Aivan mahtavaa - Alldeles underbart

Viime viikko meni stressin merkeissä enkä ehtinyt tehdä muuta kuin aivan pakolliset tehtävät. Torstaina ja perjantaina olin Tukholmassa. Sillä välin pakettikortti saapui. Vasta eilen ehdin käydä postissa ja siellä odotti jymy-yllätys! SNY lähetti minulle niin kauniin paketin että kaikki ihmiset postikonttorissa halusivat katsella ja ihastuivat siihen heti paikalla.

Käteni ihan vapisivat kun avasin paketin. Mitä siinä mahtaa olla? Ja sisältö on niin mahtavaa että olen aivan otettu.

Joulukalenteri!!!! Niin monta salaperäisiä paketteja avattavana. Miten voin ikinä kiittää tästä? Joulukuuni on pelastettu, nyt jaksan eteenpäin vaikka päivät ovat täynnä työtä, työtä ja taas työtä. Mutta pikkuhiljaa joululoma lähestyy.
Vähän kylllä aavistin jotain, marraskuun lähetyksen ansiosta. Mutta en ikinä voinut kuvitella että näin iso joulukalenteri oli tulossa. Ja tämä on vain ensimmäinen osa! :)

Oi rakas SNY:ni, KIITOS on liian vaisu sana, mutta en keksi muutakaan, niin että megakokoinen KIITOS! Tämä oli juuri se ilonpilkku mitä tarvitsen. En ymmärrä miten sinä olet ehtinyt tehdä kaikki nämä ihanat pienet paketit. 

Kuusi pakettia olen jo ehtinyt avata ja sisältö on aivan ihanaa.

Stress, stress och mera stress har präglat de senaste två veckorna av mitt liv. Verkar som om jag inte hinner med något alls. Senaste torsdag och fredag var jag över till Stockholm och under den tiden fick jag en paketavi hemskickad. Ingen av manfolket i huset hade tagit ut paketet och själv hann jag till posten först igår.
Paketet är från min finländska hemliga stickvän. Och så vackert. På postkontoret skockades alla runt mitt paket och beundrade det. Tror visst att de var lite avundsjuka.
Med darrande händer öppnade jag paketet och hittade den mest underbara adventskalendern jag nånsin fått. En hel låda full med intressanta paket med siffror på.

Och innehållet i de små paketen är alldeles fantastiskt. I det första hittade jag två band, det blå och vita och ser ni riktigt noga på det vita ser ni att det är en bild av två händer som stickar. I det andra paketet fanns punschkarameller. Mumsfilibabba. Annat jag hann packa upp igår var en ljuvligt skön disktrasa (jag tror alltså att det är en trasa för den verkar för liten som pannlapp), en burk med knappar, mera karameller och idag Havis blåvita förpackning med värmeljus. Det är ju Finlands självständighetsdag idag.

Jag är alldeles tagen av min väns förmåga att skapa vackra paket och härliga överraskningar åt mig. Med en sådan här kalender kommer jag galant att överleva december månad. Visst anade jag lite på basis av förra månadens försändelse, men inte kunde jag ens i mina vildaste fantasier drömma om ett så här fantastiskt paket. Och det här är bara första delen av kalendern.
Måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i adventskalendrar och har varje år gett en/knopp åt barnen. I år lät jag för första gången bli att köpa en endaste julkalender åt dem och det kändes inte särskilt bra ska jag säga. Själv köpte jag en kalender man kan vinna på medan man samtidigt understöder den lokala idrottsföreningen på orten.

Min hemliga stickvän är en fena på att fixa fina paket av varierande slag och jag märker att jag har ett och annat att lära mig. Måste nog nu börja spara en del förpackningar istället för att genast bränna upp dem.

Men sedan det svåraste av allt, hur ska jag nånsin kunna tacka för all den omtanke och vänlighet de här paketen signalerar? Mitt hjärta fylls av värme och glädje. Ett enkelt TACK verkar så futtigt, men det finns ju inte andra bra alternativa ord, så ett MEGASTORT TACK!!!

Marraskuun paketti - November månads paket

Oi, ihana, ihana SNY:ni. Tuhannet ja taas tuhannet kiitokset hienosta paketista. Tänään se tuli ja pelasti päiväni. Kirjoitit että marraskuu on ollut pimeä ja kiireinen ja se todella pitää paikkansa. Mutta valoa näy jo tunnellissa. 

Tässä sisältö: Karkkeja (niitä ei ole enää!), hieno käsintehty kortti, mystinen pieni paketti - en uskaltanut avata ennen 1.12 - ja sitten se taivaallinen lanka. Olen miettinyt niitä handun lankoja, mutta en koskaan tilannut, pelkään että tämän tutustumisen jälkeen en halua muuta lankaa! :) Ja väri on hieno, just se oikea.
Ja kuten aimmenkin, pakettikin on niin kaunis.

JIPPIIII! Idag låg här ett vackert paket och väntade på mig. Precis vad jag behövde i novembermörkret och stressen. Min hemliga stickvän (SNY) hade kommit ihåg mig och sänt november månads paket. Innehållet helt fantastiskt.
Innehållet:
Karameller, som på ett mystiskt sätt redan har försvunnit nånstans. Undrar vart! :)
Ett vackert handgjort kort med uppmaningen att orka i novembermörkret, som ska bekämpas med färg.

Ett mystiskt litet paket med en etta på. Har inte vågat öppna det ännu, för jag tror att det ska öppnas första december.
Och så det helt underbart ljuvliga handfärgade merino-silke garnet i så läcker färg.
Ja, och som vanligt är redan själva paketet så fint. Min hemliga stickvän är tydligen konstnärligt lagd och väldigt händig och skicklig i att hitta på överraskningar åt mig som gör mig så glad och värmer.
TACK, TUSEN TACK, underbara SNY!

Tredje mässan

Hälsningar från Tammerfors. Där var jag i fredags på hantverksmässa med stort H tillsammans med Tilda. Trots att det har sina risker och tar på krafterna så var det jätte, jätte, superduper trevligt. Bekvämt åkte vi i en chartrad buss, som hade startat tidigt på morgonen i Fredrikshamn och sedan plockade på folk längs med vägen. Tilda är förstås härligt sällskap, men ack, ack, inte höll hon mig i strama tyglar inte. Själv skulle jag i princip endast ha tre grejer med mig hem: Ondas-garn från Katia, julrött jute och någon trevlig sticktidning på engelska. Ändå hade jag lytt min kollegas råd och packat med en Ikeakasse för säkerhets skull liksom. Och skamligt nog så kom den faktiskt till användning.
Tredje mässan för min del i höst.

Massor att se på och massor av folk och massor att köpa. Ingen bra kombination för en garnoman. Med friskt mod och verkligt metodiskt tog vi itu med hall A. Och titta där, där fanns ju mina Ondas-nystan!

Jahapp, bara att plocka åt sig och nu hade jag redan 400 g garn och hade inte ens gått 100 meter. Huuu! Handlade lite julklappar och fortsatte vandra runt och titta mig förundrat omkring.

Rätt länge stod jag emot diverse frestelser, men så...

... ja så dök dom här liksom upp. Fiskargarn kan vara bra till nästan vad som helst, t o m i vävsalen. Tyvärr fanns det inte mera av den där rosa färgen. Buäääh. Det naturvita kostade 5,-/500 g och det rosa 7,-. och nu hade jag ytterligare 1 kilo 500 g att släpa på.

För mig är det oftast färger som får det att tända till och habegäret att stegras. Så var det med de här två nystanen.

 Har inte en ljusblå aning vad de skall användas till, men hur skulle jag ha kunnat lämna dem där i korgen? Och garnkassen utökades med 300 g sockgarn.

Ni förstår säkert att de här härvorna genast hamnade i mitt blickfång. Vad jag skall göra med det här öglemohairgarnet annat än klappa om det, köra näsan i det och bara njuta, vet jag inte. Men färgen, ack färgen... en gles sjal kanske? + 200 g i kassen...

Tro det eller ej, men de här är alla samma färg i en härlig blandning av ylle och akryl. De här visste jag direkt vad jag skall ha till, nämligen en cape. + 300 g

Och låt mig nu stolt få presentera ett rent och skärt impulsköp på endast 100 g till det facila priset av 2,- i en mycket vacker ljusblå färg. Räcker till en stor virkad duk. Fanns i en jättestor låda, som jag länge, länge stod och rotade i, men motstod frestelsen att ta andra nystan. Visste ju inte vad de skulle användas till. Men nog hade det varit härligt att testa något av alla de där bandgarnen. + 100g
Och hur mycket garn hade jag nu i väskan? Jo, endast 2 800 g, om jag räknade rätt. Huuu!
Nå, frågade faktiskt min mamma idag och ville ha svar på hur mycket jag köpt. Jag slingrade mig och sade att bara lite fiskargarn och ett nystan virkgarn. Ack, ack, hon känner minsann sin dotter.

En verkligt trevlig överraskning är den här tidningen, som delades ut gratis. Jag visste inte ens att det fanns en sådan. Har nu under två kvällar bläddrat och läst i den. Sakliga och bra reportage, vackra foton, recept och handarbeten. WOW, säger jag. Härligt med en äkta tidning som motvikt till alla glassiga veckotidningar och månadsmagasin.

Vi hann endast gå ett snabbt varv i hall C. Hoppade över Novitas avdelning helt och hållet. Igen hade jag en sagolik tur och hittade mitt julröda jute rätt nära ingången.

Vet inte hur mycket här är i härvan och tänker minsann INTE räkna in den i garnlagret! :) Och tänker inte heller säga vad jag skall göra med det här, men en virknål kommer att bli involverad...

Någon bok skulle jag inte ha, trodde jag alltså, men den här är jättetrevlig med stickprojekt som tar ungefär 4 h att göra. Debbie Bliss-tidningen var däremot ett måste. Jag bara älskar hennes modeller, men det blir inte av att sticka dem för till vem skulle jag göra det? Hennes garner är också helt ljuvliga, men rätt dyra för min budget och inget som lämpar sig för impulsköp.

Saker jag missade: 

• Skulle gå tillbaka till en garnförsäljare som hade precis den där lila nyansen till ett sjalprojekt jag skulle vilja genomföra. Men förstås var där två damer före mig och tog garnet precis framför näsan på mig. Nytt skulle hämtas in från bilen om en halvtimme och vi gick vidare med Tilda. Sedan blev det aldrig av att återvända. Kanske bäst så ändå? Men lite harmar det eftersom jag så länge suktat efter just det garnet...
• Tänkte nästan köpa ett papperskranspaket med ledljus, men Tilda tyckte att ljusen får man billigare och sedan kan man göra själv en egen krans eller nånting annat av papperssnöret. Vad jag inte tänkte på just där är det att jag ju överhuvudtaget inte har sådant papperssnöre...

Helhetsintrycket? Jo, det skall absolut vara en frilla halsduk i år. Många frågade om min, så jag var riktigt glad att jag tog den på mig. Nästan överallt fanns det sådana halsdukar och sådant garn. Inne är också fingerstickandet. Sånt garn avhöll jag mig ifrån, men visst såg det läckert ut i bussen på hemvägen när några satte igång. Och faktiskt blir det riktigt snyggt och går fort. En grej som kommit tillbaka och också fanns överallt var handhandduken som en kjol till en docka eller nalle. Hmmm, säger jag lite skeptiskt. Här hos oss skulle karlarna skratta ihjäl sig.

Men det mest trendiga är ändå att virka en matta. Så nu får ni börja klippa mattrasor i parti och minut och se till att ha minst virknål nummer åtta. Lycka till!

Saknar stickcaféet

Suck! Inte heller idag kan jag delta i det lokala stickcaféet, för jag skall precis snart iväg till jobbet. Jag saknar stickcaféet, människorna där, delandets glädje och den kreativa inspirationen som sprider sig som ringar på vattnet. Det är nu fyra veckor sedan jag senast hade möjlighet att delta. Helt ofarligt är det ju förstås inte heller att vistas där. Senaste besök, 18.10, gjorde att jag kom hem med 600 g mohairgarn. Ack, ja...

Men visst är färgen oemotståndligt läcker?

Mycket stolt

I lördags var jag på Elmamässan i Helsingfors. Intryck från den kan ni läsa i min andra blogg, för där uppdaterade jag igår.
Men mycket stolt, ja, för att inte säga oerhört stolt kan jag konstatera att endast 2 nystan garn följde med hem! Vad sa ni nu då? Det trodde ni inte om mig!! :)

Visst är garnet vackert? 200 g blev det av det här fina garnet. Min kollega övertygade mig om att detta är rätta färgen när jag tvekade en aning. Det ska inte bli till sockor. Nej, det är för tunt till det, men precis lagom för en sjal. Ser framför mig en stickad sak med ökningar i sidan och mitten. börja vid spetsen med 5 maskor på femmans stickor och sedan sticka så länge tills jag är nöjd. Låter det som ett bra förslag?
De fyrkantiga strumpstickorna i trä, nr 4, är rena rama impulsköpet. Men kanske inte så illa?
Två fina böcker hittade jag också. Den med virkade rutor kostade 15,- och den fina boken om pärlstickning och -virkning hittade kollegan i en tio euros låda. Och det var ju som hittat för mig. I stiockcaféet skall ju ett av årets tema vara pärlstickning. Jag har bara inte kommit så långt, för jag jobbar alltid när det är café.

Mycket bra med kolleger. Isynnerhet som hon också lånade mig fem euro, när jag plötsligt kom ihåg vad det var jag egentligen skulle spana in där på mässan: Papperssnöre.

Vid det laget hade jag alltså gjort av med mina kontanter och i det här ståndet gick det inte att betala med kort. Men jag fick mitt snöre med guldglitter i. Nu behöver jag inte oroa mig för att det skall ta slut under vävningen. Och blir det över vet jag redan till vad det skall användas. Så det så!
Kollegan hade laborerat på outlet-avdelningen tidigare och visste att vi bör gå dit. Fick Lumene kroppssmörja, duschkräm och handkräm till det facila priset av tio euro. Skulle också ha fått läppstift för en euro, men när har ni sett mig använda sånt? Precis, det hör inte till det jag smetar på mig. Jippii, alltså nu hade jag sparat en hel euro.
Ajjo, lite julklappar hittade jag också och ännu fler skulle det kanske ha blivit, men vi ska ju inte ha julklappar i år heller...

Reflektioner från igår: Bussen hade konstiga ljud varje gång den stannade in. När jag skulle stiga av i Helsingfors upptäckte jag att jag glömt lägga på säkerhetsbältet. Ooops. Jag drabbades av akut dåligt samvete. Tänk om det var därför ljuden hördes?
Nåja, på hemvägen fanns ljuden kvar trots att jag hade på säkerhetsbältet, så...

Sedan börjar jag känna mig lite konstig. Nästan alla kom i par till bussen igår. Och jag var som vanligt ensam. Hur kommer det sig att ingen av mina vänner är intresserade av hantverk? Fast nu gjorde det ju inget, jag fick ju sällskap av min kollega efter att jag virrat omkring ett tag på egen hand. Hon höll bra uppsikt över mig, men även utan henne hade jag nog inte köpt mera garn. Det bästa av allt är ändå att hon uppmanade mig att ta med en stor väska, typ Ikea när jag skall till Tammerfors i fredag. Och ja så ska vi göra ett gemensamt lokalt garninköp, så...
Säger bara det, hur skulle jag klara mig utan mina kolleger?
Eller utan mina bloggisar för den delen? Skulle vara jätteensamt att sitta och pyssla för sig själv utan feedback och ivriga tillrop. Tack för att ni finns!

Det goda hade mässbesöket ändå med sig, att jag igår satt och stickade envist på benvärmarna. Tror att den ena snart är lagom lång, ska kolla lite på nästyngsta sonen imorgon. Han borde vara i samma storlek, som mottagaren, så han får agera provdocka.

Givmild kollega

Tacka vet jag min givmilda kollega i grannstaden. Hon har gett mig en hel hög med gamla intressanta mönstertidningar. Hon tyckte, liksom jag brukar, att det är synd att slänga sådana här tidningar i pappersinsamlingen. 

Att far i huset helst skulle vilja bli av med hela rasket är en helt annan historia. Dubbletterna tar jag igen med till stickcaféet. Förra gången försvann tidningarna i ett nafs. Skönt, för då behövde inte jag heller lägga dem i pappersinsamlingen.

 De flesta tidningar var från år 1993 och redan då var det populärt med mormorsrutor.

Tycker att det fanns mycket mera virkmönster i tidningarna förr. Kan det vara så?

Ack, ack, om jag inte hade katter skulle jag genast sätta igång och testa på den här fina broderade mattan. Eller, nåja, kanske tack och lov för katterna, som avhåller mig från ett garanterat evighetsprojekt.

Alldeles själv

Ingen Tilda i sikte. Fick klara av mitt trassel alldeles själv och blev bara en timme försenad till vävkursen idag. Suck!

Tog längre tid än jag tänkte att få det hela utrett och snyggt snurrat runt den tomma konjakslådan.

Tänker inte gå in på detaljer här och avslöja vilka osande eder på det andra inhemska jag tog till när det såg som trassligast ut. Tur att far i huset var utomhus. Men vilken otur att Missan & Co var inomhus.

Ajjo, det är inte jag som tömt flaskan...

En färggrann bukett

Från förra söndagen fram till i fredags hann jag med att skaffa mig en färggrann bukett med tidningar.

En del nyttiga, andra mindre nyttiga. 101 idéer och Allers Julmagasin är troligtvis sådana som i höststädningen nästa år sorteras ut till min svägerska. Moda och Suuri Käsityö kommer i postlådan. Bägge numren är sista exemplar före årsskiftet. Lite besviken var jag på Moda för jag hade väntat mig lite mera smågrejer att göra inför julen. Men den lilla bristen kompenserade jag med att köpa virktidningen Lea. Där hittade jag minsann massor av små dukar och annat juligt. Bara ett litet aber, nu måste jag ju köpa guld- och silvertråd också! :)

Moda ska förresten börja komma ut med åtta nummer nästa år, istället för sex, som hittills. Hoppas att inte priset stiger då.
Sandra Knit Trends måste jag ju bara köpa på grund av den vackra halsduken på pärmen och av bara farten åkte senaste numret av Kauneimmat Käsityöt också med i kundvagnen.

I e-postlådan trillade också senaste numret av Tekstiiliteollisuus' fina tidning ner. 80 sidor helt gratis. Den har jag beställt på svenska.

Senaste numret av LyckoKrysset är ett måste om jag råkar hitta det i RobinHood i Gammelby. Och det gjorde jag till min glädje i söndags för en vecka sedan. Hurra, hurra för att det finns svenska krysstidningar i tidningshyllan.

Allers inhandlade jag i fredags. Och tro nu inte att den fungerat som helgläsning. Nej, inte då. Det är Allers A-korsord jag vill åt. Lite dumt att köpa en hel tidning för den sakens skull, jag vet, men....
Alltså ja, överhuvudtaget så är jag ju inte särskilt klok...

Sininen tähtipaketti Ett blått stjärnbestrött paket

Eilen kun rättiväsyneenä tulin kotiin, sininen tähtipaketti odotti pöydällä.

Niin kaunis. Ja sisältö:

Juuri semmoista mitä tarvitsen! Kiitos ihana SNY:ni välimuistamisesta!

Igår när jag kom hem efter en intensiv arbetsvecka, som väl egentligen inte är riktigt slut ännu för det finns saker jag lovat göra på datorn, så väntade ett härligt stjärnbestrött paket på mig. Det var min underbara hemliga stickvän som kommit ihåg mig med jättegoda Fazermint karameller och så fina stickmarkörer. Lyckliga, lyckliga mig som har en så härlig hemlig stickvän. TACK!

Stora glasburken

I varenda inredningstidning med lite självaktning ingår nån sorts garnarrangemang. Läckra och lockande nystan ligger i allt från gamla slitna koffertar till trendvirkade korgar. Den ena uppsättningen vackrare och mera inbjudande än den andra. Och jag dreglar, jag vill ju också. Men i det här huset går det inte. Valet står mellan trassliga nystan eller stickbara dito. Katter och garn går liksom inte så bra ihop.
Men bra kvinna reder sig själv, så redan i augusti bar jag hem den här stora glasburken från loppiset i stan.

Det enda jag nu ångrar är att jag inte tog hem den andra burken också, för då skulle jag ha haft rum för ännu fler vackra nystan.
Kreativitetshöjande.

Ingenting

- Vad håller du på med nu, frågade hon, när hon i torsdags sprang på mig i affären utan garn. Kände mig genast skyldig där jag stod och grunnade över en purjolök. Tänk om man inte fick ta den? Kanske jag omedvetet sabbade ekosystemet?
- Ja, alltså, vad stickar du nu menar jag.
- Nu just, ingenting, men jag ska börja på ett par benvärmare, tror jag.

Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha vågat erkänna att jag fortfarande höll på med sockskaften som jag hade med till stickcaféet för två veckor sedan. Men, men... nu just slukar arbetet all fritid, nästan, för resten av tiden får familjen och så är den slut. Själv får jag ingenting i den vägen, alltså fritid. Men vänta bara, snart blir det andra bullar av, tror jag... 

Ena sockskaftet är förresten färdigt och det andra nästan, men tyvärr måste jag sticka lite bakåt, för det blev fnurr på mönstertråden. Suck.
Vet inte om de här sockorna blir färdiga, för i lördags började jag faktiskt på ett par benvärmare. Ack ja, ack ja...

Passar också nu på att allra ödmjukast be om ursäkt för att jag varit så slarvig med att kommentera alla era fina bloggar. Jag läser aktivt, men sen vill det liksom inte bli tid över för meningsfulla kommentarer.

Fyra nystan sockgarn

Glöm allt mitt prat om hur hemskt det är med garn i mataffären. I lördags var jag jätteglad över att det numera finns garn i min mataffär för då kunde jag genast köpa fyra nystan sockgarn.

I veckan kom jag nämligen på att jag ville inte heller väva med det där poppana jag började förra måndagen. Nej, jag vill kombinera helt andra färger och hade förstås inget hemma eftersom jag ju är nybörjare i vävsalen. Det tar något år innan man hinner samla på sig ett lager för det ändamålet också.

I söndags var jag i vävsalen och jag hade med mig min hjälplärare för det var nånting konstigt löst i ränningen (visst heter det så det där som bommats på?). Tur alltså att jag skulle riva för det underlättade när mitt stöd tog till trix och trolleri.

Bara en liten stund skulle jag väva och sedan återvända hem för jag hade en deadline att passa på måndagsmorgonen. Min planering gick i stöpet. Dessvärre blev jag inte heller färdig med löparen.

Förutom sockgarnet väver jag med den julröda basten, som jag ju skulle virka till annat, samt glittrande pappersgarn.

Mamma tycker att det är slöseri med fint yllegarn, så jag har högtidligen lovat att sticka sockor på det som blir kvar.

Tyvärr blev tillvaron lite tilltrasslad där i vävsalen.

Och var fanns Tilda då när hon som mest behövdes?

KYH 17 valmis färdig

Maanantaina valmistui KYH no 17, lankatuuubi. Onneksi sain jotain keskeneräistä valmiiksi.Tästä piti tulla laukun, mutta sitten sain pähänpiston ja lopputulos oli jotain aivan muuta. Tuubiin mahtuu noin kilon verran lankoja.

Malli: Kehitetty versio, virkattu laukku, malli 73, Novita Kevät 2010

Lanka: Flipflop, Novita, lahja äidiltä

Menekki: 224 g

Vkoukku: No 7

Mellan varven försöker jag komma ifatt och få undan sommarens alla halvfärdiga KYH-projekt. I måndags fäste jag sista garnändan vid KYH nr 17. Det skulle bli en väska, men sen kom jag på lite andra tankar och plötsligt hade jag virkat en garntub. Det är just det jag gillar med virkandet. Känner mig alltid så kreativ och fri och skapar av hjärtans lust. Det är ju betydligt lättare att riva upp en virkning än en stickning. I den här tuben ryms det ungefär ett kilo garn. 

Modell: Utvecklad från virkad väska, modell 73 i Novita Kevät  (vårens sticktidning) 2010

Garn: Flipflop från Novita, gåva av mamma

Åtgång: 224 g

Virknål: Nr 7

SNY-paketti no 2 SNY-paket nr 2

Tänään posti-Chrisse kävi keittiössämme ja hänella oli mukana todella kaunis paketti SNY:ltäni.

Tämä on vasta ulkokuori. Sisältö on riittoisaa ja inspiroitavaa. Katso vaikka:

Kolme kerää valkoista Janne-lankaa, kolme pussia Kool-Aid, hienon pussukan mihin jemmaan puikkoja, kaunis kortti ja ihana neulelehti Simply Knitting lokakuun numero. Googlasin heti toi mikrovärjäystekniikka ja näyttää siltä että minäkin osaisin. Jihaaa!
Toi lehti on aivan mahtava, eikä minulla ollut sitä ennestään sillä eihän me saada sitä kaupasta täälläpäin.

Siinä oli aika paljon halloween-ohjeita, mutta myös helppoja ja nopeita.

Suosikkini on kyllä tämä ohje. Miehille, jippiii! An ideal Christmas present siinä lukee. Onneksi ei mainita että minä vuonna! :)

Tykkään tosi paljon tästä lehdestä. Ohjeet ovat selkeitä ja yksityiskohdat hyvin selitettyjä. Oi, nyt olo on kuin lapsi jouluaattona. Tuhannet kiitokset SNY. Paketti on aivan mahtava.

Oj, oj, känner mig som ett barn på julafton. Har idag fått mitt hemliga stickpaket nummer två. Så vackert och så innehållsrikt. Och så mycket nytt att pröva på igen.
Fick tre nystan med vita Janne-garn och tre påsar Kool-Aid som jag tänker använda till färgning i mikron. Jihaaa! Blir lite mindre klott än mitt första försök på växtfärgningskursen tidigare i höstas. Enda bekymret är att jag precis städade i skåpen och slängde bort såna där stora sprutor. Suck! Man ska ju aldrig slänga nåt för då kommer man genast att behöva det. Undrar om man kan gå till apoteket och fråga efter enbart sprutor?

I den fina påsen tänker jag gömma en del av mina stickor. Mycket bra, så slipper de bli dammiga eller tappas bort.

Tidningen Simply Knitting, oktober månads nummer är helt underbar. Hittade både roliga och lätta mönster i den. Min favorit är herrtröjan Diamond Geezer. En perfekt julklapp står det. Jo, jo, men till all tur inte vilket års jul. Tur det, för i år kommer jag nog inte heller att hinna med så värst många handgjorda julklappar. Hur som helst så är jag glad över att hitta mönster även för män. Och beskrivningarna är bra och tydliga med detaljerade steg-för-steg foton. 

Stort TACK till min underbara SNY som överraskar och gläder mig. Ett alldeles fantastiskt paket.

Kuin karkki Som en karamell

Sunnuntaina virkkasin tämän huivin. Karkkivärejä, eikö totta?

Malli: Omasta päästä

Lanka: smc selectin Fashion Loop

Menekki: 100 g

Vkoukku: 7

Ända sedan jag köpte den där intressanta garnhärvan i Helsingfors har det kliat i fingrarna att göra något. Men jag visste inte riktigt vad. I söndags fick jag fart på fingrarna och virkade den här halsduken. Jag hade ju endast en härva garn så riktigt mina vildaste idéer kunde jag inte genomföra, skulle ha behövt två härvor till för det.
- Som karkki, utropade stickcafédamerna i tisdags när de fick se min halsduk. Och visst är det ju lite sådana färger, inte sant?
Andra tyckte igen att halsduken påminde om Hawai och blomsterkransarna, lei.

Modell: Virkat enligt eget huvud, luftmaskor och smygmaskor

Garn: Fashion Loop från smc select

Åtgång: 100 g = hela härvan

Virknål: Nr 7

Garnåtgång i september 2011

Oktober är redan halvvägs och jag har knappt hunnit med att räkna ner allt som hänt på garnfronten i september.
Mest synd är nog att jag fegade ur med min stjärnfilt och inte vågade ge den till födelsedagsjubilaren. Så nu väntar den på slutfinishen, men det är liksom inget roligt att virka längre när jag inte riktigt vet vem som skall få den...

Har redan använt 600 g 7-bröder Raita-garn från Novita. Har ett nystan kvar och vet inte om det räcker eller om jag skulle vilja ha ännu större filt?

Så här såg garnsituationen ut i september:

Använt:

• Filt av mormorsrutor            864 g
• Frilla-halsduk                       100 g

 Inhandlat:

Novitagarner                                 1150 g

Cashmerino DK                              500 g

Från hantverksmässan                   400 g

Loppisfynd                                      745 g

Esito öglemohair                             240 g

Mininystan                                      100 g

Sammanlagt:                               3136 g

Gåva av SNY                                  100 g

Garnlagret:
Ingående saldo från augusti:      17 739 g

+ i september                               2 122 g

Garnlagret totalt:                        19 861 g

Mera garn

Mera garn åt folket, men kanske inte just åt mig, tack!

Dock, när jag var i huvudstaden senast, dvs för två veckor sedan, passade jag på att inhandla ett pyttelitet lager åt mig, för tänk om mitt nuvarande skulle sina? En risk jag på inga villkor vågar ta.

De här fina grejerna hittade jag i Garnhuset Priima. De båda luddiga garnerna är helt ljuvligt lätta, 25 grams nystan. Vet inte riktigt vad jag skall ha det rödare till, men de rosa nystanen är för säkerhets skull till ett halsduksprojekt. Den färggranna härvan är Malabrigo Rasta, 150 gram och svindyrt, men ack så ljuvligt. Skall bli en löskrage. Gladast var jag över att ha hittat 20 mm grova rundstickor 80 cm långa. Jihaaa, nu kan jag sätta upp något trevligt tjockt på stickorna. Knapparna slank med i bara farten. Skulle vara vackert att ha de där röda i ett virkat knapphalsband, men måste hitta några andra att skarva med först.

De här garnen hittade jag i Menita på Högbergsgatan. Det blåa alpackagarnet från Sandnes, 200 g, ska bli en slipover åt dottern, den festliga Fashion Loop-härvan, 100 g, har jag idag virkat till en halsduk, de där rosa härvorna är Silky Tweed från Rowan och helt fantastiska, Fabelnystanet måste jag bara ha för färgens skull. Ursprungligen fanns det två nystan, men jag avstod snällt från det andra eftersom en dam skrek till när hon såg det i min hand. Hon skulle förstås just precis ha samma färg till sina pulsvärmare. Jag gav genast bort ett av nystanen eftersom jag inte hade någon vettig tanke med mitt inköp annat än att jag gillar färgen. Ingen bra orsak att skaffa mera garn, jag vet...

Stort TACK till mamma som sponsrade mina inköp.

Novitas Bambugarn har jag två nystan av. De var verkligt förmånliga och jag har ju redan stickat av det ena nystanet.

Men det blev ju kvar hela 36 g, så nu gäller det att hitta på användning för det ljuvligt mjuka garnet. Mamma fick sin trasa i fredags och hon tänker använda den som tvättlapp och inte alls till disken, utan till sitt ansikte.

Sen är det ju faktiskt så att det inte alls är hälsosamt med garn i mataffären, åtminstone inte för garnomaner.

Tisdagen den 4.10 var jag av och in i Sale i stan och ojne vojne där fanns garn -30% i billiga korgen. Jag föll förstås för den rosa färgen och plockade först alla de nystanen. Sedan tyckte jag att de där nystanen till vänster också var så vackra och gick ju perfekt ihop med de rosa och vips hade jag några nystan till i min kundvagn. Jag hade redan gått därifrån när jag tveksamt vände mig om och tyckte att de tre nystanen längst till höger såg så övergivna och ensamma ut att det var bäst att de fick åka med mig hem. Och nu har jag då garn igen för ett litet tag framöver. Och nu vågar jag knappt gå nånstans alls längre, inte ens till mataffären.
Men, lugn bara lugn, igår var jag och inhandlade kattmat i Robin Hood. Och visst stod jag vid garnhyllan, men jag klappade bara lite om nystanen och gick raskt vidare. Det ni! :)

Lite stickflow har jag tappat för jag får inte ens till ett par sockor längre. Två gånger har jag lagt upp maskor och två gånger rivit upp alltihopa. Inte konstigt att inget blir färdigt med en sådan metod. Har fått förfrågan om jag kunde sticka benvärmare åt flickvännen.
Hmmm, kan jag det?

Rosa bandet

Har lekt med tanken på att bara sticka och virka i rosa nyanser under oktober månad. Men redan idag har jag påbörjat ett projekt i annan färg.

Igår lade jag dock upp till den här disktrasan med rosa bandet. Och vet ni vad? Jo, det är jätteskönt med ett litet projekt, som faktiskt blir färdigt på samma dag. Jag hann dessutom delta i stickcafé både i verkliga livet (IRL) och på Facebook.

Modell: Awareness Ribbon Washcloth

Garn: Bambu från Novita

Åtgång: 18 g

Stickor: Nr 4

På Domkyrkans trappa

I lördags var jag förstås i Helsingfors när mormorsrutefiltarna lades ut på Domkyrkans trappa. 

Det var superduperhäftigt och coolt. Vi tappade helt andan när vi kom bakom hörnet till Senatstorget. Synen som mötte oss var överväldigande.

Hela domkyrkotrappan var full av mormorsrutor, 3 800 plädar och 150 000 virkade rutor (15*15 cm stora).

Och inte nog med det; hela 4 000 plädar var ännu kvar på lastpallarna. De rymdes helt enkelt inte på trappan!!!! 

Tog man av sig skorna fick man gå, sitta eller ligga på trappan. Solen värmde skönt liksom filtarna, som innehåller så mycket omtanke och kärlek. När det gick upp för mig att virkare runt om i Finland faktiskt har åstadkommit 300 000 mormorsrutor för att ges bort, blev jag så rörd att jag stod med tårarna i ögonen. Lite genant att gråta där på torget inför alla turister och huvudstadsbor med flera, men som sagt, det är så överväldigande. Tillsammans är vi mera och kan åstadkomma storverk.

Plädens strategiska mått är 35 x 60 meter, så det lär nog bli världsrekord även om det tar ca två månader innan det officiella konstaterandet kommer.

I den där färggranna mängden av rutiga plädar gick det inte att hitta sin egen filt. Men nån hade varit fiffig och virkat Finlands flagga och den syntes åtminstone på långt håll.
För övrigt har jag här hemma fått ett mycket strängt förbud: Jag får inte säga ett ord till om mormorsrutor och plädar. Men hur ska jag kunna låta bli att tala om det när hjärtat är så fullt av glädje och stolthet över människors givmildhet och värme? Än finns det hopp för mänskligheten. Ge dem en virknål, lite garn och ett meningsfullt projekt där man konkret kan hjälpa och resultatet överträffar det tänkta målet åtta gånger om.