Igår tog jag mitt samhälleliga ansvar och bidrog till flockimmuniteten. Jag var nämligen iväg till hälsostationen i stan och tog influensavaccinet. Sen uppstod till min stora förvåning förvirring. Jag kanske inte alls var berättigad till coronaboostervaccinet. Åhå, det var ju så noga förra året att jag skulle ta det för säkerhets skull, så vad hade hänt nu? Är jag för frisk? Jepp, jepp, det visade sig att det är brist på det vaccinet, så det är väldigt noga att man nu uppfyller kriterierna och om man är ung så ska man ha minst två riskfaktorer. Åhå, jag är ung också! Sen såg den andra hälsovårdaren nånting om mej i datorn och så fick jag en spruta också i högra armen. Jaha, tack då, men vad månne var den avgörande faktorn? Behöver jag vara orolig?
När jag sedan satt och väntade de föreskrivna tio minuterna, träffade jag en jättetrevlig irländare. Han har bott här i landet sen början av 1970-talet. På något sätt har jag alltid haft för mej att jag ser otillgänglig ut, alltså som en person som det är bäst att hålla avstånd till. Men det tycks nu inte riktigt vara så, för plötsligt anförtrodde han mej sin sjukdomshistoria. Min förmåga att lyssna tycks fortfarande finnas kvar.
Eftersom jag varit så duktig och tagit sprutor bestämde äldsta sonen att vi skulle inta en sen lunch på Olympos.
Vi passade också på att veckohandla när vi nu en gång var i stan.
Enligt hjärtmärkningen på den här påsen med fullkornsskorpor har jag nu gjort ett bättre val. Bra val är det också för att de här skorporna är inhemska. Tjohooo!
Har ni rensat våta lingon? Om inte, börja inte ens fundera på det. Jag gjorde det igår kväll och det är inte roligt! Nej, det är nästan omöjligt.
Ingen har ännu smakat på den här sylten. Bisin min påstår att den säkert är godare än den köpta sylten, men hur kan han veta det utan att smaka?
Småningom dags för mej att ta mej till stickträffen i stan.
Ha en skön fortsättning på onsdagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar