! Bäst att hålla sig inomhus tills all snö smält bort. Eller nåja, ut och skotta kanske.

Igår var jag iväg med min väninna till stan på en sen tre rätters lunch. Sen därför att vi skulle ha möjlighet att välja från menyn på Fylla.

Jag startade med nachos och auradipp. Till portionen hörde förstås salsa, men nuförtiden är jag försiktigare med chilin, så jag koncentrerade mej på auraostdippen. Den här portionen skulle ju gå lätt att fixa här hemma också, inte sant? En påse nachos, lite auraostsmulor och gräddfil.

Att välja varmrätt tyckte jag var knepigt. Det fanns ganska många alternativ, jo. Men många av dem var kryddiga och hamburgare ville jag inte ha. Jag lekte med tanken att beställa en barnportion eller fråga efter en halv portion, men till slut fick det bli fish and chips. I och för sig helt okej, men inte en endaste en liten grönsak! Förstås orkade jag inte äta upp alla potatisar.

Jag behövde ju spara lite utrymme för efterrätten, en blondie med glass. 
Helt okej maträtter, men jag tyckte nog att det smakade bättre förr och det fanns alltid något grönt på tallriken då. Jag misstänker att det är en annan kock nuförtiden? Å andra sidan kan det förstås också handla om min försvunna matlust.
När vi hade ätit färdigt började två unga män turvis komma och fråga om allt var bra. Lite irriterande då vi ville sitta och prata en stund till. Vi hade ju inte träffats sen december förra året. Till sist bröt vi helt enkelt upp. Tydligen får man inte sitta kvar och njuta utan att beställa nånting.

På hemvägen kurvade vi via mataffären. Jag skulle i princip inte ha nånting annat är tidningen Kuriren.

Till min stora sorg hittade jag den inte, så i rena rama frustrationen köpte jag den här istället. Och det på grund av de där sockorna på pärmen. De är stickade av restgarner. Dock ger jag mej inte tid till att nu hålla på att väga små nystan och plocka ihop olika färger. Det blir till inget med den saken. Dessutom har jag mest restgarner i grövre storlek, inte så här tunna.

Vi har som sagt inte hunnit träffas på det här årets sida, så jag kom hem med en vändagsgåva, en påse.

Innehållet i påsen var jättefint. Det där lilla häftet är så läckert. Det är just precis sånt som jag skulle falla för i affären! Det kommer att få följa med mej i stickväskan, för där kan jag skriva upp saker jag behöver minnas om mina stickningar. Muminmuggen är special, 80-års och lite mindre än de där vanliga muggarna. Bisin min går och suktar efter geishan. Jag har vänligt, men bestämt förklarat att det inte är fråga om en gemensam gåva, utan att det är min och bara min! Själviskt, eller hur?
I gåvan ingick också ett presentkort.
Stort tack för den här fina gåvan!

Idag har jag också varit iväg till stan. Äldsta sonen var så snäll att han skottade gången så att jag vågade mej ut ur huset.

Jag tog snällt vara på matsvinnet och räddade ett par bullar! Det fanns en hel del annat rödlappat också, men det är ingen vits att köpa sånt, som man ändå inte äter. Jag köpte alltså endast en annan rödlappad produkt, en påse med rispiroger/karelska piroger bakade på råg!

Och nu, nu hittade jag den, Kuriren nr 3 2026! Tjohoo! Äldsta sonen funderade varför jag plötsligt i kassakön övergav vår kundvagn och rusade iväg åt andra hållet. Det är inte mitt fel att de där i affären har placerat de svenska tidningarna nästan längst borta! Snyft!
– Nå, ska du int ha den där ChatGPT också, frågade sonen då jag triumferande återvände viftande med Kuriren.
– Öh, va, sa jag förvirrat och tittade mej omkring. Inte fanns det väl nån chat här i affären? Då pekade sonen på tidningshyllan invid kassan. Och mycket riktigt, det finns en tidning som heter Chat GPT. Jösses!
Och nej, den tänker jag INTE köpa. Och så länge det går tänker jag undvika att använda AI. Jag vill tänka själv och inte ta hjälp av konstgjord intelligens, inte ens då jag löser korsord.

Äldsta sonen löste ut paketet, som jag hade beställt från Fazer. Där bland påskgodiset fanns bland annat de här boxarna. 

Nu hoppas jag att bisin mins chokladhunger är stillad för ett tag framöver. Den han gillar bäst är den där blåa längst borta. Själv gillar jag den här gula här längst framme, den med hasselnöt. Mums!

Småningom dags för lite sockstickning. Om inte bisin min skulle ha insisterat igår på att det var läggdags när klockan började närma sig midnatt, ja, då skulle jag ha haft första sockan färdig redan.

Önskar er alla en finfin söndag! 

Vår i luften

Ännu en solig dag på kommande. Ute är marken frusen, för vi hade -6 grader i natt. Men det är väl det som gör att snön smälter fortare? Alprosorna borde täckas in, för att inte ta skada av solen. Själv funderar jag mest på om jag kan skippa vinterkängorna och vågar ta på mej lättare skodon. Jag ska nämligen iväg på trevligheter till stan nu på eftermiddagen. Kanske isen är borta från trottoarerna?

I onsdags kom bisin min in med posten. Han gormade och morrade lite smått. Jag anade att nu fanns där nånting i postlådan, som han irriterade sig på. Och mycket riktigt, jag fick den här:

Efter att snabbt ha bläddrat igenom den en gång, så vet jag inte riktigt. Å andra sidan, jag behöver nog ingen inspiration nu just.

Den här Alley-klänningen skulle kanske inte vara så tokig till sommaren? Men, men, ni ser att den har två prickar = lite utmanande, bäst att anlita en sömmerska och själv satsa på sockstickning. Det tror jag ibland att jag till och med kan, men igår blev jag lite tveksam där jag satt med min stickning. Är hälen rätt dimensionerad? Jag gjorde nämligen en egen förstärkt häl istället för den som står i mönstret. 🙈
Och blev det inte lite tokigt när jag randar och garrnbytet blir mitt under foten? Skulle det inte ha varit bättre att ha det i ena sidan? Och är inte skaftet lite smalt? Suck!
Ibland så känns det som om jag inte ens kan sticka sockor. Nå, om ingen vill ha dem, så... ja, så vad då? Jag river inte upp dem och återanvänder garnet. Nä, jag har på tok för mycket garn, för att det skulle vara ett alternativ.

Önskar er alla en skön fredag! Ut med er och njut av vårsolen, så får ni D-vitamin. Om ni behöver penicillin, glöm inte att äta mögelost!

En box

I morse ringde väckarklockan mitt i min dröm. Det tog tid innan jag fick klockan avstängd, för jag skulle så ha velat veta varifrån de där vita duvorna kom och slog sig ner på en snödriva. Det att en del av duvorna såg ut som vita kakaduor kan jag inte rå för. I en släde satt en av mina kolleger från 1980-talet tillsammans med en äldre herreman, som jag inte kunde identifiera. Med mej ut till den här snöscenen hade jag kolleger från min senaste arbetsplats före pensionen. Så jag ber nu om ursäkt av alla dem jag har stört nattsömnen för. Det sägs nämligen att om man inte kan sova på natten, så förekommer man i nåns dröm. Vet inte om det är sant eller om det är månen som ställer till det. Hur som helst så hade jag en hel del människor med i min dröm i morse.

Frukosten intog jag på stående fot innan jag begav mej iväg till grannbyn. Marken var frusen, så det gällde att försöka hålla sig till de partier där sanden tittade fram. Redan igår kväll funderade jag på hur jag skulle klara trappan utan att falla och bryta armar och ben. Det märks att jag håller på att bli rejält gammal när jag funderar på såna orosmoment på förhand. Men jag vet ju att precis där framför trappan i grannbyn faller snön ner från taket och vi har haft vårliga plusgrader här. Jag vet också att nästyngsta sonen knappast har tagit bort den snön, för ungdomarna rör sig obehindrat upp och ner för trappan. I den där frysta ishögen går det inte att ta sig fram som en pingvin för högen sluttar neråt och jag ska uppåt. Nå, den rara sonen hjälpte mej upp och sandade sedan så när jag skulle hem klarade jag mej också nedför trappan utan vidare missöden. Nu hoppas jag verkligen att sonen tar bort isen och snön idag medan vi har värmegrader.

Jag har alltså tillbringat morgontimmarna i grannbyn tillsammans med Lilleman. Vi hade riktigt trevligt. Fadern hade byggt en lååång bilbana med både backar och kurvor och där skuffade vi bilarna framåt. Ibland körde de ut i kurvorna och då var det bara att börja om från början. Katten Pricken var också ivrigt med och lekte.

När jag kom hem efter dryga tre timmar hade jag med mej varmbröd, som sonen bakade.

Jag hade också med mej en box!

Och inte vilken box som helst, utan en stickbox! 300 gram sockgarn, 7 bröder, strumpstickor och mönster.

Som socker på bottnen, godis!

Och nu kan påsken komma, för kolla vad jag också har! Den här förpackningen måste gömmas, annars har vi inga mignonägg kvar sen när det gäller. Undrar förresten om det blir många påskmarknader i år. På Pellinge vet jag att det blir en, lördag 4 april, men hur är det här lite närmare månntro?

Vet ni förresten att det är ostbågens dag idag? Jag kan dessvärre inte fira med ostbågar, för såna har vi inte här i huset och jag åker inte iväg till stan för en påse ostbågar!

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på torsdagen. Njut av vårsolen om ni har möjlighet.

Jyjy-26 – 11

Eilen valmisatui uusi myssy!

11 Pipo

Aloitus: 21.02.2026

Valmis: 03.03.2026

Langan menekki: 80 g

Lanka: 7-veljestä Nummi, Novita
Puikot: 3½

Ohje: Malli nro 18, Suuri Käsityö nro 8/2023
Suunnittelija: Ronja Hakalehto

11 Flätstickad mössa

Start: 21.02.2026

Färdig: 03.003.2026

Garn: 7-bröder Nummi från Novita

Åtgång: 80 g
Stickor: 3½
Mönster: Modell nr 18 i Suuri Käsityö nr 8/2023

Designer: Ronja Hakalehto

Igår fick jag den här mössan färdig. Skönt att igen få ett av Jyjy-26 projekten rott i hamn. Det finns liksom för många påbörjade projekt här hos mej just nu. Mot slutet på mössan tappade jag lite maskor och hade ett sjå att få minskningarna att stämma. Men till all tur märks det inte där uppe på skulten! Bisin min tröstade mej med att det inte är hemstickat om det inte finns lite fel.
Det här var ett sånt där ett-nystan-projekt, så jag var verkligt orolig att garnet inte skulle räcka till.

Men till all tur gjorde det det, räckte till och blev till och med lite över! Jag hade nog planen klar, ifall garnet skulle ha tagit slut, så skulle jag helt enkelt ha skarvat i med rosa 7-bröder sockgarn. Ingen mening med att stressa upp sig över garn, eller hur? Nog för att mina stickpaket där garnet tog slut, inte alls var roligt. Man vill ju genast fortsätta att sticka och få det färdigt, när man nu en gång håller på, eller hur?

Idag blir det tyvärr inget stickcafé för min del. Jag har hostat en hel del och hoppas förstås att det inte ska utveckla sig till nånting värre. Men jag tar inga risker och vill inte smitta ner de andra deltagarna. Bisin min tycker att jag ju kan sticka här hemma på eftermiddagen. Jo, det kan jag ju förstås, men det är inte samma trevliga sticksällskap. Bäst att inte säga någonting om hans sällskap, så han inte blir sårad! Men ja, inte kan jag precis fråga om maskor och annat stickrelaterat av honom.

Nu ska jag äntligen ta i bruk årets kalender. Vill ju inte rådda flera gånger med viktiga tider.

Ha en riktigt skön fortsättning på onsdagen.