– Får jag öppna, frågade bisin min med något lystet i blicken då han viftade med asken, som jag glömt på matbordet.
– Varför int?
– Den ska vi ju ha på självständighetsdan.
Bisin min stirrade på mej som om jag hade tappat min sista kvarvarande skruv.
– Men det är ju så långt dit. Int kan vi vänta så länge.
– Jo, tänk för att vi kan det, svarade jag och nappade godisasken.
Nu har jag gömt den på ett säkert ställe, så vi kommer antagligen att vara utan blåvita chokladpraliner på självständighetsdagen! 🙈
Jag har inga problem med att spara chokogodis, men bisin min känner chokosuget så fort han ser Fazers blå. För min del kan de lugnt få vänta i skåpet, liksom de flesta sötsakerna. Annat är det om det finns hallonbåtar. Dem har jag svårt att motstå.
Igår kväll blev jag lite nedstämd. Jag hade lagt upp maskor för rosa barnsocka nummer två, stickat resåren och kommit till mönstret på skaftet. Tyckte att det såg lite mysko ut och jämförde med första sockan. Eeh, här var nånting som inte riktigt stämde. Jag hade konsekvent stickat ett varv mindre för varje mönsterrapport på fyra varv. Suck och dubbelsuck!
Jag rev upp alltihop och gick och lade mej, för jag orkade inte med ett nytt början igår kväll. Bisin min blev mäkta förvånad då jag var så tidigt i säng. Där låg jag sen och vände och vred på mej och kom till den slutsatsen att den där sockan helt enkelt inte vill bli stickad! Själv vill jag bara bli av med den, så jag kan börja på ett nytt sockprojekt, förutsatt att jag alltså klarar av det här med sockstickning.
Mitt Facebookkonto är uppdaterat till ett Metakonto enligt den e-post jag fick igår. Nu ska jag lusläsa det finstilta för att se vad det innebär. Kanske dags att sluta med Facebook/Meta helt och hållet?
Önskar er alla en skön fortsättning på den här soliga tisdagen, som var lite kylig i morse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar