Vilt till frukost

Nu har igen en vecka rusat iväg och jag hinner inte längre med. Flunssan är bättre, tackar som frågar. Lite hosta och snor kvar. Borde förstås vila mera. Jag har verkligen försökt, men att gå tidigt i säng innebär också att jag vaknar tidigt.

På något plan känner jag mej fortfarande konstig, alltså mera konstig än vanligt. Vet inte riktigt vad det beror på. Parallella verkligheter? För mycket dataundervisning? :) 
För lite stickning och virkning? För lite tid för djup reflektion? Nå, efter de två första veckorna i oktober blir det väl annorlunda får vi hoppas. Nu just känns det som om en oväntad katastrof lurar strax bakom hörnet. 

Och så är det massor av saker, som borde göras... suck! Vet ni det är ganska jobbigt att behöva vara borta en hel vecka! Och jo, jag vet, det är i-landsproblem. Det ska ju vara roligt att resa! Fast just nu känns det mest som besvärligt. 
I torsdags kunde jag inte ens fylla i min frånvaro i vårt datasystem på jobbet. Och då hade jag åkt dit endast för att just göra det eftersom man inte kan göra det på datorn hemifrån. Håhåjaa, kanske jag hinner få det ifyllt i onsdag, senast i torsdag. Håll tummarna.
Jag minns den ljuva tid då allt gick för hand till pappers...

Idag träffade jag en bloggläsare i verkliga livet. Det var trevligt för jag fick höra att det jag skriver uppskattas. Tack för det! Nu måste jag nog skärpa mej och inte lämna så långt mellan uppdateringarna. 

Det där med bilen stressar mej också. Det går liksom inte att planera nånting alls då jag inte vet om jag har tillgång till bil eller inte. Nu är det många som ska dela på vår dåliga "kakkosauto" (andra bilen). Och förstås har tre av oss oregelbunden arbetstid. Lite lyx har det nog varit att efter långa arbetsdagar bli hämtad från jobbet och så bara kunna luta sig bakåt i passagerarsätet sätta fast ögonen och vila. Men det gäller att ha stickning eller virkning med sig för ibland blir man liksom inte hämtad i rätt tid och ibland blir jag körd till jobbet alltför tidigt.

Och när vi nu är inne på handarbete så jag har tappat lite styrfart på den fronten också. I går morse lade jag upp för en vantstickning. Stickade tre varv och insåg att det blir till inget. Jag måste ha grövre garn eller räkna om mönstret. Garn orkade jag inte leta efter just då och att jag skulle räkna om ett endaste mönster just nu kan ni helt glömma bort.
Helt sonika så grävde jag fram en gammal UFO från år 2013 istället. Det ni, kanske det blir ett färdigt projekt så småningom. Den som lever får se..

Och när jag nu är inne på i-landsproblem så undrar jag vad jag ska ha för handarbete med mej i planet. Jag skulle vilja sticka en sjal, men det får inte vara för invecklat mönster med stora diagram och sånt. Och inte får det vara ett alltför lätt och tråkigt mönster heller. Har ni några förslag? Alla tips tas tacksamt emot.

Och nu äntligen till rubriken för detta inlägg. Och nu varnas känsliga läsare. Bäst att sluta läsa här innan det blir vilt och gråtmilt!


I måndags hämtade Lurvinge en sån här harpalt till frukost!

Lurvinge hade svårt att förstå att vi föredrog vår vanliga frukost framom denna läckerhet. Far i huset å sin sida tror inte alls att Lurvinge har lyckats fånga harungen. Han har en teori om att en rovfågel försökte nappa den, tappade sitt byte och då var Lurvinge genast fram och snodde den lilla. Hur som helst så funderade far i huset en god stund om han skulle gräva ner bytet eller slänga det ut i naturen åt andra djur att äta på. Livet är grymt!