Kiparkatti

Börjar med att konstatera att jag klarade av dagens undervisning. Visserligen var det yrsel i datasalen för allting var inte installerat och på plats, som vanligt skulle jag ha lust att tillägga. Skulle vara trevligt att en höst få starta utan allt extra ståhej. Alternativt måste jag börja ta det lugnare och inte kräva så mycket? Men jag vill ju leverera och då vill jag att teknik och allt annat fungerar. Få se hur det blir i onsdag på kvällen. Tänk om det inte alls finns datorer för mina kursdeltagare då?

Idag borde jag ha blockat en sjal. Men jag kan inte bestämma mej för om jag skall göra det eller låta bli? Ack detta velande. Måste väl ta med den till stickcaféet imorgon, tisdag och höra vad mina stickvänner har att säga om saken. Det kanske blir en omröstning?

Igår, söndag, var jag iväg till Kiparkatti i grannkommunen.

Det är en äkta finsk danslave. När jag var ung eller egentligen yngre (!) så var det alltid dans på söndagskvällarna här under sommarmånaderna. Då började man på fredagskvällen i Pyttis, fortsatte på lördagen var det nu råkade vara dans eller fest. Sedan avrundade veckoslutet här på Kiparkatti. Hur det kunde gå att ha dans just på söndagskvällen förstår jag inte idag. Människor skulle ju upp på jobb på måndagsmorgnarna. Lite osäker är jag på vem jag har lyssnat på just här. Knappast var Hurriganes hit? Dem minns jag åtminstone från Pyttis. Sorgligt nog är endast Remu Aaltonen i liv idag. Han lär dessutom ha flyttat bort från grannstaden enligt dem som vet bättre.

Ett vet jag dock säkert och det är att Kivikasvot såg jag uppträda här på 1970-talet. På 1980-talet återsåg jag dem på Casino i Hangö.

En annan som jag tror att jag har sett och hört här är Hullujussi och Viktor Kallborek. Men det kan lika gärna ha varit i Pyttis det med. Vem vet? Men det är inte så viktigt heller...

Och nej, det var inte dans där igår utan det handlade om trygghet och hundar.

Här är Seija ute med sin hund Helmi och spårar i skogen. I den skogen finns det massor av blåbär och lingon.