I natt har jag drömt verkligt konstigt. Jag drömde om en speciell dam, som jag aldrig har träffat, tack och lov. Damen bor i huvudstan, har ingen empati överhuvudtaget och förstör tyvärr för en massa snälla människor. Jag har som sagt aldrig träffat henne och kommer inte att göra det heller, men jag har hört desto mera om henne. Allt nog, så drömde jag i natt att hon stod vid min säng och sa att jag måste ligga på rygg, att jag inte fick ligga på sidan. Jag blev så förskräckt att jag lydde genast och låg stel som en pinne på rygg och vågade knappt andas! När jag vaknade så låg jag faktiskt raklång på rygg i sängen och det tog en stund innan jag insåg att jag får svänga mej precis hur jag vill och sova på vilken sida jag vill. Huuu, så konstiga drömmar. Jag vill ju bara drömma om garn, stickningar och virkningar, inget annat.
Lite konstig har jag varit idag på dagen också, för jag har varit iväg på sommarens sista konstutställningar på Stallvinden i Bruket. Där är riktigt, riktigt fina utställningar, som jag varmt kan rekommendera att besöka. Synd att E inte är här, för jag tror att hon skulle ha gillat de här alstren.
Det här hjärtat är min favorit.
Jag blev också jätteförtjust i Marie Tiitinenes utrycksfulla keramikfigurer.
Tavlorna är färggranna, här Sanna Littles verk.
Och här Lotta Sahrqvists abstrakta landskap.
Hanna-Kaisa Seppälä betraktar livet både från ett yttre och inre perspektiv.
Resten av tavlorna får ni gå och titta på alldeles själva!
Från Bruket körde vi vidare österut och hamnade i Kotka. Bisin min skulle ha en liten reservdel till nästyngsta sonens bil och äntligen hittades den. Sen var planen att vi skulle åka hem via en affär i stan.
Men plötsligt såg vi ett Piperplan cirkla i luften och då körde bisin min raka spåret till flygfältet i Pyttis.
Piperplanet kom från Hyvinge och det var skolning på gång, så det landade och steg några gånger innan de tre männen kom in till caféet.
Jag tycker att det är helt otroligt att man kommer så här nära flygplanen!
Där var helikopterskolning på gång också. Man övade att stå stilla i luften med helikoptern.
Vi delade på en liten gul Jaffa med bisin min. Hans telefon ringde och han gick ut lite åt sidan för att få prata i fred. Han såg en karl stå och tanka sitt vita plan, men reflekterade inte desto mera över vem det kunde vara. När bisin min återvände så följde den där karlen efter bisin min. Och se på sjutton, det var bisin mins barndomsvän från grannbyn. Nu blev det mycket flygprat.
Och så bjöd han in oss i hangaren! Spännande!
Det här är äldsta planet där i hangaren.
Och det här är planet, som konstflygaren använder när han gör sina hisnande trick.
Och det här Valmet L-70 Vinka nummer 10 planet är den donation, som flygfältet fick av Pekka Kiiski förra året. Han räddade planet från att hamna utomlands då det kom ut på auktion. En helt fantastisk historia. Tänk att kunna köpa ett plan så där bara och sen donera det. Det finns till all tur så många härliga människor här i världen.
Önskar er en riktigt skön lördag oberoende vad ni väljer att göra i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar