Uusi paketti - Nytt paket

Mahtava paketti tuli taas tänään SNY:ltäni. Tuhannet kiitokset Sinulle. Olen sanaton. Paketti meni taas niin nappiin. Olen niin iloinen siitä. Viikonloppuni on pelastettu!

Fick idag ett härligt paket från min hemliga stickvän (SNY). Blev så glad, så glad.
Mitt veckoslut är räddat! Tack, tusen tack till min underbara SNY!

Mastodont projekt - Iso projekti

Iso projekti, 305 silmukoita, aloitettu tiistaina. Novitan Nallelanka ja puikot nro 3½

Ett mastodontprojekt på 305 maskor lade jag upp i tisdags. Det är Novitas Nallegarn och stickorna är 3½ (80 cm rundsticka). De första 5 centimetrarna var seeega. Men nu när det snart är 10 cm stickat börjar det bli riktigt roligt.
Den här gången stickade jag ingen provlapp enligt konstens alla regler. Jag bara kollade maskantalet med 4:ans stickor och såg att projektet då skulle bli för stort. Gjorde sedan samma koll med stickor nr 3½ och nöjde mig med det resultatet. Passformen är inte viktigast här för storleken är S/M eller L/XL.
Egentligen borde jag inte alls lägga upp någon ny stickning innan jag har mina gamla UFO-projekt färdiga. Men i tisdags var jag så nervös inför onsdagens tandläkarbesök att jag behövde något som kunde lugna nerverna. Dessutom är det riktigt bra att ha ett projekt som man kan ta med sig. Det här är resårstickning, så man kan sticka och göra annat tillika. Dessutom väger ett nystan Nallegarn 150 g. Man behöver alltså inte släpa med sig en massa nystan.

Kuudes aisti - Sjätte sinnet

SNY:lläni on varmasti kuudes aisti. Eilen kun tulin hautajaisista postilaatikossa odotti ihana liila paketti. Siinä oli Novitan Hahtuvainen huovutusvilla. Sitä mitä minä koko kesä kävin ihmettelemässä. Uneksin itse huovutetusta shaalista, mutta jostain syystä en ikinä sitten ostanut sitä ihananväristä huovutusvillaa. Paketissa oli lisäksi niin inspiroiva lehti (Diana Silmukkaleikit Ponchoja, huiveja, laukkuja) että minulla ei nyt olisi aika muuhun kuin neulomiseen. Lisäksi paketista löytyi liila lakritsia ja huovutusneuloja.

Sanoja ei oikein riitä kuvailemaan tuntemani iloa surun keskellä. Juuri kun tarvitsin jotain kivaa, niin SNY pelasti minut. Tuhannet kiitokset Sinulle ihana SNY!
Min hemliga stickvän (SNY) måste ha ett sjätte sinne. Igår då jag kom hem från svärfars begravning väntade ett spännande paket, med lila som tema, i postlådan. I paketet fanns två lila rullar med Novitas Hahtuvainen tovningsull. Hela sommaren har jag gått och tittat på de underbara färgerna. Jag har drömt om en egen tovad sjal, men inte kommit mig för att köpa något. Jag hade ju mina bomullsprojekt att sticka först. I paketet fanns också en mycket inspirerande tidning (Diana). Nu skulle jag inte längre ha tid för något annat än stickning. Vidare fanns det lila lakrits och tovningsnålar.
Det finns inte ord nog att beskriva den glädje jag kände mitt i sorgen. Precis när jag behövde tröstas räddades jag av SNY:s paket. Tusen och åter tusen TACK till dig min underbara SNY!

IHANAAAAAA!

Suurkiitokset SNY:lle. Tänään kuin olin vähän alakuloinen postilaatikkoon tupsahti jännittävän paketin. Juuri sopiva sisältö ja just in time. Eilen nimittäin nuorin lähti taas pois kotoa koululle ja haikea olo valloitti minua. Kestää taas jokunen viikko ennen kuin totun siihen.
Jopa kissat on muistettu.
Kiitos vielä kerran.
Idag när jag var lite nere och vemodig dök det upp ett spännande paket i postlådan. Så glad jag blev och så tacksam över det finfina innehållet. Precis vad jag behöver för att lite bota min saknad efter yngsta sonen, som igen har flyttat hemifrån för att studera.

Min hemliga stickvän hade t o m kommit ihåg katterna med lite godis. Det tackar både jag och katterna för.

Sommarledigheten över

Sommarledigheten är över och det har varit tyst och stilla i stickkorgen. Endast ett litet plagg har jag åstadkommit på hela sommaren. Det har liksom inte blivit av att sticka.

Den 15 juli sydde jag ihop den blå barnjumpern. Vet inte vad födelsedagsbarnet tyckte, men modern blev i varje fall glad. Visst är det beröm när hon frågade varifrån jag hade köpt jumpern? :)

Mönstret fanns i Modatidningen nr 3/2006 modell 38. Garnet är Sandnes Mandarin Classic, dvs bomullsgarn. Skönt att sticka med på sommaren. Och det var riktigt roligt att sticka flätor igen.

Töihin taas. Kesällä en ole ehtinyt tehdä muuta kuin tämä pusero...

Så kan det gå...

... när haspen inte är på. Mina stickor nummer tre i rosenträ är obrukbara. Den ena var lite vind och böjd och jag skulle bryta tillbaks den. Lite, lite grand bröt jag och KNAAAK lät det. Snyft. Nu får jag sticka med plaststickor istället. Men det är mycket, mycket behagligare att ha stickor av trä.

Rätt

Ny lapp och nu blev det äntligen rätt. Men jag fick gå ner till stickor nummer tre. Nu framträder t o m mönstret tydligt då jag har fotat från rätsidan! :) Jag har inte satt upp en ny stickning och inte heller sytt ihop den blå barntröjan. Har inte haft tid för jag tog en liten tripp till södern.

En axelsöm...

... senare och den blå tröjan har fått sin polokrage på plats. Den stickade jag igår. Nu är det bara tråkjobbet med att sy den andra axelsömmen. i ärmarna och sedan sidsömmarna och därefter fästa alla trådändar. Tråkjobb, som inte blir av idag för idag är jag bortrest! Så om ni har sett mig här på bloggen har ni allt sett i syne! :)YESS! Jag är med i SNY08! Det är alltså en hemlig stickvänsring på finska. Kul! Skickade in anhållan precis efter midnatt igår eller nåja då inatt.

För stor

På tok för stor blev den här nya provlappen som jag stickade igår. Den är 12 * 12 cm istället för 10 * 10 cm. Suck! Bomullsgarn, spetstickning och fyrans stickor. Måste gå ner till nummer tre och testa på ny lapp. Men färgen är speciell och vacker, inte sant?

Framstycket...

... hann jag få färdigt idag, men så steg jag också upp klockan 5.15. Imorgon blir det till att ta itu med det tråkiga jobbet att sy ihop, men före det skall en rund liten krage stickas. Och tänk, födelsedagen är först den 10.7. Tala om att vara ute i god tid! :)

Bakstycket...

... blev färdigt i tisdags. Det lönar sig att sitta i baksätet och sticka ibland! :)
Här håller jag på att sträcka ut det på en frottéhandduk i brist på annat.
Ni ser att mina nya stickor är fenomenala. Skruvar bara hatten på och så tar jag ny "kabel" och fortsätter med framstycket. Fenomenalt helt enkelt.

Avmaskade...

... blev de små blå ärmarna igår. Det är roligt att sticka barnstorlek. Det går fort. Satte upp bakstycket igår, men hade lite fel i min mönsterstickning så jag har räknat om antal maskor och repat idag.

Knäppt...

... var det här, för nu är den svarta väskan färdigt donad. Steg upp klockan 5 i morse och satte igång. Visst blev det snyggt med stora korsstygn i samma färg och garnkvalitet som tröjan? Dottern var jätteglad och nöjd med sin accessoar. Stickad i Sandnes Fritidsgarn med sexans rundsticka, tvättad en gång i 40 grader och nu då donad och knäppena isydda. Modellen fanns ursprungligen i tidningen Moda nr 6/2005 s. 47.

Tänk att jag kunde sy korsstygn. När jag var liten och vi hade handarbete i folkskolan fick jag aldrig korsstygnen att bli till något. Det var för svårt att räkna ut var nästa nålstick skulle komma upp. Tyckte jag på den tiden... Tror dock att mor min har sparat något försök till broderad duk?

Knäppt var det ju nog att köpa fyra knäppen istället för enbart de två som behövdes. Rodnande måste jag erkänna att jag trodde kartan med fyra knäppen innehöll endast två. Jag hade inte kollat baksidan! :)

En bit på...

... väg har jag hunnit från den blåa provlappen. Ärmarna stickade jag så här långt igår under matchen Sverige-Grekland. Satt mitt emellan far i huset och äldsta ättelägget. Såg inget av matchen annat än Sveriges två mål när de gick i repris. Jag hade nämligen inte glasögonen på mig! Såg enbart stickningen och då gick det ju bra, blev inget fel i ribborna så att säga! :)
Och ja, jag vill ha bägge ärmarna stickade först. Vill inte ha ett UFO där endast en halv ärm saknas för att plagget skall bli färdigt. Dessutom är det bra att sticka båda ärmarna samtidigt. Då blir de garanterat lika.
Lite ovant att sticka med fyrans stickor efter att ha hållit på med grövre, som 6:an och 7:an.

Igår köpte jag knäppen. Det står visserligen i mönstret att en tryckknapp skall räcka till den stickade svarta väskan. Men efter diskussion i affären Mettemarit kom vi till det, som jag från början tänkte mig, dvs en tryckknapp. För att få stadga blir det två istället för enbart en. Få se om jag hinner dona den färdig idag eller om det kommer en massa annat i vägen.

Provlapp

Ja, jag medger att jag nuförtiden alltid stickar en provlapp innan jag tar itu med ett nytt stickningsprojekt. En del anser att det är fegt, men jag tycker att det är förnuftigt, isynnerhet om man stickar med ett dyrt fint garn. Ibland fuskar jag lite och stickar inte alla varv utan kollar enbart bredden.

Den här blåa provlappen hör ihop med ett nytt projekt som jag skall lägga upp idag. Lämplig sysselsättning då det regnar ute. Det är flätstickning och ribbstickning som gäller för den här bomullsjumpern. Det skall bli en födelsedagspresent till en liten grabb som fyller nästa månad. Håll tummarna att jag hinner få den färdig i tid.
Flätstickning har jag inte sysslat med sedan vårvintern 2006, då var det vinter-OS, inte sant?

Provlappen är bra också då man vill pröva på mönstret. Så förutom att få en lapp på 10*10 cm har man också råd på att lite "klåpa" i mönstret. Så har jag gjort i den här provlappen, men det påverkar inte måtten i det här fallet. När man stickar mönster så upptäcker man ju via provlappen var svårigheterna finns. Själv måste jag medge att ju äldre jag blir desto knepigare tycker jag det är att följa raderna i mönsterdiagrammet.

Jag brukar inte spara provlappen. Ibland skulle det vara bra att göra det, för då kan man kolla i efterhand på nytt om man kör fast. Men som sagt, jag stickar ändå alltid en ny lapp till nästa projekt. Och det har lett till att jag numera är bra mycket skickligare med att gissa rätt på stickornas grovlek med en gång.

Här har jag använt Harmony-stickorna, som anlände per post förra veckan. Fenomenala stickor med en kabel där man kan skruva på stickor i olika storlek. Sedan finns det stoppare att skruva på ändan av kabeln om man behöver stickorna till något annat projekt. Jippii! Nu behöver jag aldrig vara utan just den grovleks stickor. Men lite betänksam blir jag allt då jag inser att nu kan man i princip också lämna stickningen för att man inte behöver göra den färrdig bums för att få rätta stickor till nästa projekt. Det finns en viss risk att det blir många UFO:s. Hur som helst fiffiga stickor och nu får man dem från Finland så jag kan sluta dregla på alla utländska webbgarnaffärers internetsidor.
I postförpackningen kom det med en behändig genomskinlig väska att förvara stickorna i.

En hel del repande på grund av mitt klåperi, råkade den här lilla svarta saken ut för. Genant att jag två gånger i misstag repade samma sida som jag redan en gång stickat rätt.
Men två går väl inte utan tre? Att det blev fel från början berodde helt och hållet på mitt slarv med att läsa beskrivningen. Plötsligt tycker jag att stickbeskrivningar på finska är som abrakadabra för mig. Suck! Nåja, fyra repningar och nu är den nästan färdig. Jag skall bara lite dona den ännu och sedan se om jag får tag på ett stort knäppe att jag får lite fast den. Helt öppen vill jag inte ha den.

Nu har jag då fått bort det gråa och det svarta med Fritidsgarn från mina WIP:s. Fast så har jag ju ökat på med ett blått projekt i bomullsgarn. När blir förresten WIP till UFO? Då när man inte alls stickar eller virkar på dem på flera år? Månader? Veckor?

Pyttesmå

Istället för bamsingar kan man kanske använda de här pyttesmå stickorna, som anlände med posten förra veckan. Jag är lite osäker på om jag någonsin kommer att få användning för dem, men vem vet?

Bamsingar

Senast när jag var i Garnhuset och laborerade, lugn bara lugn, jag köpte inget garn :) så fastnade de här bamsingarna i mitt synfält. Förstås måste jag ju ha dem omedelbums så jag köpte dem. Addis stickor 20 mm, kostade lite på 6 €. Gissa vad jag skall använda dem till?

Det jag gjorde i Garnhuset var att byta ut 350 g bomullsgarn till en annan färg. Och ja, nu har jag då 30% rabatt på nästa inköp. Vad skulle jag vilja ha för garn månntro? Blir svårt att välja. Har ni några förslag?
Rabatten får man om man har stamkundskort i Garnhuset.

Färdig

Äntligen är mitt gråa projekt som påbörjades 3.12.2007 färdigt. Redan vid starten förutspådde jag att det skulle ta till midsommaren innan jag skulle vara färdig. Kusligt att bli sannspådd!
Nå, egentligen skulle det ha blivit en födelsedagspresent, men jag fick vänta alltför länge på monteringsskivan. Igår fick jag äntligen de fyra knapparna isydda. Nu gäller det bara att vänta på att dottern skall komma hem från sin resa så att jag kan förära henne gåvan. När hon provade tröjan förra veckoslutet passade den precis till hennes kortkorta jeanskjol.
Garnet är Soft Mohair från Sandnes och stickor nummer 7. Spets- och slätstickning. Mönstret fanns i tidningen Moda nr 6/2005 modell 42 s. 47. Så sent som på Luciadagen 2007 såg jag den uppstickad i Garnhuset i Borgå.
Bakstyckets spetsstickning:

Rosa tuben

Den här ljuvliga rosa tuben färdigställde jag i februari i år. Så mjuk och skön av Novitas Kuuragarn. Bra att ha igen i vinter när vinden viner. Nu just är det mera hett om öronen med + 28 grader celsius!

Den lilla svarta

Lite dåligt samvete har jag haft över att inte ha åstadkommit så mycket under vintern och våren. Det har varit så mycket jobb och en hel del annat som kommit i vägen för mitt kreativa jag. Men totalt utan att sticka har jag ändå inte framlevt i vinterdvalan. Nej, den här lilla svarta, nåja lilla och lilla, halsduken blev färdig i januari i år. Det var en försenad julklapp till yngsta sonen. Han hade troget under jullovet följt med mig till Robin Hood och betraktat mina suckande och trånande blickar vid garnhyllan. Han kände på Novita Foxi garnet och var såld. Så mjukt och skönt, sticker inte det minsta och håller en ändå varm.

För mig personligen kanske lite fantasilös stickning. Man sätter bara upp tillräckligt antal maskor, beroende på hur bred halsduk man vill ha. Sedan stickar man rätstickning (= alla varv räta) och när man uppnått önskad längd är det bara att maska av. Lätt som en plätt. Roligt att kunna göra något för sonen. För det mesta är det ju dottern eller någon annan dam som är mottagare för mina kreativa alster.

Montering...

... av stickningen är nog något av det tristaste som finns. Äntligen i fredags fick jag det gråa tröjprojektet utspänt. På lördagen var det dags för axelsömmarna och stickandet av kragen. Igår, på söndagen var det sidsömmarnas och knapphålens tid. Nu återstår endast att sy i fyra knappar. Hoppas att jag får det gjort imorgon.

Mycket på gång...

... samtidigt just nu. Ni ser 3 virkningar och 3 stickningar. Det gråa projektet är i princip färdigt. Väntar bara på att far i huset skall fixa den utlovade skivan i styrox eller frigolit som svenskarna säger, så att alla stickade delar kan töjas ut och spännas upp i rätta mått snyggt och prydligt. Sedan återstår endast att sy ihop, sticka kragen och sy i knapparna. Det där arbetsskedet som heter montering och kan vara hur tråkigt som helst ibland. Men nu skulle jag faktiskt vilja göra undan det hela så jag kan fortsätta med mina andra projekt. Jag gillar inte UFO:s något vidare. Om de blir kvar och skräpa länge finns det egentligen ingen annan möjlighet än att riva upp dem och använda garnet till något helt annat. Suck! Kanske jag hellre skall använda ordet WIP om halvfärdiga alster. Jag stickar ju ändå på alla tre och virkar vita stjärnor/blommor då och då.

Blåa rundstickningen skall i sinom tid bli en julklapp, så för en gångs skull är jag ute i rejält god tid. Den stickningen är också bra att ta med sig för jag behöver bara sticka räta maskor hela vägen runt. Detta efter att nuvarande resårdel är klar. De rosa virkningarna var tänkta att bli sjalar i något skede och de vita virkade blommorna av Nalle-garn vet inte ännu om de skall bli en poncho eller en sjal.

Uppläggningen med svart Fritidsgarn från Sandnes är ny. I veckan nystade jag en härva för jag vill pröva på lite tovning i tvättmaskinen. Men jag har inte kommit längre än ett varv, som måste rivas för jag behöver stickor nummer 6 istället för 5½ om det skall bli till något.

Halvfart...

... är det på mitt stickande just nu. Om ens det. På tre veckor har jag inte stickat ett endaste varv. Usch, så jag skäms. Men det har inte funnits vare sig tid eller ro i min kropp att koncentrera sig på maskor.

Igår var det så äntligen dags för vår stickjunta, som på grund av sjukdomar, operation och tidsbrist inte har mötts på två veckor. Det var så roligt att träffas, prata lite och sticka. Mitt gråa projekt har ju avancerat så att bakstycket och bägge ärmarna är klara. Igår hade jag tänkt få det vänstra framstycket färdigt. Men ack och ve, allt pratande råddade bort mig så att jag stickade fyra cm för långt. Nu får jag riva för att kunna göra avmaskningen för halslinningen. Suck!

Kanske jag borde hålla mig till skapligt enkla pyssel istället? :-)
Fast å andra sidan vill jag ju sticka mera och inte mindre...

Knitspotting

Att jag inte har kommit på det här själv och att jag inte kommit på det förr. Bra terapi nu då det inte blivit en endaste maska stickad på drygt två veckor. Suck!
Knitspotting verkar vara en bra och stillsam hobby för mig som för tillfället flänger runt i bil och tillbringar massor av tid på sjukhus i Helsingfors. Det är inte tal om att ens ta med stickningen för all fokus är på patienten och så skall det ju vara.

Undrar förresten om boken "Livets aviga och räta Sticka och skvallra i New York" av Kate Jacobs får räknas med i Knitspottingen? Hela boken handlar ju om en stickjunta. Det var meningen att jag skulle läsa den på jullovet. Men den ligger alltjämt väntande i bokhyllan. Nu på sportlovet skulle jag läsa Stieg Larssons böcker, men även de är olästa. Det finns alltså något att göra på sommarlovet... eller årets jullov eller... :-)

Syjunta

Igår gick startskottet för en ny syjunta. Det är länge sedan byns syjunta här dog ut efter att den ena och den andra började jobba heltid och kvällar. Jag har saknat den, men inser ju att det inte finns någon väg tillbaka till det som varit.
Men nu hade då svägerskan blivit så inspirerad av mitt stickande att hon tyckte det var dags att slå till. Sagt och gjort, fyra vuxna damer och två unga lågstadieflickor flankerade av två småbröder, träffades för en kontemplativ stund med händerna fulla av stickningar, sömmande eller sprättande.

Eftersom barnantalet var större än de vuxna var det oväsen och liv som bakgrundsmusik, ända tills flickorna hittade på att sjunga karaoke. Då steg ljudnivån ytterligare några decibel och dansfoten vickade i takt med en salig blandning av "Klappa händerna när du är riktigt glad", "O-a hela natten", "Drömmen om Elin", "Satumaa", Britney Spears-låtar och jag vet inte allt vad. Flickorna sjöng riktigt bra.

Jag tyckte det var riktigt roligt att sticka i sällskap. Tiden ilade iväg, men jag kom en bra bit på bakstycket till mitt projekt som jag påbörjade före julen.
Hur det kom sig att en byxbunt hamnade i wc-stolen och blev blöt vet jag inte riktigt. Men den bunten gick ju inte att åtgärda förrän den torkat, så den andra svägerksan blev "arbetslös".

När vi skall träffas nästa gång är i skrivande stund ännu oklart. Att hitta gemensam ledig tid visar sig som vanligt vara det svåraste. Om vi är riktigt på hugget kanske vi träffas redan i söndag för nästa tisdag är det ett föräldramöte som sätter käppar i hjulet. Och tisdagkväll är min enda arbetsfria kväll i veckan om man undantar veckoslutskvällarna.

Tackar för tre timmar trevligt stickumgänge.

Det bruna luddet...

... blev en halsduk. En födelsedagsgåva till systersonen. Stickad i Novitas Foxi-garn. Det blir en skön "pälskänsla".

Inte en enda....

... hemmagjord julklapp blev det i år heller. Idéer och garn hade jag ju, men tiden bara rusade iväg. Så är det ibland och bot och bättring är det inte stor mening med att lova, för antagligen kommer tiden att ta slut nästa år igen. Förstås kunde man ju börja redan tidigt på hösten med stickandet och virkandet, men inte heller det blir alltid av. Jag måste helt enkelt skärpa mig. Kanske ett lämpligt nyårslöfte?

Äntligen...

... i tisdags, för en vecka sedan, hade jag den stora äran att få bli stamkund i Garnhuset i Borgå. Nu kommer nog mitt garnlager att anta helt annan volym för hur skall man kunna hålla fingararna i styr?
Men stort TACK till Garnhuset som beviljar rabatt för garnomaner och på det sättet uppmuntrar stickande och virkande.
Lysande stickor säljer dom dock inte. Kanske de inte tror på det stickkonceptet?

Lysande...

... är den tekniska utvecklingen ibland. Nu har ledbelysningen nått fram till stickornas spets. Inte illa eller hur? De här lysande lila stickorna var det som fick mig igång på den nya gråvita stickningen. Jag stickade hela fem provlappar för att se om jag ändå inte kunde ha de här stickorna nummer 6,5. Men tyvärr hur jag än stickade töjde och drog, visade mina provlappar envist på nummer sju. Inget att göra åt annat än bara fort sticka undan det jag nu håller på med och pröva lyckan på nytt med något annat garn och projekt. Men det får nog bli till efter jul innan jag använder mina patenterade Knitlite (Milward) stickor.

Jag fick dem förra måndagen av handarbetande kolleger. De hade besökt mässan i Helsingfors. 14 euro betalade jag för härligheten och vi hade riktigt roligt med dem på jobbet utan att ens sticka. Och ni skulle bara se hur de lyser i mörkret. Idén är ju att man behöver använda dem när man stickar med mörkt garn. Men de är förstås gångbara om belysningen i övrigt är dålig.
Det finns virknålar med samma ledbelysningsidé. Men jag tycker att de ser lite obekväma ut med sitt breda skaft.
Säga vad man vill om teknik, men visst är den bra, eller hur?

Finland 90 år!

Hipp, hipp, hurra för Finland som fyller 90 år idag!

Jag skulle ju inte...

... lägga upp en ny stickning före jul. Nej, det skulle jag absolut inte. Jag har egentligen inte tid och det är så lätt att fastna i det där "bara ett varv till".

MEN jag föll för frestelseen. Det som inspirerade mig är mina nya stickor som jag fick förra måndagen. Återkommer till dem senare.

Den nya stickningen är i gråmelerat Soft Mohair garn från Sandnes. Jag har sjuans stickor och har min vana trogen satt upp bägge ärmarna först. Då får jag undan plaggets tråkigaste partier först. Och när jag stickar bägge ärmarna på en gång blir de ju exakt likadana vad beträffar ökningar och avtagningar.
Det är spetsstickning och slätstickning som gäller. OM jag hinner får detta bli en julklapp annars en midsommarpresent! :-)

Den skira spindelväven...

... är äntligen färdig. Känns skönt. Men nu vågar jag inte börja på något nytt projekt, för tänk om jag fastnar i det? Tyvärr är bilderna inte riktigt bra. Borde ha haft en människa som modell att svepa sjalen runt för att ni skulle kunna se hur den ser ut på riktigt. Mönstret är en modifierad veersion från Garnstudios DropsDesign och garnet är Vivaldi. Stickor nr 12 och virknål nummer 10.

Brunt ochn lurvigt...

... är det jag pysslat med förra veckan. Hoppas jag får alla delar hopfogade med det snaraste.
Vill ha den spindelvävstunna sjalen färdig också för att kunna påbörja ett helt nytt projekt.

Virkad halsduk

För en dryg vecka sedan fick jag säsongens första halsduk färdig. Den är virkad med Novitas nya garn Kuura. Lätt och snabbt gick det med enbart stolpar, fasta maskor och luftmaskor. Lite fantasilöst, men ibland är det roligare när jobbet löper. Garnet i sig gör att det ser ut som om mönstret var mera invecklat.
Halsduken gav jag bort, men mottagaren tyckte att den var stickig och att man fick garn i munnen av den. Själv tyckte jag faktiskt att garnet var skönt.

Som skiraste spindelväv...

... är det projekt jag resultatlöst kämpat med under de senaste månaderna. Det har inte riktigt velat komma igång. Jag har stickat, repat, stickat, repat, stickat...
Det var fel i mönsterdiagrammet och det tog tyvärr lite tid innan jag insåg det. Mönsterstickning kräver koncentration och det har varit lite si och så med den. Det finns en hel del annat som stör...



Skiraste Vivaldi-garn (Garnstudio) från Garnhuset i Borgå och stickor nummer 12. Det är ingen lätt match att sticka med så grova stickor. Man får verkligen akta sig så inte hela stickan ramlar ur stickningen och alla maskor tappas bort.

I min rosa plastlåda

I höst köpte jag en rosa plastlåda på 15 liter åt mig. Det var meningen att jag skulle lägga kurspapper i den. Papper som skulle vara en räddare i nöden då ens egen inspiration tryter.
Men sedan kom Novita ut med fina nya garner; Mambo och Kuura och vips köpte jag några nystan. Nu har en samling rosa Novitagarner fått ta plats i den rosa lådan. Fiffigt eller hur?

Inget garn

Igår var jag iväg till Robin Hood och shoppade tillsammans med mamma och lillsyrran. Jag var ute efter kattmat. Att sedan en del annat fastnade i nyporna och hamnade i shoppingvagnen kan väl inte jag beskyllas för?
När vi efter välförrättat värv satte oss i bilen konstaterade mamma ytterst förvånad: "Du köpte inget garn". Mamma tittade på en dam som kom ut med två plastkassar fyllda med garn och tyckte att jag inte betett mig som vanligt då jag inget garn alls hade.
Lillasyster skulle just till att protestera, medan jag ivrigt började tala om annat. Visst hade jag ju smugglat ut två nystan garn. Mamma har snart födelsedag och det skulle vara roligt att få ge något jag själv åstadkommer som gåva. Få se om jag hinner...
Garnet jag köpte var Novitas nya Kuura, som är så ljuvligt mjukt och skönt. Kostade 6,50 euro/100 g och är för stickor 7 - 8.

Apropå garn ännu, kolla in det här garnförrådet. Visst ser det ju mera ut som om man hamnat i en garnbutik än hemma hos nån? Det här är att vara garnoholic på riktigt!
Ja och visst är jag lite avundsjuk! :-) Det skulle inte alls vara fel att vara släkt med den där samlande kvinnann!

Goda effekter på hälsan

Stickning ger goda effekter på hälsan står att läsa i boken Zen and the Art of Knitting av Bernadette Murphy.
När du stickar får du:

• Lugnare andning
• Långsammare hjärtslag
• Ökad hjärnstimulans och koncentration
• Minskning av ångest och frustration

Och jag som har haft så dåligt samvete för att man sitter stilla då man stickar. Fram med stickorna nu bara och uppnå högre koncentration och stimulera hjärnan!

Karaktär

Mycket stolt kan jag nu pösa för jag har karaktär! :-) Igår gick jag dröjande, men dock förbi, ja du läste rätt, förbi en stor korg full med de ljuvligaste garner till priset av 1 euro/nystan. Och jag gick förbi! Tänk om jag nu är botad från min garnoholic-sjukdom?
Hela natten har jag förstås ångrat mig. Men man kan ju inte bara samla och samla och samla som en ekorre heller. Nångång måste man ju använda garnerna också...
Men tänk om jag ändå skulle åka in en sväng till stan idag och.... ;-)

Uppdaterad

Äntligen har jag kommit mig för med att snygga till litet här på denna blogg. Och kommit mig för med att skriva något också. Det har varit tyst hela sommaren och det för att det har hänt så mycket att vi hade fullt sjå att hålla oss över vattenytan.

På stickningsfronten inget nytt. Har fastnat i en sjal. Lagt upp, repat, lagt upp på nytt, repat., som i en oändlig loop. Kom till sist fram till att spetsmönstret hade lite fel i diagrammet. Stickade igenom alltihop och skrev upp varenda maska och nu borde det fungera. De 20 första varven ser åtminstone bra ut. Men nu har jag ett litet motstånd mot denna sjal att komma över. Få se om jag lyckas med att få den färdig.

Dags för vertikalt läge. Det är en arbetsdag imorgon också.