Det doftar mat här i vårt hus, för här har vi idag haft hamburgerkalas. Yngsta sonen har stekt hamburgare, fixat salladen och bröden. Gissa vem som borde ta hand om disken? Jo, just precis, undertecknad, men, men. Det tar på att flyga till Blåkulla, så jag är rätt trött just nu. Inte för att jag nu på riktigt var iväg dit igår, utan jag stannade i grannbyn, där jag tillbringade över halva dagen med Lilleman. Den stackaren har åkt på en förkylning, så nätterna är inte så värst muntra. Alla vet ju att så fort man lägger sig ner börjar slemmet samla sig och stör andningen. Sen kan han förstås inte säga om han har sjuk hals, ont i öronen, osv.
Det var meningen att jag skulle ha gjort en massa saker igår kväll. Det mesta blev ogjort, för vi fick spontana överraskningsgäster, svägerskorna B och B. De hade varit ute i skogen med brorsan och upplevt sina barndomslandskap, Jättekastberget. Tiden går fort då man har roligt och plötsligt visade klockan över 22.
Lite panik fick jag när bisin min meddelade att vi skulle få gäster, för
a) jag hade inget hemma att bjuda på och
b) jag skulle tömma ett bord och några stolar och...
Tjaaa, jag hittade äppelwienerbröd och så hittade jag skink- ostpastejer i kylskåpet. Punkt a) avklarad alltså. Punkt b) hann jag inte åtgärda och det straffade sig idag då sidobordet fortfarande var överbelamrat.
Fredagskväll när jag satt här i allsköns ro framför datorn, kom plötsligt bisin min inrusande från trädgårdslådeodlingen. Ja, alltså han har nu satt lite potatis, sått dill, persilja och sallad.
– Nu far vi ut och åka, sa han när han störtade in.
– Tid till start fem minuter, fortsatte han i samma andetag.
Min första tanke var att jag protesterar, jag åker ingenstans. Sedan besinnade jag mej. Bäst att haka på och följa med på en liten åktur, för när har bisin min senast bjudit ut mej en fredagskväll?
– Va, ska du ha vinterrocken på dig, frågade han förvånat.
– Jo, för säkerhets skull, kvällen kan bli kylig.
Vi susade iväg genom stan, förbi bostadsmässområdet, som det minsann skulle finnas mycket att säga om, vidare söderut ända tills vägen tar slut och havet tar vid.
Bisin min frös i sin tunna rock, men jag som hade klätt mej förnuftigt njöt av utevistelsen.
På hemvägen kurvade vi via mataffären, för vi skulle ha kaffe, bäst att sätta upp ett lager medan det är förmånligt. Jag satsade på stort och passade på att köpa glasstrutar. Som sagt, jag som hade vinterrock, frös ju inte.
Nu måste jag bestämma mej för om jag ska låta disken marinera sig över natten eller om jag ska ta itu med den. Hmmm...
Önskar er alla en fin påskannandag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar