- Nu är solen uppe över sex timmar per dag redan, hojtade dubbelmorfar glatt i morse.
- Aj, var då? Här lyser den med sin frånvaro, svarade jag och tittade ut genom fönstret på det gråa regniga vädret. Inomhus måste man ha lamporna på mitt på dagen, så hallå solen, var är du?
Idag borde jag vara flitig framför datorn, för i morgon är det annat program som gäller. Av nästa veckas kurser ska åtminstone fem förberedas och så finns det en hel massa annat som borde kollas, uppdateras och... tja, jag ligger lite efter som vanligt. Värst är att jag borde härja med det kaotiska bolaget Sarastia, för jag blev utan timlärarlönen från december. Hela hösten har jag försökt få det som betalades för lite åt mej, men inget har hänt. Till all tur har jag ett procentjobb här i stan annars...
Men jag fattar inte varför allting skall outsourcas. Det blir ju bara värre för arbetstagarna. Jag fattar inte heller att kommunerna, som köper tjänsterna går med på det här. Om man säljer löneutbetalningsservice, så skall man också sköta det. Morrr!
Stackars vår minsting, som anlände från storstan för att få ha det lite lugnt ute på landet och så öser den frustrerade modern allting över honom, den oskyldiga varelsen. Det är ju inte hans fel att jag har lyckats få både böter och bli utan lön! Mitt fel är det ju inte heller och det är ju det som är det värsta. Om det skulle vara någonting jag kan göra någonting åt, så skulle allting vara lättare, men så är inte fallet. Suck!
Lägg utanpå allt det här omorganisering på jobbet, som betyder en hel del petande och påtande här och var. Det är nya sidor och profiler, kostnadsställen och jag vet inte allt vad, som ska gås igenom...
Och så då oron för den som ligger i sjukhusbädden...
Ja, så stackars minsting, som fick ta emot allt det här. Förstår mer än väl att han försvann till grannbyn riktigt snabbt.
Lägg till ytterligare en ingrediens till den här soppan, nämligen diverse krav, som omgivningen ställer, så förstår ni att det pyser ut lite ånga i tryckkokaren. Jag vill ju bara undervisa med stort U, sticka/virka och umgås med nära och kära. Är det för mycket begärt?
På uppsegling är följande stridsäpple:
På "mattavlan", som dubbelmorfar hittade i veckan, så står här två olika middagsförslag! Vårt kylskåp är nästan tomt och ingen var iväg och veckohandlade igår, så ärtsoppsburk från skafferiet är ett alternativ. Å andra sidan ska vi ju ändå in till stan och handla, så då kan vi lika gärna passa på att äta där. Det kallas för logistik!
Uttrycket "Nej för h_ _ _ _ _e" kommer från filmen Sunes sommar från år 1993. Om ni inte har sett den, så gör det. Man blir på gott humör.
Beträffande maten, så tror jag att jag går in för en blommig falukorv till lunch, alternativt knäckebröd och vatten. Vi har tyvärr inte så mycket annat att välja på!
Dagens visdomsord:
Om rikedom du ej vunnit
och framgång ej blev stor,
det sörje du ej mycket,
i dem ej lyckan bor.
Bengt Oxenstierna
2 kommentarer:
Sarastia 👎🏻👎🏻. Är av samma åsikt som du: kommuner som går med på att outsourca allt stup i kvarten, än hit och än dit, blir ofta lurade och är provkaniner för nya program som är halvfärdiga och som utvecklas anefter som användarna är frustrerade över nåt som inte fungerar. 👎🏻 också för det. Kan outsourcing verkligen bli billigare för kommunerna än att ha egna arbetstagare? Blir inte bättre i alla fall.
... säger en som jobbar för samma kommun / stickväninnan V
Jo, kort sagt: Det är hemskt! Bläää för system, som inte är färdiga och som inte fungerar!
Skicka en kommentar