Påhälsning

 Så fort bisin min försvann till grannbyn fick vi påhälsning idag.

Han syns inte så bra mellan allt det gröna där han spatserar i åkern nedanför vårt hus. Så fort hans kännspaka "kö-ökk" hördes var Lurvinge ute på terrassen och följde ytterst noggrant med vartenda steg han tog.

När bisin min träffade sin kusin och hans vuxna son för nån vecka sedan, och de frågade vad det här var för sorts fågel, ja då blev bisin min lite ledsen. Tänk att de här huvudstadsborna har fjärmat sig så långt från naturen att de inte ens känner igen en fasan! Men bor man i en betongöknen, så finns det nog inte så mycket natur runt om en.

Idag ringde igen en av de där ivriga försäljarna. Han presenterade sig på finska och jag drog som vanligt till med mitt: "Hej, på dig!". Och då vet ni, då bytte han till svenska! Sen frågade han om jag är ägare till den här adressen. "Åh, nej", svarade jag och fortsatte med att säga att jag bor här på hyra! Efter det sa jag artigt "Tack och hej", avslutade samtalet illa kvickt och blockerade numret.

Vet ni vad jag gjorde igår? Stickade förstås, men vad annat? Jo, håll i er nu, jag såg på OS i Paris! Inte klokt alltså. Det var gymnastik på mattan, damer, simhopp, damer, forsränning olika heat både damer och herrar, dansken som tog guld i badminton. Det sistnämnda riktigt kul att se, för dansken for omkring på planen som den röda faran.
Men sen, allt det där springandet, flera heat och så ännu ett uppsamlingsheat. Jag tappade räkningen och kollen. Och nej, jag såg inte Duplantis göra sitt nya världsrekord. Han klarade sig riktigt bra utan mina ögonpar!

Nu önskar jag er alla en riktigt fin onsdag.