Ibland så villhöver jag saker, som jag oftast nog inte behöver. Men väldans gärna vill ha. Så var det då jag i februari var iväg till Prisma tillsammans med yngsta sonen. Jag vågade mej till garnhyllan och inte köpte jag något garn inte, men...
Jag har ju redan förvaring för mina rundstickor, så inte är den här precis nödvändig, men... ja, jag kunde helt enkelt inte motstå den. Tokigt, men sant.
I morse vaknade jag redan klockan fem. Det var mörkt och alldeles för tidigt att stiga upp. Jag besökte toan för säkerhets skull och kröp sedan ner tillbaka under täcket. Jag tänkte att jag kommer nog aldrig att få tag på sömnen på nytt, så jag började smågnola på Vems pojk e do. Jag tror att alla som har växt upp på landet kan känna igen sig i den sången. Hur många gånger fick jag inte som barn och ungdom säga vems flicka jag var. Beroende på vem som frågade så kände frågeställaren mina föräldrar eller mina morföräldrar. Jag minns också att när de egna barnen började ta hem kompisar, så ville jag alltid veta vems pojke eller flicka det var. Ibland var föräldrarna bekanta och ibland mindre bekanta. Fördelen med en liten byskola var nog ändå att alla kände alla. Kanske inte så trevligt med sådan social kontroll för barnen, men det var tryggt.
Idag har jag varit på stickcafé till H. Som vanligt härligt att träffa alla stickare och njuta av alla godsaker på bordet, broccolipaj, morotskaka, sandkaka, kex, choko osv. osv. Och kan ni tänka er, jag hann nästan få alla garnändar i mina vantar fästade. Tre ändar blev kvar att ta itu med här hemma.
För övrigt kan jag konstatera att jag är rätt effektiv, för jag kom hem och hann just få av mej skorna innan jag tog på dem igen och åkte in till stan på nytt. Jag var iväg och veckohandlade med äldsta sonen. Beträffande vad vi ska ha i matväg under veckan var jag helt renons på idéer. Men det blir makaronilåda i morgon och den kommer ju att finnas några dagar framöver på våra tallrikar.
Och när jag nu är inne på det här med KAJ, så kan jag konstatera att deras medley under finalen av Melodifestivalen har på Youtube över 410 000 visningar just nu! De har flera visningar än vinnaren av melodifestivalen 2026. Det ni!
Bara bada bastu var också år 2025 den mest spelade låten i Sverige visar statistik från musikbolagens branschorganisation Ifpi. Jag tror nog att det är dags för bisin min att sluta säga att KAJ är Vörårevyn. Bisin min har ingen aning vad han pratar om. Proffsiga hjärtliga killar som levererar värme och glädje. Precis det som behövs i dagens onda värld.
Nu är det äntligen dags för lite stickning, som jag inte har hunnit med tidigare idag.
Önskar er alla en fin torsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar