Nyckelringar

I dag följde jag med far i huset österut till grannstaden. Vi besökte hans favoritaffär Motonet. Som hörs på namnet så har det med motorer och dylikt att göra. Finns allt för båtar, fiskande, elektronik, lite leksaker och så då massor av motorgrejs och verktyg. Far i huset skulle ha bromsklossar till yngsta sonens bil. I fredags när fadern var västerut ända till Åbo, så fick han fel delar och de skulle bytas ut. Dessutom skulle min Adam-plåtlåda också ha nån del. Säger bara det, tur att far i huset är händig. Om ni undrar varför han inte frekventerar affären i stan beror det endast på att han så ofta fått fel delar därifrån och sedan blir det att vänta innan det blir rätt. När det gäller bilar i dagligt bruk finns liksom inte den där väntetiden.

Alltnog, lite håglöst vandrade jag omkring där bland hyllorna. Behöver jag en inverter? Nääe, knappast, inte slipskivor heller. För att nu inte tala om en fälgborste. Tänk om jag skulle vara tvungen att börja tvätta dem efter att ha köpt borsten. Huuu!
Roade mig en god stund med att titta på alla verktygslådor. Öppna dem och väga prövande. Men sedan kom dit en stilig yngling, som intresserat började följa med mina förehavanden. Om jag inte skulle ha den fina handarbetskorgen, som jag vann hos Tilda, kanske jag skulle ha investerat i en sådan där verktygsback med många fack.
Gömde mig mellan hyllorna med smågrejs. Det var intressant. Behöver jag dyckert? Nä, knappast det heller. Men se på sjutton. De här behöver jag definitivt.

En påse med nyckelringar! Härefter ska jag snällt följa med till vilken motor- järnhandel som helst. Alltid går det att hitta någonting handarbetsrelaterat. Nu gäller det bara att hitta ett mönster på små virkade ugglor...

Efter att snabbt ha googlat hittade jag hela tre tänkbara mönster, så nu blev det lätta svårt, vilket ska jag välja?
Kungen och Majkis'?
Händer på Hagas?
eller
Johannas?

Mysteriesockor

Jippiiii! Idag fick jag äntligen, äntligen färdigt stickat sockparet, som påbörjades den 5.10.2011. Ja, du läste alldeles rätt, i oktober år 2011. Har ingen aning om hur i vida världen det har kunnat ta så lång tid. Jag stickade faktiskt båda sockorna parallellt. Ska bli en julklapp, så med tanke på det kan man kanske säga att jag nu är ute i god tid?! :)
Mönstret är från Sveriges stickförening Sticka. Var ett KAL och finns inte tillgängligt längre. Tur att jag hann skriva ut alla ledtrådar innan mönstret stängdes.

Modell: Mysteriesockor 2011
Garn: Ljus lila Heritage Sock Yarn från Cascade Yarns och melerat mörklila Meilenweit Ultimo från Lana Grossa
Åtgång: 76 g
Stickor: Knit Pro nr 2½

I sparbössan: 7,50 €

Riktigt trevliga att sticka trots att det tog så lång tid för mig. Kul också att randa själv.

Tidningsfreak

Hjäälp! Inte behöver jag flera tidningar, tvärtom, borde ge bort. Men, men... Igår när jag var till grannkommunen och passade på att handla där i Sale, så gick jag slentrianmässigt förbi tidningshyllan.
OOOOPS! Den här hamnade på nåt konstigt sätt i min korg.

Den estniska designen är ibland lite vågad och alltid mycket kvinnlig.

Visst är de här topparna läckra? Undrar bara vem som vill ha den där till vänster? Jag kan anmäla mig som frivillig stickerska.

Den här virkade blommattan gillar jag. Den är gjord av trikåtrasor. I tidningen föreslås att man ska klippa sina gamla t-shirts till matt-trasor. I motsats till den här vita mattan kommer det nog att bli grant då. Mest rosa och lila här hos mig förstås.

Att virka gamla spetsar är också kul. Kanske jag skulle ge mig på ett sånt arbete?

Våffel

Ja, alltså, nu talar jag inte om nånting ätbart utan om en våffelduk, som jag fann i kassen full av restgarner.

Undrar vem som har sytt den? Ska kolla med vännen att inget av barnen har gjort den. Den kanske har ett sentimentalt värde?

114 kilo!!!

Dagen som gräsänka tog alldeles för fort slut. Det var så lugnt i huset med undertecknad och en drös med katter. Inga karlar i sikte som krävde vare sig det ena eller det andra. Eller nåja. Det sista är en sanning med modifikation för redan innan klockan hade hunnit slå tolv ville far i huset per distans att jag skulle göra det ena och det andra på datorn för honom. Morrr. Jag höll ju på med precisionsjobb, uppdaterade hemsidan inför sommarlovspausen. Hade inte tid med hans grejer då juh!

Igår när jag var tröttare än vanligt och snabbt öppnade min garnlagertabell i excel och filtrerade lite drabbades jag av galopperande panik.
Den minnesgoda läsaren kommer kanske ihåg att jag i ett mycket svagt ögonblick lovade far i huset att göra mig av med garnlådorna framför verandadörren. Var alltså tvungen att filtrera fram mängden sorten mm. Inte för att jag orkat göra så mycket på handarbetsfronten under veckan som gått. Tack och lov tröstade min stickväninna mig idag med att det blir svalare  i nästa vecka. Kanske jag får nånting ur händerna då. Hoppas kan man ju alltid.

Trött kollade jag igår på slutsumman på den framfiltrerade tabellen. I summacellen läste jag 114 kilo! Milda makaroner! När hade garnlagret hunnit växa till sig så mycket? Jag som ändå har stenhård koll och dessutom levt i värsta garnbantningstider.
Jag steg upp från datastolen och tog mig en titt på lådorna och kassarna framför verandadörren. Nääe, aldrig att där fanns 114 kilo. Inte ens hela mitt lager är 114 kilo!

Tillbaks till datorn och kolla var jag gjort fel i tabellen.
Eh, genant mängden var ju räknad i gram, så det var bara ynka 11,4 kilo garn. Nu vet jag ju inte om jag ska vara besviken eller glad för det?

Restskatter

Okoncentrerad har jag varit idag. Nästan hela dagen har datorn surrat, men jag har inte lyckats få protokollet färdigskrivet, inte uppdaterat kursdatabasen, hemsidan eller facebooksidan. Tror att sommarvärmen har lagt beslag på min hjärna.
Har inte virkat, inte bakat och inte diskat heller. Tur att karlarna i huset själva kunde värma maten.
Imorgon ska jag vara gräsänka heeela långa dagen så då ska jag fortsätta med att göra absolut ingenting.

Igår fick jag en restskatt. En plastkasse full med handarbetsgrejer. En del vet jag vad jag ska göra med andra saker inte.

324 gram restgarner i ull. Så bra att människor inte slänger bort utan tänker på oss "garnbehövande".

Linäfsingarna kände jag genast igen. Så nånting har jag i alla fall lärt mig från två år i vävkursen. Kanske jag skulle få färdigt förra årets virkprojekt nu då jag fick lite mera lin?

Och här är det bara att plocka upp maskor och så fortsätta och vips borde jag ha tre par sockor, eller hur? Åtminstone i teorin. Men ni vet, jag och sockor...

Ett påbörjat broderiarbete. Vet inte om det är en duk, ett dynvar eller? Kanske min stickväninna skulle vara intresserad? Går ju alltid att göra nånting eget av det hela.

Tyg med blått tryck, antagligen för broderi? En blå rundel verkar redan utklippt. Vad ska jag göra med detta? Ge bort förstås! Men åt vem?

En skrynklig dyrgrip. En utriven sida från en gammal Året Runt-tidning. Ett virkat rosettmönster. Vi har ju faktiskt en gungstol. Tror dock inte att jag ska virka den här gungstolsmattan. Skulle bli så arg när katterna hårar ner den och mitt virkarbete skulle behöva tvättas hela tiden. Huuu!

Tack till min vän, som tänkte på mig!

Bongat i grannstaden

Idag medan jag var på pensionskaffe (eller heter det pensioneringskaffe?) till grannstaden bongade far i huset lurviga kreatur. Undrar hur varmt de stackarna har?

Bakom kameran: Far i huset.

Tittut

Nu är det svalt och skönt utomhus och myggor. Och jasminen doftar. Våra sommargrannar har redan stora ungar.

Tre och nittio

I lördags var vi bjudna på skumppafest. Det var ett litet tack för att jag hjälpt med både CV och ansökningsskriften samt peppat inför arbetsintervjun. Bra att hon fick jobbet så far i huset och jag fick oss en gemytlig lördagskväll.

På väg till festligheterna åkte vi via en affär. Vi tänkte att det kunde vara bra att ta med sig lite saltigt som förning. 
- Vi ska int ha nånting, sa far i huset uppenbart nervöst när jag dröjde vid tidningshyllan. Han tänkte säkert på de fem skyhöga tidningsstaplarna här hemma på matsalsbordet. Verkar som om nån kreativ har varit på jakt efter inspiration. :)
- Nej, nej, svarade jag och log ljuuuvt. Och det var innan jag fick syn på den här för tre och nittio.

Självklart måste jag ju bara ha den. Kesän ihanat käsityöt! står det ju på pärmen. Alltså Sommarens underbara handarbeten. Hela 27 olika modeller, som följer med på ett skilt ark. Dessutom är tidningen trevlig att läsa också och innehåller smarriga recept. Nu just är dock min köksinsats lika med noll. Testar inget nytt och hoppas alltid att nån annan i huset ska ta itu med maten. I morgon ska jag på jobb. Det blir lunchmöte så då kan jag lugnt skippa maten! 

Jag vill också vara vid vattnet och jag vill också ha en sådan där väska. Undrar vem som skulle laga en sådan åt mig?

Här ännu ett axplock bland modellerna. Det lönar sig absolut att investera tre och nittio!

Beslutsångest

Och så har jag drabbats av vankelmod. Ska jag göra si eller så? Redan för länge sedan bestämde jag mig för att inte gå med i årets KYH. Har alltför många UFO:n kvar från förra årets omgång. Men så villade jag mig in på lite olika bloggar och läste och blev förstås jätteinspirerad. Tur att jag hade så bråttom att jag inte hann anmäla mig på stört. Efter att ha sovit på saken blev jag nämligen igen väldigt, väldigt tveksam. I morgon går anmälningstiden ut och...

Det är bara det att idag hittade jag Sunny Side Up KAL på Ravelry. Det kanske skulle vara vettigare att haka på den här istället? Men jag har inte riktigt sådant garn jag skulle vilja ha. I den här hettan vill jag helst slippa sticka med angora, mohair eller ylle.
Åh, denna beslutsångest. Egentligen borde jag ju inte alls börja på något nytt projekt.
Nej, jag borde snällt förvandla de här två nystanen till disktrasor. Det verkar vara ett tillräckligt krävande projekt just nu.

Turista i hemstaden

Vi blir lätt hemmablinda. Därför kan det då och då vara bra att stanna upp och turista i sin hemstad eller närmiljö. Det gjorde jag förra lördagen (25.5) tillsammans med äldsta och yngsta sonen. Vi besökte Strömfors Bruk.

Det är en av våra pärlor här i östra delen av Nyland. Jag besökte Bruket förra året också, då på Bruksdagen. Jag har besökt Bruket i andra sammanhang också bland annat på Pumpakarnevalen, Wintermeeting, sommarteater osv. Där händer liksom hela tiden grejer. Inkommande veckoslut är det dags för bluegrass.
Yngsta sonen har besökt Bruket ett antal gånger medan det var premiär för den äldsta.

Vi inledde med lunch. Man kan inte gå omkring och njuta på knorrande mage. Själv hade jag redan på förmiddagen varit runt på olika populoppisar i stan, så jag var i skriande behov av något stärkande.

Brukskvarnen går lite på halvfart under maj månad. Men i juni utökas menyn och det finns mera att välja på. Själv åt jag en smarrig sallad med getost medan sönerna intog varsin plankbiff

I restaurangen träffade vi på ett gäng glada västnylänningar:

Sjundeå kyrkobröder med fruar. På väggen bakom ser ni en del av den speciella inredningen som finns i Brukskvarnen.

På bruksområdet finns förutom restaurangen, ett café, ett museum och flera hantverksbodar samt smedjan.
I boden Axel och Ida hittade jag vackra lemonadflaskor från Finlands minsta lemonadfabrik.

Som ni ser har de Strömfors Bruks etikett. Ska nog köpa av den där tranbärslemonaden nästa gång jag besöker Bruket.

Annat med lokalanknytning är bland annat de här trädockorna med Strömfors folkdräkt påmålad. Finns i Virginiaboden. Tillverkade av Marit Björkbacka.

Där fanns också de här grejerna. Skulle gärna ha velat ha de där smyckesscarferna, men jag var mycket ståndaktig och köpte inte någonting alls. Svårt var det att låta bli. Men jag har ju stenhård karaktär när det gäller allt utom då garn förstås. :)

I Artesanboden är hantverksutbudet digert.

 

När det inte finns kunder kan man sitta och virka mormorsrutor i vackra färger.

Satu Mansnerus i Luovat Kädet (Skapande händer) är en mångsidig hantverkare. Hos henne hittar du allt från tovade alster och smycken till keramik och tavlor. De här tavlorna är Satus senaste "villitys" (eller ska vi säga mani på svenska?),  tavlor gjorda med bivax. Ovan ett exempel på Satus rymdtavlor.

Här verktygen som behövs när tavlorna görs. Stryklodet är viktigast. Bivaxet ska nämligen hettas upp.

Perfekta presenter till dagens utdimitterade studenter. Grattis!

När Satu bläddrade i inredningstidskrifter såg hon att det ofta ingick Buddhastatyer i de trendiga hemmena, så hon beslöt att göra en alldeles egen staty.

Två små sötnosar tillverkade av Satu Mansnerus.

Vi hann ännu med att besöka Juha-Pekka Ikäheimos galleri och sönerna besökte dessutom Tiina Sundgren. Där köpte den yngsta en mugg.

Nöjda med en innehållsrik och givande dag vandrade vi iväg mot parkeringsplatsen.

Undrar vad vårt mål ska bli nästa gång vi turistar? Har ni något förslag? Hangö kvällstorg kanske? Fast det är ju inte precis att turista i närmiljön. Det är ju andra ändan av landskapet Nyland.

Skogsstjärna spetskorg

Sitter nu just och funderar om jag skulle orka ta ett krig med kirskålen eller baka en rabarberpaj till kvällsteet? Svåra, svåra beslut. Kanske bäst att bara strunta i alltihopa, blogga lite och sedan sätta sig ner någonstans med en stickning i händerna?

Har trots mycket flängande än hit och än dit och mycket umgänge med de vuxna barnen inte varit helt lat på handarbetssidan heller. I söndags för en vecka sedan, den 19.5, virkade jag den här spetskorgen medan karlarna i huset satt och såg på ishockey.

Modell: Skogsstjärna spetskorg från Kauhavan Kangasaitta. Mönstret fanns också infört i tidningen Kauneimmat Käsityöt 2/2012
Garn: Mattrasetrikå
Åtgång: 372 g
Virknål: Nr 7 och 8. Den mindre för att få botten stadig.

De strategiska måtten saknas tyvärr eftersom jag gav bort korgen i namnsdagspresent innan jag hann dra fram måttbandet.
I sparbössan: 22€

Skogsstjärnan är för övrigt en av de vackraste blommor jag vet näst efter liljekonvalj och linnea. Den sistnämnda min absoluta favorit.

Hysteriskt

Så var då dagen med stort G inne. G som i Garn och G som i Galet. I lördags gick alltså Galet billigt garn-dagen av stapeln i grannstaden. Tidigt åkte jag iväg hemifrån plockade upp stickväninnan och styrde Adam plåtlådans kylare mot väst.
I god tid kom vi fram till Tekstiiliteollisuus lager och var i främsta ledet vid avspärrningen. Vi fick förstås vänta på den hyrda bussen från huvudstaden. Men det gick ingen nöd på oss i kön. Vi försökte kika vad det kunde finnas för garn i de olika lådorna. Stickväninnan var dessutom utrustad till tänderna för hon hade med sig ett helt batteri med mönstertidningar som vi kunde bläddra i. Och förstås uppstod det spännande diskussioner, som det nästan alltid gör när garntokiga stick- och virkfrälsta människor samlas på ett ställe. En dam sade att hon var helt nybörjare och ville lite veta vad det lönade sig att satsa på. En annan funderade över hur hon skulle kunna lära sig att sticka på engelska. Det verkade vara så svårt, tyckte hon. Stickväninnan och undertecknad kom genast med uppmuntrande tillrop och förklarade att det är rätt lätt och handlar till största delen om att lära sig begreppen och sen går det liksom av sig själv och man funderar inte så mycket. Stickväninnan drog upp tidningen Simply Crochet nr 5 och visade tekniksidorna med bilder och förklaringar på olika maskor. Den fundersamma damen blev riktigt ivrig. Hoppas att hon börjar sticka på engelska.
Där stod vi alltså i främsta ledet och bägge hade vi varsin stor blå Ikea-kasse att rada fynden i. De små shoppingkorgarna räcker ju liksom ingenstans. En del hade varit förståndiga nog och bett om stora vita plastsäckar av teetee:s personal. Andra hade släpat gubbarna med sig som bärhjälp och hoppeligen även betalare. De såg lätt förskräckta ut när bandet togs bort klockan 10 och de stillsamma köande damerna förvandlades till hysteriska rusande amasoner som dök på huvudet i garnlådorna och nästan rev plastpåsarna ur händerna på varandra. Allting var ju så billigt så man måste ju bara...

Nåja, jag var ganska lugn för jag skulle ju INTE ha något. Nej, nej, jag behöver ju inget garn, men om jag nu skulle fynda så... Redan när jag väntade hade jag ögonen på vissa intressanta lådor så jag tog mig dit på nolltid och plockade på mig de garnpåsar jag visste att jag säkert kommer att använda i vinter. De flesta var ju 500 grams påsar och fick endast köpas som hela förpackningar, kostade allt från 5, 10, 20, 25 ända upp till 30 euro. Fanns också porslin och lite textilier, men dem ignorerade jag. Nån måtta får det vara med shoppandet.

Det första jag plockade i min Ikeakasse var mjuka sköna Cashmere merino silk dk-nystan från Sublime. 

Jag har fyra sådana här garnpåsar á 500 gram en i vitt och så då två i den här nyansen samt ännu en påse. Därtill har jag en liknande påse i samma material, men med aran på slutet istället för dk. Hade redan på fredagskvällen sett ett mönster på en jumper med sådant här garn. Så åtminstone den ena garnpåsen kommer att försvinna i ett nafs, förutsatt att nån här i huset stickar.

Sen gick jag med bestämda steg förbi lådan med Sandnes Smart-garn. Nånting som jag ångrade djupt när jag väl kommit hem. Plötsligt hade jag en massa smarta projekt i huvudet, men...
Annat jag också ångrade här hemma var att jag inte alls plockade på mig Easy från Sandnes. Jag skulle ju behöva lite grövre garn. Jag satte ju upp det som nästa köp i min minneslista. Men hur det nu var tog jag inte en enda sådan påse. Det gjorde däremot stickväninnan. Jag borde nog ha följt hennes exempel, men nu är det försent att stiga tidigt upp.

Alla lagerlådor var inte lika välfyllda så när jag grabbade tag i det sista paketet med Austermans Step var färgen kanske inte precis den mest ultimata, men... 

... 500 g sockgarn av hög kvalitet för 10 euro kan man ju bara inte gå förbi, eller hur?

De här nystanen är inte heller i min favoritfärg, men...

... också den här påsen var den sista och kostade 10,- för 500 gram och kvaliteten är fin och en som jag länge velat pröva på.

Sen gick det som det går ibland när man inte är riktigt fokuserad och plötsligt hade jag en mycket större påse än 500 gram.

Hela 1 kilo vägde den här med Mandarin Classic från Sandnes. Gissa vad den kostade?
25 euro!!!! Och jadå, jag ångrade mig när jag kom hem. Jag borde ha tagit flera påsar, men jag ska ju INTE ha garn, nej, nej...
Det fanns både Duo och MiniDuo (tror jag?) samt några till från Sandnes, men...

På väg mot kassan var jag tvungen att gå samma väg jag kom in och nu stannade jag vid några lådor med teetees egna garn.

Efter velande hit och dit plockade jag på mig den här Cacao-öglealpackan i en mörklila nyans.

Också de här Taiga-härvorna från teetee fick följa med mig. Väl hemma insåg jag att jag hade blandat den här garnsorten med teetees Lumi. Suck, suck, men i vinter är jag kanske kreativ och hittar på nåt annat än det som ursprungligen finns i min långa att-göra-till-nästa-lista.

Jag struntade både teetees och Sandnes alpackagarner. Mest för att jag inte orkade tänka vinter när det var vårskönt och varmt utomhus.

Knappa 20 minuter tog det mig att fylla min Ikea-kasse. Kassakön var inte så lång och där träffade jag på en lovisakvinna, som skrattande sade att hon hade sett mig i främsta ledet och tänkt att: "den Inge, den Inge". Konstateras kan alltså att jag är ökänd vida omkring i de här trakterna! :)

Förstås måste vi ta oss in till stan till teeteeShop. Där kunde ju finnas andra spännande garner, som vi inte ville missa. Dessutom skulle min stickväninna ha en tidning från affären.

Och nu köpte jag det här spetsgarnet som jag längtat efter ända sedan vårvintern då det kom ut. Kostade 9,90/100 g -15% = 8,41, men jag bara måste ha det, kosta vad det kosta vill. Funderar på att göra en scarf av det, men inte i frilla modell. Alternativt skulle det få bli en vacker spetskant på en liten sjal.

Och de här två måste jag ju bara pröva på. Sandnes garn även detta...

... liksom de här, tänkt att förvandlas till grytlapp eller disktrasor. Bomullsgarn har jag just inte alls så...

... det här Limone-garnet fick åka hem till mig i sällskap med sina systrar...

... och kusiner. 100 % bomull.

Fanns tyvärr inte flera av vare sig den ljusare eller mörkare lila. Om de här inte räcker, så går det säkert att kombinera de här två färgerna. Det randiga ensamma nystanet får bli till en disktrasa för det går ju inte ihop med de andra färgerna.

Och lite mjukt yllegarn måste jag ju bara ha, inte sant? 100% ull.

Det här nystanet var alldeles ensamt i den här färgen. Eftersom jag har tre i samma färg från förut här hemma så fick det här nystanet följa med mig.

Och så nystanet som jag blev störtförälskad i. Måste bara ha det, Noros Silk Garden Sock Yarn; 40% lammull, 25% silke, 25% nylon och 10% kid mohair. Synd eller kanske ändå tur att det endast fanns detta nystan i den här nyansen och kvaliteten. Norogarn är ljuuuuvliga, men ack så dyra. Med tanke på att de kommer ända från Japan och är handmålade så förstår jag ju det med förnuftet, men ändå. Tack och lov så betalade jag inte mera än 9,91 € för det här. Normalpris är allt från 22 - 24 €, så ni förstår att det här är ett stort kap. Stickor som rekommenderas är 3,6 - 4,2. De är minsann exakta japanerna. 100 gram i nystanet och 300 meter.

Sist men inte alls minst, köpte sex stycken nystan av Sublimes Tussah silk dk i affären. Kollade att så många nystan borde räcka till en sjal. Väl hemma såg jag att jag från lagret redan hade hunnit köpa en påse med 10 nystan i samma nyans, så om jag vill kan jag ha det till ett stort projekt, få se. Ljuvligt mjukt i 50% silke och 50% viscose.

Jag köpte också två virknålar, en ergonomisk i storlek 3,25 och en stor, 15 mm, som jag varit på jakt efter lääänge, lääänge.

Förlåt att jag inte varnade er på förhand för det här inlägget. Hoppas ni har klarat er att läsa igenom det här utan att få skärmen alldeles nerdreglad. Jag vet hur svårt det är när man är på garnbantningskur och garnomaner breder ut sig om sina inköp.

Hysteriskt var det alltså i lördags, men vi överlevde. Ett stort TACK till min stickväninna för en trevlig dag, som förutom garn innehöll både lunch, besök i Knappboden och Paperipilvi samt glass med utsikt över ån där det pågick en tävling i kyrkbåtsrodd.