Ton i ton

Egentligen skulle vi vara i Kabböle nu ikväll, bisin min och undertecknad. Men han sa att han inte riktigt orkar och till det sa jag inte så mycket annat än "Jaha" och så var den lördagskvällen förvandlad till nånting helt annat. Inte mej emot å ena sidan, å andra sidan skulle jag gärna ha lyssnat på det lokala countrybandet Nashville Forgetters.

Bisin min försvann till lingonskogen vid 16-tiden och återvände strax före 20.30. Duktigt jobbat. Han sa att det var riktigt varmt och skönt i skogen och han hörde till och med musik. Det är grannen, som har fest och vinden ligger på åt skogen till.
Men om ni hör ett förskräckligt vrål i morgon, så är det jag som protesterar mot att igen vara tvungen att rensa bär. Jag har helt andra saker jag vill göra, så det så.

I morse när jag äntligen vaknade strax före tio, var jag så förvirrad att jag inte visste vad det var för dag. Jag lämnade också min smartklocka på nattduksbordet när jag började tassa omkring här i huset. Sen när jag satt mej ner och skulle kolla vad klockan var, så var vänstra handleden helt tom!

Förvirrad var jag redan i natt vid tretiden då jag vaknade och gick till toaletten. Jo, alltså i den här åldern är det allt bäst att gå på toa för säkerhets skull, liksom. När jag låg i min säng igen och just skulle till att somna spärrade jag upp ögonen och började fundera: Hade jag släckt lampan? Inte en susning. Först tänkte jag att jag struntar i det hela, världen rasar inte ihop om det lyser på vår toa. Men sen insåg jag att bisin min skulle gnälla om det där hela tiden, så det var bara att pallra sig upp ur sängen och gå och kolla. Förstås var det mörkt och tyst i vessan, precis, som  det ska vara. 

Följande gång vaknade jag strax efter halvsju. Igen tog jag ett varv via vessan och så skulle jag bara ligga  ner och vila en liten stund. Jag var säker på att jag skulle vakna sådär en åttatiden. Men så blev det ju inte alls. Fortfarande tycker jag att det är så skönt att få sova. Svägerskan hade dock snappat upp nånstans ifrån att det inte är bra att bli och ligga så länge. Hon brukar se på ett svenskt program, som heter Studio 65. Kanske det var därifrån? Tidigare kunde jag faktiskt inte ligga så länge. Men nu är det så skönt och det tack vare att vi investerade i nya madrasser.
Men lite betänksam blev jag på förmiddagen då bisin min kom hem från grannbyn och berättade att halva byn redan var ute klockan åtta och motionerade. Det är väl så man borde göra för att må bra?

Vi hade rart besök här på eftermiddagen då flickorna tittade in. De hade varit och hälsat på sin nya kusin.
– Jag fick hålla honom, sa A glatt. Storasyster M ville inte ha kusinen i sin famn. Och så berättade de att saften morbror bjöd på smakade precis som moffens! Tänk så konstigt! Vem månne har kokat familjens saft? 😊

Flickorna hade för övrigt riktigt roligt utomhus tillsammans med moffen. De hittade bland annat nyckelpigor, fjärilar, en tusenfoting och en ödla. Allra roligast var ända att få ta upp potatisar ur landet och sen få ta hem dem. Hoppas att det blir en god söndagsmiddag.

Igår lappade jag lite hål. Nej, alltså inte hål i tänderna, utan i sockorna.

Dom är rätt slitna, de här sockorna, som min hulda moder har stickat åt mej. Jag lappade de största hålen, men inser att snart är sockbottnen ändå utslitna. Snyft!

Tänk vilken tur jag hade som fick stora restgarnspåsen! Där hittade jag ett litet rosa nystan ton i ton med sockan. Än en gång får jag tacka stickväninnan V, som hittade precis vad jag behövde på stora loppiset i stan!

Hoppas att de nu håller ett litet tag till. Bäst att endast använda dem som nattsockor. Nya bottnar kommer jag då inte att sticka, eventuellt sparar jag skaften.

Jag har för övrigt alltid talat om melerat eller mångfärgat garn. Men det heter multifärgat om det är fråga om många olika färger i samma nystan. Det kunde jag läsa i en rikssvensk sticktidning. Varje dag lär man sig någonting nytt.

Nu ska jag gå ut och se på månen!
Ni får ha det så bra. Njut av söndagen!