Ett nystan i lampan

Oj, så det har blåst i natt. Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag är, som har tak över huvudet och en varm och skön säng att krypa under täcket i. Jag tänkte också på Filifjonkan, som väntade på den stora katastrofen. Den som hon var alldeles säker på att skulle drabba henne. Katastrofen kom förstås och allting i Filifjonkans hus blåste iväg i stormen. Vilken lättnad det var för henne.

Att jag råkade tänka på Filifjonkan beror på att jag tillsammans med bisin min såg på filmen Tove igår kväll. Alltså en film om Tove Jansson eller nåja, egentligen om en period i hennes liv. Bisin min tyckte att det var på tok för mycket sex. Han skulle ha velat se mer av det konstnärliga. Jag är benägen att hålla med honom, men det här var ju nu inte en film om Toves konstnärsskap.
Det roligaste i filmen var att jag upptäckte en liljendalbo, som uppträdde som skäggig journalist!

Idag har jag tagit det lugnt och bara njutit av att få vara ensam hemma med våra katter. Riktigt tyst i hela huset, bortsett från vindens tjutande och katternas tassande. Ingen TV, som står på skriker ut sitt hemskhetsbudskap om mord, krig, svält galna politiker och jag vet inte allt vad. Det borde vara obligatoriskt med positiva nyheter för varje negativ nyhet.

Dottern och äldsta sonen tycker att jag ska laga mat åt bisin min så han slipper och kan hålla på ostört med sitt. Hej, hallååå, jag vill också hålla på med mitt och sätta mej vid dukat bord.
Idag fick jag dock för mej att jag skulle koka risgrynsgröt. Att koka mjölk är alltid riskabelt och inget som jag är särskilt förtjust i att göra.
Jag satte mej på en stol bredvid spisen och stirrade på kastrullen. Så fick jag Tokmannis reklamblad i min hand, tog bort blicken från kastrullen för att se på förmånligt garn och...  katastrofen var ett faktum! Kastrullocket höjde sig galant och mjölk rann ut på spisen. Jag hoppade upp från stolen, sade några fula ord, torkade bort det mesta jag kunde utan att bränna mej, hällde mera mjölk i kastrullen och var alldeles gråtfärdig. Jag kan inte ens koka gröt!!!! Deprimerande, verkligen deprimerande. Det positiva var ändå att gröten blev trots allt bra, den var till och med god fastän jag hade glömt att salta. Och mjölken brann inte i bottnen! 

Men köksarbete är nog inget för mej. Jag klarar inte av det. Och nu blev jag så ifrån mej att jag verkligen inte vad jag ska laga för mat i morgon och övermorgon. Räcker det om jag serverar knackkorvar på nyårsnatten? Lite chips, grönsaker och dipp på kvällen? Suck!

Nu är jag lite nyfiken, tänker ni ge nyårslöften? Jag hade faktiskt tänkt göra det, för jag läste någonstans att 10 minuter utomhus varje dag i dagsljus gör underverk. Lätt, som en plätt eller hur? Dessvärre lät yngsta sonen höra ett irriterat fnysande när jag delgav honom min fantastiska plan.
– Du ska vara ute minst en halvtimme per dag för att få önskad effekt, sa han. Suck! Men kanske ändå möjligt?
Men nu kom den obarmhärtiga sanningen och blandade sig i. Nu ska det vara minst en timmes promenad per dag! Hur ska jag nånsin hinna sticka då? I synnerhet om jag dessutom måste vara i köket! Brrr...

I år kan jag för övrigt skryta med att vi har inget julpynt framme alls! Det för att jag inte orkar med bisin mins protester och gnällande om hur det bara ska sättas undan snart igen och att vi måste spara på el och...

Jag hängde alltså upp mitt "julnystan" i lampan. Där samsas det så fint med skyddsängeln. Det härliga nystanet fick jag av Lillans mamma. Tack för det!

Nu ska jag grubbla vidare på det där med maten, fastän det inte alls är min grej. Hojta till om ni kommer på nån bra och enkel rätt, som alla klarar av. Den får inte innehålla lök, ost eller tomat. Nåja, ni ser, det blir inte många alternativ kvar. Kanske öppna en ärtsoppsburk?
Ja, och så måste jag nog skrubba spisen. Suck!

Önskar er alla en fin tisdag!