Stiltje

I morse hoppade jag upp ur sängen redan före 8.30. Sent kanske ni tycker, men jag som har legat till 9.30 och över var ju nöjd. Efter frukosten kavlade jag upp ärmarna i akt och mening att sätta igång med tröjmonteringen innan jag skulle iväg till jobbet.

Torkade noggrant av köksbordet, drog fram alla tillbehör och skulle sätta igång.
Total stiltje i hjärnan. Inte tillstymmelse till minsta lilla bris eller rörelse bland de små grå. Fattade liksom inte hur axelsömmarna skulle sys. Kan ni förstå?
Huvudet som ett urblåst ägg.
Tveksamt satte jag igång med efterstygn. Gråt och tandagnisslan. Såg inte alls ut som jag ville eller mindes att det borde göra.

Vad kan man göra i ett hushåll fullt av karlar och katter? Med en mor som tycker stickning nog är lite.... och en kunnig mormor under mullen? En titt i telefonboken gjorde mig inte direkt gladare. Till råga på allt var det ju svårt att fundera eftersom hjärnan var urblåst. :)
Jag gnuggade tinningarna hårdhänt och fick fram en liten gnista. Jag har ju min kära böcker och nånstans måste det väl finnas nåt om montering?
Nu började ett grävande utan like. Vagt mindes jag en bok som heter Sticka mera.

I

Ivrigt bläddrade jag i boken, men, men... hittade inte det jag sökte. Det var dags att ta fram det grova artilleriet, det vill säga min stickbibel:

Och ser man på. Den som söker hon finner. Och nu kunde jag lugnt skippa försök nummer två med efterstygn och sy den osynliga vågräta sömmen, som jag ju alltid använder mig av.  Hur kunde den så totalt ha försvunnit från hjärnvindlingarna?

Tjohooo. Två axelsömmar färdiga. Men, men, sen måste jag förstås iväg till jobbet och nu borde jag ju plocka upp maskor i halslinningen, sticka 8 cm resår, vika den och fålla den, men jag stickar både på en socka och två ärmar istället. :)

Ajjo, ett hett tips. OM ni inte ännu har Bonniers stora bok om stickning, så kan jag inte annat än varmt rekommendera den.