En så fin lördag

Strunt nu i att gårdagen var grådaskig och regnig. Vi hade det hur mysigt som helst inne i bussen på väg mot Tammerfors och Europas största (!) hantverksmässa. Mässan besöktes i år av 49 331 människor. Det är rekord. Nästa år kommer arrangemangen att förnyas. Få se vad det betyder.

Jag hade sällskap av stickväninnan B och vi hade riktigt trevligt tillsammans. Hon är ett härligt sällskap och inte det minsta sur om jag vill se på nånting annat än det som intresserar henne. Jag skulle faktiskt inte ha så mycket från mässan i år. Det hade jag bestämt mej för, så lappen med vilken nummers virknål, som saknas i min samling, blev tyvärr hemma. Det tyckte dottern var lite roligt. Hon föreslog att jag skulle ha bett morfar i huset om hjälp. Att jag helt enkelt skulle ha ringt honom och bett honom gå till hobbyrummet och titta i min virknålsburk. Hur tror ni att det skulle ha slutat?

Hur som helst, jag hade skrivit ut kartorna över mässhallarna och prickat för diverse intressanta ställen, som kunde vara värda att besöka. Väninnan skulle ha Step sockgarn,lite Drops Merino babygarn och så det där sockgarnet från Novitas avdelning. Och jag, jag skulle förstås ha ingenting, som vanligt.

Gissa hur det gick? Nå, på väg till Novitas mässavdelning blev vi tvungna att korsa C-hallen och förstås fanns det garn i var och vartannat hörn. Jag försökte verkligen titta åt ett helt annat håll, men klart att jag lite måste fram och kolla sockgarnsfärger åt väninnan och då, då såg jag förstås nystanet Stella!

En garnnyhet, som jag ju bara måste testa, för jag har alltid funderat hur de där Katiagarnen egentligen är.

Jag fick med det här mönsterhäftet, som har beskrivningarna på spanska, italienska, franska och amerikanska. Hjälper ju inte mej nämnvärt precis. Men ägaren till garnaffären Kippovalimo Böök var så snäll att hon på lördagskvällen skickade e-post med en finsk översättning av de här tre modellerna. Så mitt bekymmer just nu är vilken sjalmodell jag ska välja att göra. Hmmm... 
Kanske den där virkade här nederst? 100g

Stella finns, som ni ser,  i många spännande färgkombinationer. Och jag valde ju nog helt rätt färg om jag tänker på en sjal åt mej själv.

Egentligen var det här mitt första inköp, en julklapp åt lilla M. Tyvärr inget sådant där supernyttigt, utan mera så där åååååh, ljuuuvligt! Och jag borde förstås inte, men... ja, det är ju så roligt.

Att det var mycket folk märktes minsann på Novitas avdelning. Inte kom man åt att gräva i alla spännande billigt-garn-korgar inte.

Ser ni alls några nystan här?

Kön till kassorna var jättelång. Så här gick det inte att mitt i allt komma ihåg att ajjo, jag skulle ju ännu ha det där nystanet. Nej, bäst att snällt stå i kön och ha ett oändligt mått med tålamod. Den stackars tjejen i kassan fick arbeta på som besatt. Då och då kom en och annan dam och sade:
- Jag har jämna pengar. Kan du ta det här emellan?
Till all tur nekade kassaflickan konsekvent. Det går liksom inte att göra undantag i en sån här situation. Då skulle de köande ha blivit rabiata, minst sagt. Och tänk om de skulle ha börjat riva henne i håret? Det finns ju inga garantier att handarbetstokiga människor är fridfullare än andra.

Bredvid Novita-avdelningen fanns stolar och bord och man kunde köa jättelänge för att få tilltugg och dricka. En av de roligaste sakerna är förstås att jämföra sina fynd. Se vilka nystan jag hittade och se vilken färg jag köpte.
Novita sålde bort garnnystan för 1 euro styck om man tog ett helt kilo garn. Och turkosfärgat Eco Tube, såldes för 1 euro per 500 g. Verkliga fynd. Men jag hade bestämt mig för att INTE köpa Novitagarner och INTE köpa garn, som jag inte vet direkt vad jag ska ha till. Alltså INTE köpa bara för att det är förmånligt, så det så.

Efter besöket i Novita-avdelningen vandrade vi på lite planlöst i C-hallen. I högra ögonvrån fick jag syn på den här lilla vaxburken och den skulle jag förstås ha. Trästickorna måste ju underhållas så de hålls fina och släta. Garnet måste ju löpa.

I samma veva fick jag syn på de här härvorna. Samma garn, som jag stickade babykoftan av. Så jag måste ju bara ha de här och jag vet förstås vad jag ska göra av dem. Det är Ekolikka, som säljer både vax och etiskt producerat garn. Och jo, de är dyra härvor, men på mässan fick jag hela fyra euros rabatt. 200 g.

Så jobbade jag lite emellan och intervjuade en lokal utställare innan vi med väninnan traskade iväg till A-hallen. Hon var på jakt efter diverse verktyg och jag hakade på. Men först stannade vi för att inta lite näring. Fanns endast glutenfria semlor (frallor) kvar och jösses så torra de var! Men när man är hungrig så går allting ner.

Så skulle vi börja leta efter den där affären, som kunde tänkas ha verktygen vi var på jakt efter. Och då, ja då blev jag blixtförälskad.

Där fanns den, garnvirveln Whirl från Sheepjes. Detta har jag sett endast på utländska hantverkssidor på nätet så min lycka var gjord där i Menitas mässtånd. Vad jag skall göra med det här? Klappa, klappa och klappa på det igen och igen, för det är så mjukt och skönt. 60% bomull och 40% akryl. 215 g och 1 000 m garn. Och två euro förmånligare på mässan. Tycker ni att jag ska ta med det i sängen i natt? Och klappa om det? Och vad ska jag göra med det? En sjal? Men hur många sjalar kan en dam behöva?

På vår irrande färd hittade vi också en helt ny garngrossist, nämligen Kaupunkilanka. Jag köpte två nystan av deras sockgarn Koski. Mönstret blir som i dom där vantarna här nederst, dom där med äpplena. 200 g.

Vi fortsatte jaga runt lite och jag försökte hitta spännande och lite annorlunda knappar, men jag letade nog på fel ställen. Jag borde ha gått till tygaffärer istället.

Stickväninnan B hojtade till.

Hon hade fått syn på de handgjorda Puppe-knapparna. Själv föll jag för kattknapparna. Vad jag ska ha dem till? Ingen aning, men de är åtminstone inte garn! :) Tänk om dom inte går att tvätta i maskin?! Huuu!

Gårdagens enda impulsköp ser ut så här:

Och gissa vem som skall få dom här?

Årets trender då? Fortfarande virkas det mattor, korgar och väskor. Ponchor och sjalar hänger fortfarande med. Och alla möjliga print-tyger är stort för dem, som syr. Stora tjocka garner är också inne. Själv har jag svårt att se att jag skulle vilja ha en tubhalsduk av sådant där övertjockt garn. Brrr! Skulle ni vilja ha sådant där Super Chunky garn? Kanske till en filt, men inte den här gången för mej. Jag vill inte sticka med nr 20:ans stickor. Så det så!

Ett stort tack till researrangörerna och mitt trevliga sällskap, stickväninnan B. Hur skulle jag klara mej utan dig?

Ifall ni missade årets mässa, så boka redan nu in 16 - 18.11.2018.

Och nu önskar jag er alla en riktigt bra start på den nya veckan. Jag ska gå och kasta mej på örat nu, så att jag orkar imorgon.