Vid "mitt" runda lilla bord på dagens stickcafé IRL satt tre damer. Två av oss hade stickningarna framme, den tredje bläddrade i en sockbok och en sticktidning.
Jag försökte försiktigt snegla i ögonvrån. Stirrade faktiskt den där vackra unga mannen med långt hår och skägg på mig? Gjorde han det? Eller stirrade han på någon annan? På den lilla flickan vid grannbordet, som inte fyllt ett år ännu? Eller hennes söta mamma?
Jag försökte skaka av mig hans blickar och fortsatte sammanbitet att sticka på min smala herrhalsduk, som jag började på i söndags.
När det var dags att gå, kom han fram till mig och frågade på finska:
-Är det här nån sorts stickklubb?
- Jo, ropade vi alla förtjust. En karl hade uppmärksammat våra händers flit. Tänka sig.
- Vi är här varje vecka, sade vår ledare Dessa.
- Kom med nästa vecka, lockade jag.
- Nej, jag kan inte, svarade han och fortsatte:
- Jag är inte härifrån.
Till saken hör att han hade en fin hemstickad halsduk runt nacken och en vacker stickad mössa på huvudet.
Tur (eller var det synd?) att caféet stängde på riktigt och vi alla var tvungna att skingras. Hur skulle det annars ha gått?
I lördags fick jag min halsvärmare färdig. Ljuuuuvligt garn, mjuk och skön runt halsen.
De strategiska måtten är 23*17 cm.
Garn: Aurea från teetee, 50% baby alpacka och 50% silke
Åtgång: 50 g
Stickor: Nr 3, 40 cm rundstickor
I sparbössan: 2,50 € för 50 g garn och 2 € för slutfört projekt = 4,50 €, som jag rundar av uppåt av bara farten, så en hel femma i sparbössan. Det växer långsamt, men säkert i min egen takt, som inte är supersnabb precis.
Lite oklart vad jag skall göra med den här halsvärmaren. Bli med den själv eller ge bort den? Hmmm, se där nånting att grubbla på istället för att kasta ögon på unga män! :)
6 kommentarer:
Farligt med unga vackra män, men trevligt att vila ögonen på. Fin färg på den sjalvärmare
Kramisar Caisa
Tack! Jo, farligt värre med lockande män. Tänk om man glömmer sin garnkärlek? :)
Kramis
Och jag som tyckte att den unga mannen påminde om en danskavaljer från Tyskland som jag lärde känna i slutet av 70-talet... Men han i caféet var nog alldeles för ung för att vara den tyska killen. Jag behövde inte ens titta på honom i ögonvrån för jag hade direkt ögonkontakt med honom - det du! :)
Vändagskramar till imorron från "hon som satt och bläddrade i en stickbok och sticktidning"
Tack för kramarna.
Så fusk att du fick ha direkt ögonkontakt och inte jag! :)
Och så synd att det inte var kavaljeren från Tyskland. Är du riktigt säker på att han skulle ha varit äldre än den här läckerbiten? :)
Haha, du är verkligen både underhållande och flink med stickorna..
Vackra unga män som dessutom stickar är ju härligt :)
Kram Maidi
Tack, den är skön också.
Nej, ögongodis är alltid välkommet! Tur att vi har vårt stickcafé i ett riktigt café för då är det massor av andra också där.
Skicka en kommentar