Qvidi-Mina

Det sista ni hörde av mej var i fredags när jag hade packat korgen. 
Och sedan försvann jag? 
Nej, nej, lugn bara lugn. Jag har jobbat på som en tokstolle. Börjat kl 9.30 och slutat kl 20 på måndagen och igår började jag kl 9.30 och slutade redan kl 19! Lägg till arbetsresorna till och från grannstaden så förstår ni att jag inte gjort så mycket när jag väl kommit hem. Idag blir det, tack och lov, en lite lugnare dag. Jag börjar kl 10 och slutar 20.30, men har håltimme på 1½ h mitt på dagen så då borde jag liksom hinna med en del på jobbet. Skönt.

Här har för övrigt varit spännande tider i dagarna två. Två morgnar i rad har jag vaknat med fjärilar i magen. Tänk om asfaltkillarna har stängt in oss och jag inte kommer ut med min bil och kan åka iväg till jobbet? Nu är det liksom allvar för nu drar de asfalt över hela den gropiga vägen istället för att fylla upp svackorna, som de gjorde här tidigare. Sent igår kväll eller egentligen nästan mitt i natten kunde jag äntligen andas ut, för nu har de kommit förbi vår portgång. Puuust! Så jag kan småningom ta mej till jobbet. Jippiii! Att det kanske blir och vänta är en annan sak. Huvudsaken är att jag kommer ut till landsvägen.

Men det var inte jobbet jag skulle berätta om, utan om vad jag gjorde på fredagskvällen och i lördags. Jag var på kurs! På Qvidi-Mina kurs i stan på min arbetsplats. Och det var jätteroligt.
Det handlar om att virka små rutor, mindre än mormorsrutan och sedan foga ihop dem till en tröja, en väst, pulsvärmare, en filt eller en grytlapp. Ursprungstanken är att få åtgång på alla garnrester. Och det tänkte jag verkligen gå in för. Men, men alla andra verkade bygga upp sina rutor enligt en färgskala och då behövs det liksom alltid köpas till garn. Och sådant ska jag absolut inte göra!

Vi började med att virka provrutor:

Det gällde att dels hitta rätta färgkombinationer och dels

rätt storlek på virknålen. Mina rutor blir nu 6 x 6 cm och jag hoppas innerligt att det räcker till en tröja.

Om inte, så kan rutorna förstås bli till pulsvärmare eller en kant på en mössa eller...

 Det var full fräs på virkandet hela lördagen.

Men hur kommer det sig att det alltid verkar som om de andra har mycket finare rutor och härligare färgkombinationer?

Så här långt hann jag och jag tror bestämt att det får lov och bli den mörkare lila rutan som nu skall virkas i parti och minut. 525 rutor går det åt till en tröja. Jag vågar inte ens tänka på hur många det går åt till en filt. Lite andra färgkombinationer behövs ännu för att just tröjan skall bli enligt Qvidi-Minas modell. Hmm...

Jag har bestämt mej för att vara lite vild och som sagt använda det garn jag har och sedan får det bli som det blir. Det kan bli hur tokigt som helst.

En av de bättre sakerna med den här kursen var att jag gav bort över 200 gram garn! Tjohooo! En hel del av de gula garnen från katastroflådan är nu borta från vårt hus. Skönt att de kom till nytta hos någon annan.

Tills vidare har jag löst förvaringsfrågan på detta sätt. Men säg inte åt far i huset att jag har tagit hans småmuttriga lådor! Jag ska ju nog skaffa fina lådor åt mina rutor, fattas bara annat. Tror ni att det finns kakburkar med ugglor på?

I tidningen Suuri Käsityö nr 5-6/2007 finns mönster till den här pannlappen...

... och den här vackra filten, som jag gått och funderat på sedan jag fick tidningen i min hand för nio år sedan. Det här är som att måla en akvarell, inte sant?