För över en månad sedan när jag satt på "tronen" lutade jag mej till vänster för att få fatt på extra tvålen i badrumsskåpet. Hjärtat flög i halsgropen, för det gungade till. Förskräckt ropade jag på hjälp. Nu hade jag nog fått nånting ihop med mej! Jag höll på att tappa balansen och visste inte riktigt vad som hände. Försiktigt, försiktigt lutade jag mej tillbaka och försökte få ordning på hjärtklappning och andning. Vad är det riktigt som händer?
Det visade sig att hela toastolen på vänster sida hade lossnat. Sen dess har jag fått stolpa ner för alla trappor till källarvåningens toa. På natten har jag ytterst försiktigt använt mej av den "söndriga" här uppe. Jag har hela tiden fått vaga löften av bisin min att jo, jo, nu ska det fixas sen. När det där sen riktigt kommer har jag aldrig blivit klok på. Jag har försökt visa en ängels tålamod och inte klaga. Enligt bisin min, så var det förstås mitt fel att toastolen lossnat. Jag försökte hålla tyst och inte alls försvara mej.
I ärlighetens namn var det fem före att jag skulle ha anlitat en rörfirma. Men nästyngsta sonen sa att han minsann nog kan limma toalettstolen på plats. Alla delar och verktyg fanns redan här hemma, men...
Igår kväll så tog då äntligen en IT-expert och en pensionär hand om jobbet! Stänga av vattnet, lossa på toastolen, skrapa loss limmet från golvet och undersidan av toastolen. Till skrapandet behövs aceton, hur skulle limmet annars lossna. Bisin min råkade dessvärre tappa lite på parkettgolvet. Kan bara säga att lacket inte gillade acetonet.
När allting var färdigt, så säger "rörkarlarna" att nu ska det hela torka minst 24 timmar! Tidigare talade de om två till fyra timmar.
Igår kväll vågade jag inte ens dricka kvällste! Jag har ju uppnått den åldern då jag behöver gå minst en gång/natt på toa. Och jag har haft det lyxigt så det förslår med toan precis mitt emot sovrummet. I natt hamnade jag att stolpa ner för alla trappor till källaren. Tur att jag vaknade i tid, så att jag hann innan det blev en liten pöl på golvet. Jag hoppas verkligen att jag nu får använda "min" vanliga toalett i framtiden.
I natt när jag skulle somna om började jag fundera över hur det var förr. Jag är ju så pass gammal att jag är uppvuxen med utedass. Men jag har inget som helst minne av att jag skulle ha behövt besöka utedasset mitt i natten. Det var väl ämbar och potta som gällde på natten?
Det jag däremot mindes var att jag som liten var rädd för att ramla ner genom de stora hålen, men framförallt att jag skulle bli inlåst i dasset utifrån. Och så var jag rädd för vår vakthund. I princip skulle vi egna kunna gå oskadda förbi honom, men jag litade inte på den hunden. Den skällde ju så elakt, så fort någon rörde sig på gården. Och vad jag minns så var det inte tal om att vi skulle ha fått klappa den eller kela med den. Den hade en arbetsuppgift och det var att vakta så inga skurkar skulle komma på besök. Ja, eller kanske snarare varna husbondsfolket att nu är någonting på gång. Hunden var ju fastspänd i en lina, så den hade endast en viss radie att röra sig på. I min barndom var det många som hade just såna här vakthundar. Sen fanns det förstås de som hade jakthundar. Endast ett fåtal hade sällskapshundar.
Få se nu om jag vågar dricka kvällste i afton. Vad tror ni? Får jag använda den nylimmade toastolen i natt?
Önskar er alla en riktigt fin tisdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar