Stickjunta

- Inte är det väl nåt stickcafé, frågade yngsta sonen misstänksamt då jag i onsdags drog iväg med honom till vårt favoritcafé. Där bjöds det nämligen på kaffe/te och tårta med anledningen av att de vann guldkoppen. Inte illa, ett STORT GRATTIS, säger tedrickaren och gläder sig över att landets bästa kaffe finns i stan.

För sonen bedyrade jag att det inte alls var stickcafé på onsdagen utan på tisdagen, så han vågade sig in i lokalen. Vi fick vår förplägnad och började söka oss sittplatser i det fulla caféet. Vi hamnade i bakersta rummet och gissa vem vi träffar på där?

Jo, förstås damerna från stickcaféet och med stickningarna i högsta hugg. Sonen blängde lite misstänksamt på mig och trodde att det var fråga om en komplott. Men jag svor på att jag inte visste. Artig som han är, gick han ändå med på att vi slog oss ner där bland alla stickor och garnnystan och damer. Lite rädd är jag förstås att min tillförlitlighet nu har fått sig en törn i kanten, men...

Kakan som bjöds på var jättegod och tur var det att jag fick träffa damerna, för nu blev jag inbjuden till nattstickning i fredag. Jippiii, skall ladda stora Ikea-kassen med en massa UFO:n, garn, stickor och virknålar samt något uppiggande så jag hålls vaken. Inkommande vecka är fylld med arbete och det blir inte ens min sedvanliga lediga fredag. Inte för att jag hade ledig fredag förra veckan heller, men i princip borde jag ha det för att arbetstid och lön skall matcha! :)

Idag har vi igen haft en vacker vinterdag. Vacker, men kall.
 

Förra årets julklapp

Nu har jag äntligen tagit mod till mig och vågar visa upp en del av förra årets julklapp(ar). Som vanligt är det Tilda som inspirerat mig. För om hon fick visa upp sina julklappar så kan jag väl också visa mina?

Men jag ska börja med min födelsedagspresent, för det var den som satte fart på det hela. Alla mina barn, ingen nämnd och ingen glömd, är förstås underbara och vill mig väl. De må le i mjugg och skaka på huvudet åt mina passioner, men samtidigt inser de ju att jag liksom hålls lugn och nöjd med en stickning eller virkning i händerna.
Så till min födelsedag i somras fick jag ett presentkort till farliga stället av dottern. Förstås säljer de annat än garn också, men...

När året började närma sig sitt slut, blev det bråttom för mig att inlösa presentkortet. Det gäller bara i ett halvår.
På årets sista skälvande dag tog jag alltså med mig min lillasyster, hemma på besök från västra grannlandet. Vi åkte till garnaffären i grannstaden. Till saken hör att hon inte har sett en garnoman in action. Hon hade alltså ingen aning om hur riskabelt företag hon gett sig in på trots att min yngsta son och min hulda moder försökte varna lillsyrran.

Nå, ingen fara, början gick ju riktigt bra.

Länge, länge gick jag lyckligt omkring med de här ljuvliga härvorna med Manos Lace-garn. En så fin födelsedagspresent, som jag tänker förvandla till en sjal, så fort jag kan bestämma mig för vilket mönster jag skall börja på. Sånt tar tid ska jag säga, för i o m nätet finns det hur mycket mönster som helst och det blir svårare och svårare att välja. Tänk de där avlägsna tiderna då man gick till garnaffären och sade att man ville sticka en sjal och det fanns tre max fyra alternativ. Det var då det.

Medan jag gick omkring och ömt klappade mina härvor (50 g/härva), såg sig lillsyrran storögt omkring. Det här var okänd mark för henne. Hon förundrade sig över alla möjliga olika garnkvaliteter och färger och...
Hur det nu gick så hamnade vi plötsligt bland erbjudande-korgarna.
Åh! Där fanns massor med garn som jag ville ha och absolut måste få, jag bara måste.
Inga problem, för mamma hade ju gett mig pengar i julklapp och ja så gav det ena det andra och plötsligt hade jag plockat en hel korg full med Sirdars Escape-garn.

Chunky hade jag ju läst om i många bloggar, mönster och sticktidningar, så sådant garn måste jag ju bara ha, inte sant? De där lite udda färgerna till höger är lite extra, men vi tyckte bara om dem med syrran och det var väl en bra orsak för inköp?

Nu hade jag alltså lyckats fylla en hel korg med 850 g garn och kastade redan trånande blickar på Sandnes' Duett-garn, men hur skulle jag få det att rymmas i den lilla kundkorgen?

Vet ni vad min lillsyrra gör då? Jo, hon skuttar iväg efter en ny korg!!! Elände, hon känner alltså inte till yngsta sonens grundregel: Inte ta mera än du kan bära i famnen! :)
Men självklart behöver jag det här garnet till sommarens projekt. Tänk att jag tog vitt garn istället för rosa. Håller jag på att bli vuxen?
Här har jag nu 600 g garn i bomullsblandning. Skulle gärna ha det till en sommartröja, men tror att jag vill ha en lång tröja och då borde ha mera garn, hmm...

Nu hade jag alldeles tillräckligt med garn och gick med bestämda steg till kassan utan att se vare sig till höger eller vänster i garnhyllorna. Det hade kunnat sluta med en katastrof.

Men ack, ack, ack. Vid kassan blev jag alldeles knäsvag. En stor nätkorg full av Sandnes' Smart-garn i sådana färger som skall läggas ner. Suck. Varför skall allt tas bort, så man inte får tag på det längre. År 2006 stickade jag en tröja av Smart. Den där snygga blå färgen hör till dem som kommer att sluta tillverkas.
Och där i korgen hittade jag den här färgen:

Och jag föll förstås pladask och plockade på mig alla nystan som fanns där i korgen. Till saken hör att i det här skedet använde jag redan far i husets julklappspengar. Men shhhh, inte ett knyst om saken till honom. Jag kan mata honom med julchoklad istället. :)
650 g blev det och vad jag skall göra av det har jag inte den blekaste aning om. 

Superduper dåligt samvete hade jag över mina garninköp, som ju blev lite väl mycket, isynnerhet med tanke på att jag före julen investerade i tre nystan Puro, som jag hade tänkt hinna sticka en halsduk av. Men den tiden kom liksom aldrig, så det får väl bli årets julklappsprojekt? Jag trodde att nu hade jag nog sprängt garnlagret i december, men ingen fara, jag har ju gjort av med en hel del garn också.
TACK till dottern och mamma!

Nu just är jag för övrigt inne i nån sorts dödperiod. Vet inte riktigt vad det beror på? Alla mina färdiga projekt saknar enbart den där sista lilla finishen. Den stickade filten saknar de fyra stora tofsarna i var sitt hörn, capen saknar de sista varven och avmaskningen, löparen och tabletten från vävsalen saknar fållarna osv., osv.
I stället för att slutföra nånting stickar jag lite här och virkar lite där på förra sommarens alla KYH-projekt. Det betyder ju att ingenting blir färdigt. Suck! Ge mig nu lite inspiration, tack!

Viime tingassa - I sista valetet

Huh, ehdin juuri ja juuri mukaan kevän SNY-kierrokseen. En ymmärrä mihin aika rientää, yhtäkkiä oli jo 20.1. Voiko joku selittää? :)
Tänään 20.1 on viimeinen päivä ilmoittatua. Olethan sinäkin mukana?

Nyt odotan innolla että pääsee aloittamaan. On niin antoisaa kasata paketteja ja lähettää niitä salaiselle.

Puust, hann precis anmäla mig till vårens omgång av finländska hemliga stickvännen = SNY. Funderade inte så väldans länge om jag skall vara med eller låta bli, för jag har haft så fina hemliga vänner och framförallt är det roligt att själv samla ihop till paket åt sin hemliga vän och skicka iväg i dem.
Spännande tider att vänta under våren. Hemliga stickvänsbytet pågår under februari - maj.

Psykedelisk stjärnfilt

Över en vecka har det gått sedan mitt senaste inlägg. Aj, aj, inte bra, men verkligheten hann ikapp mig i tisdags och en seg influensa har nästan däckat mig. Men bara nästan.

Sista veckan i december fick jag äntligen den psykedeliska stjärnfilten färdig. Och det var nog på tiden för jag började virka på den redan i spetember (9.9.2011). Yngsta sonen har tittat mycket misstänksamt på alstret och kommenterat:
- Nu behöver du nog en hippiebuss till det där.

Men jag tänker klara mig utan en dylik buss. Kan inte rå för att jag förälskade mig både i modellen och garnet, Novita 7-bröder Raita (=rand). Såg faktiskt en sticka sockor av det här samma randiga garnet då jag besökte stickcaféet för över en vecka sedan. Och sockorna var riktigt snygga. I den här filten virkade jag också in restgarnet i orange från benvärmarna.  Om jag hade haft både mera ork och framförallt tid hade jag säkert hittat mera restgarn att virka in, men nu fick det bero. Funderade i något skede på att köpa ytterligare några nystan till av det randiga garnet, men då skulle jag nog aldrig ha blivit färdig. Så de fem nystanen på 150 g/styck fick räcka. Sedan tog jag lite enfärgat garn till sista varvet och jag avslutade med ett varv smygmaskor, trots att det inte nämns i mönstret. Men jag ville ha lite stadga i filten.

Visst är det häftiga färger? Kan Tilda så kan jag också! :)

Modell: Mönster från nätet.

Garn: Novitas 7 bröder  och 7 bröder Raita

Åtgång: 82 g 7 bröder och 750 g 7 bröder Raita = 832 g

Virknål: 4,5

De strategiska måtten: 90 cm från mitten till stjärnspetsen.

Och vad ska jag nu göra med filten? Jag har ju ingen hippiebuss. Vågar inte ge den åt nån av sönernas flickvänner/sambos. Hmmmm, undrar när dotterns sambo har födelsedag? :)

Vad menar hon??

Knappt hade jag kommit igång i vävsalen idag på jullovets sista dag, när Nokian spelade "Where's your mama gone... "

- Var är du, hördes dotterns röst i andra ändan.

Jaaa, vart hade hennes mamma tagit vägen? Borta i vävsalen satt ju undertecknad och kämpade förtvivlat med att vara flitig. Detta efter att ha slirat på glashala kurviga vägar. Gissa om far i huset muttrade och var sur. Till råga på allt väver jag inte ens mattor, som han tycker vi åtminstone kunde ha nån nytta av.

Dottern hade alltså anlänt på överraskningsbesök. Jätteroligt, men jag behövde inte skynda mig hem för hon skulle hälsa både på faster, sin kompis, osv. innan hon på em skulle tillbaks hem. Dessutom skall vi ju på släktmiddag imorgon, så...

Mobiltelefonen spelade igen. Den här gången var det den nästyngsta, som aviserade sin och flickvännens ankomst imorgon = husmor måste iväg och handla = dags att ge upp allt hopp om att få nånting vävt och åka hem igen med oförrättat ärende.

Hann alltså träffa dottern. Men kolla vad hon hade tejpat i tidningen Året Runt nr 52-1 2011. Vad tror ni hon menar med det?

What's next?

Ja, alltså vilket projekt skulle vara kul att fortsätta med nu på det nya året? Strunt då i alla UFO:n från förra året, förrförra året och...

Inspirerad av Tildas sjal började jag oklokt nog googla på sjalmönster. Det skulle jag förstås aldrig ha gjort...
Nu vill jag sticka den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här...

Ja, ni ser, inte alls lätt att välja och då återstår ju ännu både mönstertidningar och diverse böcker i min hylla. Huuu...

Garnåtgång i oktober 2011

Beklagar, men ni får ytterligare dras med lite gammal skåpmat. När jag hunnit ikapp ska jag visa lite nytt, jag lovar. Statistikern i mig kräver att jag slutför mitt påbörjade projekt med info om mitt garnlager, som under år 2011 antagit katastrofala proportioner.
Och jag ligger efter hela tre månader. Huuu!

Så här såg det alltså ut i oktober förra året:

Använt:

• Rosa disk/tvättlapp        18 g
• Virkad halsduk             100 g
• Virkad väska                224 g

 Inhandlat:

Mohairgarn från Nuukatori i Borgå       2 298 g

Mohairgarn på stickcaféet                       600 g

Novita 7 bröder Raita till jullöpare           600 g

Sammanlagt:                                       3 498 g

Gåva av SNY                                         150 g 

Donerat                                                  100 g 

Garnlagret:

Ingående saldo från september         19 861 g

+ i oktober                                            3 056 g

Garnlagret totalt                               22 917 g

Mohairikoner

Håller mig fortfarande till gammal skåpmat, för jag orkar inte nu just försöka fota nyare skapelser. Ska försöka skärpa mig så fort vi får bättre dagsljus.
I oktober handlade jag ju garn i stickcaféet. Men jag lyckades också plötsligt ha fått de här konerna med mohairgarn hem från loppis. Konstigt så det fastnar ibland. :)

Garnmängden är bara 1 838 g. Inte illa? Härstammar från en stickdesigner i Borgå, nämligen Liisa Voima. Hennes mössor i olika mönster var jättepopulära. Hon har lagt ner stickverksamheten och sålde därför ut garnen. Därifrån var också de där persikofärgade nystanen, se länken ovan.
Från loppis köpte jag dessutom 460 g ljusgula nystan. Konerna + det sistnämnda garnet var/är tänkt till en filt i mormorsrutor. Men nu just saknar jag lite virkinspiration. Kanske sen i sommar? :)

Benvärmare

Så här på årets första dag skall jag för det första önska er alla ett

RIKTIGT GOTT NYTT STICK- VIRK- VÄV- OCH PYSSELÅR 2012!

Hoppas ni har avgett en massa kreativa nyårslöften. Strunt i det där löftet om att INTE köpa garn alls i år förrän det gamla är använt. Ett sådant löfte är ändå dömt att misslyckas om man är en riktig garnoman, inte sant? :)

För det andra skall jag servera er lite gammal skåpmat från förra året. Inser att jag inte alls har berättat om de tre par sockor jag stickade före julen. Inget mera upphetsande än helt vanliga herrsockor med lite restgarnsränder på skaften. De sockorna är redan ett minne blott. Tyvärr aldrig fotade och garnmängden inte uppvägd eller ens avdragen från lagret. Synd, där hade jag fått ett litet minus i alla fall. Återkommer senare till det där ökända garnlagret. Suck!

Angående sockorna ännu, så lyckades jag tillverka dem i största hemlighet.
- Aj, du har riktigt köpt stickade sockor, utropade far i huset när han öppnade sitt mjuka paket på julafton. Nästyngsta sonen, som också fått sig ett par, protesterade vilt:
- Ser du int att mamma har stickat dem själv?
Lite stillsamt försökte jag förklarar att varje gång far i huset varit borta har jag i smyg stickat på sockorna medan hushållet har fått förfalla. Yngsta sonen, som är klipsk, konstaterade genast:
- Aha, därför har du alltid haft så bråttom till stickcaféet.

Att jag hade missat lite i min sockiver insåg jag smärtsamt då vi var bjudna till svägerskan på julkaffe i tisdags. Hon drog fram ett par blå med långt skaft, som jag stickat åt henne till födelsedagen år 2009. De var för trånga redan då och har fått ligga till sig i lugn och ro. I tisdags kom hon ihåg dem och beklagade sig samtidigt över att hon inte har sockor med korta skaft. Då kom jag ihåg att hennes julklappssockor aldrig blev inpackade. Vi böt vår sedvanliga konfektask i år igen. Hon fick Fazers blå och vi fick en Aladdin. Julklappen får nog nu bli till födelsedagspresent i april istället. Kan ni vänligen påminna mig sedan, så jag inte glömmer bort det hela igen.
Och de där blå sockorna då? Jo, dem fick I och hon var jätteförtjust. Den stackaren hade ju önskat sig nya lila tovade vantar till julklapp. Men något sådant hann jag aldrig med, tyvärr. De jag hade stickat åt henne år 2009, var nu urväxta. Hu, vad fort tiden går.
I:s lillebror såg mig djupt i ögonen och bad om att få ett par stickade svarta vantar. Tyvärr hann jag inte med det heller. Men kanske det skulle kunna vara årets två första nya projekt? Garn lär ska finnas i mitt lager. :)

Men nu har jag hållit er länge nog på sträckbänken, så det är hög tid att komma fram till ämnet för det här inlägget, nämligen:

Benvärmarna

Modell: Helt vanlig ribbstickning, två aviga och två räta i 55 cm. Inspiration hittade jag här. Flickvännen D som fick dem i julklapp har både valt modell och färger.
Garn: 7 bröder från Novita i färgerna ljusgrått och orange.
Randningen är gjord på gammaldags hederligt sätt! :)

Åtgång: 244 g

Stickor: 3,75, fyrkantiga strumpstickor

 

För mig tog de här jättelång tid att sticka. Jag började på dem redan den 29.10 och den 26.12 fäste jag sista garnändan, paketerade in dem och sedan fick de åka med nästyngsta sonen västerut på tisdagen. Fick ett trevligt tackbrev i Facebook. Benvärmarna lär ska sitta perfekt, räcker över knäna och värmer skönt. Vad är bättre som det?

 

Luukku 20-24 lucka 20-24

Keskiviikkona saapui viimeinen SNY-paketti. Siinä oli luukkujen 20 - 24 mahtavat paketit. Nyt on kyllä haikea olo sillä tämä kierros on nyt ohi. Neuleystäväni on ollut Inno, ja hän on todella onnistunut valintojensa kanssa. Kaikkien pakettien sisältö on mennyt nappiin. Tuhannet kiitokset Sinulle mahtavasta kierroksesta.
Ja paketin sisältö?

Kahvia, karkkeja, kaunis pieni peltirasia, pienet post-it laput (3 kpl), silmukkamerkit ja kahdet napit, Natusan käsivoide (tarvitaan!), neliskulmaiset sukkapuikot (Magnolia, redwood), kolme koristeruusuja, joulukortin ja tietysti lanka!!! Käsinvärjätty Mohair-Sukka-Puffa, 75% villa, 20%bambu, 5% mohair. Niin ihana että se pääse kyllä jonkinlaiseen huiviin. Eihän sukkia raaski neuloa tästä. :)

Aijoo, siihen lankapalloon oli kätketty peltirasian, silmukkamerkit, napit, post-it, karkit ja ruusut. Mutta olin tietysti niin utelias että en ehtinyt kuvata ennen kun avasin sen.

I onsdags fick jag ett alldeles underbart paket av min stickvän Inno. Det här är innehållet i luckorna 20 - 24. Häftigt, inte sant? Vemodigt nu när sista paketet i den här omgången är mottaget.
Innehållet:
Specialkaffe från El Salvador, fyrkantiga strumpstickor av trä (Magnolia), en tub med Natusan handkräm (som verkligen behövs nu när händerna är torra som fnöske), en jättefin plåtask med knappar på locket, tre post-it lappar, stickmarkörer, två härliga knappar, karameller, rosor, ett supergulligt julkort och ett fantastiskt garn; handfärgat Mohair-Sukka-Puffa (Sukka=socka) består av 75% ull, 20% bambu och 5% mohair. Ett så fint garn att det nog kommer att gå åt i ett sjalprojekt snarare än i en sockstickning.
I garnbollen hade Inno packat in plåtasken, karamellerna, stickmarkörerna och knapparna, post-it-lapparna och rosorna. Tyvärr var jag så nyfiken att jag aldrig hann ta en bild först av den mäktiga garnbollen innan jag nystade upp den.

Och vad dolde sig då i plåtasken?

 Jo, härliga färgpennor. Nu går det minsann att planera alster.
Peltirasiasta löysin värikynät. Nyt vaan suunnittelemaan tekeleitä.

Lähikuva silmukkamerkeistä ja napeista.
Här en närbild av stickmarkörerna och knapparna. Visst är de fina?

Herttainen joulukortti. Urgulligt julkort.
Tack, tusen och åter tusen tack Inno för att du glatt mig under höstens mörka månader. Mycket ljus och värme samt kreativa stunder önskar jag dig.

Imorgon måste jag uppoffra mig och åka till garnaffären i grannstaden. Och då hade jag minsann inte tänkt att köpa garn mera det här året. Men, men, nu har det hunnit gå ett halvår sen min födelsedag då jag fick ett presentkort till farliga stället. Och visst ska jag ju utnyttja det. Skam vore det annars.
Hmmm, undrar om de har garnrea redan? :)

Luukku 7-19 Lucka 7-19

Inte för att jag vill göra er avundsjuka, men kolla så fina saker jag har fått i min julkalender:

Jättegoda karameller, härlig näsduksförpackning (tror inte att jag kan använda den just därför) två härliga mönster (har redan börjat leta garn till sjalen), ett jättefint Nalle Puh-häfte (kommer att användas för mina projekt så jag inte glömmer bort dem) ett jättefint pepparkaksmått i form av en katt (precis vad som behövs när den nästyngsta ska baka pepparkakor på julaftonsdagen), karameller och doftvärmeljus, nålar (behövs för att göra tråkjobbet, dvs sy ihop alstren), en vackert målad tändsticksask full av pärlor (att sticka eller virka med pärlor står ju på min to-do-lista), en påse rooiboste med smakerna: äpple, chili och kanel (har inte smakat än, men doftar jättegott), en förpackning med härliga lappar (som med fördel kan användas till att märka olika projekt i diverse mönstertidningar) och så ett helt ljuuuvligt nystan med sockgarn.

Inno, tusen och åter tusen tack för alla härliga paket, som glatt mig nu i december. Jag uppskattar verkligen den tid och omtanke du lagt ner på mig. Kunde inte ha fått en bättre stickvän.

Tässä on luukkujen 7-19 sisältö. Eikös on ihana? Inno on mahtava SNY. Suurkiitokset sinulle. Olet tehnyt minut niin onnelliseksi.

Kreativt kaos

Här händer inte mycket och ändå en massa. Julklappar jag inte kan blogga om. Går inte att fota utomhus heller på grund av allt regnande. I dag har varit en dag med halvfart, då jag mest suttit i telefon utan att få tag på folk, men till min stora lessenhet har jag också lyckats få luren slängd i örat. Suck!
Nån borde göra en massa saker hos oss, men i ärlighetens namn vet jag inte riktigt var jag borde börja. Städa, paketera in julklappar eller baka?
 

Idag blev det dock klart att dottern inte kommer att delta i julmiddagen här, så far i huset tycker att vi kan skippa skinkan då. Men pytt heller, skinkan är ett måste. Men eftersom vi endast är fyra vid julbordet behövs det inga megastora kastruller. Tjohooo.

Nån julstämning att tala om har jag inte precis. Men förra veckan ockuperade jag köksbordet både på måndagen och onsdagen då jag höll på till kl. 03.00! Kul med lite nattjobb och visst var det roligt med alla "heimlaga" (=hemgjorda) julkort. Många varma tankar sände jag med, trots att jag var kortfattad i skriverierna.

Men karlfolket här i huset var ju inte särskilt glada över mitt tilltag och vi har fortfarande glitter på köksgolvet.

Från Irland

Nu har han, det äldsta barnet, igen lämnat den fosterländska marken. Snart är han i Schiphol där planet mellanlandar innan det är dags att borda ett nytt med destination Dublin. Sörjt har jag gjort ända sedan 11-tiden då han åkte iväg med far i huset. Har inte fått nånting ur händerna. Har försökt sticka, ta hand om disken, jobba lite på datorn, läsa, lösa korsord, sorterat tvätt, t o m släpat fram elvispen och funderat på kakbak, men...
Tänk att två veckor kan försvinna så snabbt.

Kvar här hemma har jag hans fina gåva från Irland:

Han visste ju att det enda jag ville ha var att få hem honom och så förstås lite garn! :)
Han hämtade två nystan irländskt tweedgarn och hade också köpt den den här underbara virkboken. Vilket är lite kul, för jag köpte ju Knitting In No Time av samma författare när jag var på mässa i Tammerfors i november. Sonen har bra och säker smak, han också!

Från Stockholm

I torsdags och fredags förra veckan var jag i den kungliga huvudstaden i grannlandet. Som finlandssvensk är det alltid något särskilt när man beträder svensk mark och plötsligt är omgiven av sitt modersmål vart än man vänder sig.

Tiden var knapp, för det var en studie(arbets)resa, så jag hade klokt nog förberett mig redan hemma. På nätet slog jag upp alla garn- och bokaffärer på Södermalm. Ett besök i Litet Nystan stod högst på min önskelista, men dit hann jag aldrig. Till Sallys garn tog jag mig i lätt språngmarsch i fredags, men kom ut därifrån utan garn. Hade ju kvällen innan laborerat i Akademibokhandeln och kabinväskan verkade redan proppfull och tung. I flyget får man ju inte ha övervikt, så det gällde att vara förståndig. Dessutom var jag så trött på fredagseftermiddagen att hjärnan hade gått i dvala.  Och bra så, för far i huset har lagt hårda villkor: Först måste ett nystan användas bort (stickas, virkas, tovas, vävas...) innan jag får köpa ett nytt. Hur stort det nya nystanet får vara har han inte reflekterat över. Tur att han inte har sett mina 400 grams nystan.

Lite besviken var jag allt över att inte hitta stickmagasin i parti och minut. I Coop fanns det endast de vanliga veckotidningarna som vi också får här, men inte en endaste sticktidning. Till pressbyråkiosken hann jag aldrig, så kan inte uttala mig om deras utbud. Men Arlandas "tidningsbod" blev min räddning. Där hittade jag engelska sticktidningar, som jag inte sett här i Finland och så då Stickmagasinet, som jag tror att finns här?

Med tidningarna The Knitter och Let's Knit följde det med varsitt extra litet häfte och visst fick jag ju nu också med mig hem två nystan garn. En gåva från tidningen Let's Knit.
Blev jätteinspirerad av modellerna i The Knitter och Knitscene. Nån som har lite extra tid till salu?

Igår, på självständighetsdagen, hade vi gäster. Och då ville I ha nya vantar till julklapp. Först förstod jag inte riktigt vad hon pratade om då hon konstaterade att de förra är för små. Men idag mindes jag att jag faktiskt stickat vantar åt henne tidigare.

Hennes lillebror såg vädjande mig i ögonen och bad om att få ett par svarta vantar till julklapp. Hur ska jag kunna motstå en sån begäran? I somras fick han ju mig att sticka sockor i 30 graders värme.
Men... ja..., jag kommer inte att hinna, julaftonen lurar redan bakom dörren.

Aivan mahtavaa - Alldeles underbart

Viime viikko meni stressin merkeissä enkä ehtinyt tehdä muuta kuin aivan pakolliset tehtävät. Torstaina ja perjantaina olin Tukholmassa. Sillä välin pakettikortti saapui. Vasta eilen ehdin käydä postissa ja siellä odotti jymy-yllätys! SNY lähetti minulle niin kauniin paketin että kaikki ihmiset postikonttorissa halusivat katsella ja ihastuivat siihen heti paikalla.

Käteni ihan vapisivat kun avasin paketin. Mitä siinä mahtaa olla? Ja sisältö on niin mahtavaa että olen aivan otettu.

Joulukalenteri!!!! Niin monta salaperäisiä paketteja avattavana. Miten voin ikinä kiittää tästä? Joulukuuni on pelastettu, nyt jaksan eteenpäin vaikka päivät ovat täynnä työtä, työtä ja taas työtä. Mutta pikkuhiljaa joululoma lähestyy.
Vähän kylllä aavistin jotain, marraskuun lähetyksen ansiosta. Mutta en ikinä voinut kuvitella että näin iso joulukalenteri oli tulossa. Ja tämä on vain ensimmäinen osa! :)

Oi rakas SNY:ni, KIITOS on liian vaisu sana, mutta en keksi muutakaan, niin että megakokoinen KIITOS! Tämä oli juuri se ilonpilkku mitä tarvitsen. En ymmärrä miten sinä olet ehtinyt tehdä kaikki nämä ihanat pienet paketit. 

Kuusi pakettia olen jo ehtinyt avata ja sisältö on aivan ihanaa.

Stress, stress och mera stress har präglat de senaste två veckorna av mitt liv. Verkar som om jag inte hinner med något alls. Senaste torsdag och fredag var jag över till Stockholm och under den tiden fick jag en paketavi hemskickad. Ingen av manfolket i huset hade tagit ut paketet och själv hann jag till posten först igår.
Paketet är från min finländska hemliga stickvän. Och så vackert. På postkontoret skockades alla runt mitt paket och beundrade det. Tror visst att de var lite avundsjuka.
Med darrande händer öppnade jag paketet och hittade den mest underbara adventskalendern jag nånsin fått. En hel låda full med intressanta paket med siffror på.

Och innehållet i de små paketen är alldeles fantastiskt. I det första hittade jag två band, det blå och vita och ser ni riktigt noga på det vita ser ni att det är en bild av två händer som stickar. I det andra paketet fanns punschkarameller. Mumsfilibabba. Annat jag hann packa upp igår var en ljuvligt skön disktrasa (jag tror alltså att det är en trasa för den verkar för liten som pannlapp), en burk med knappar, mera karameller och idag Havis blåvita förpackning med värmeljus. Det är ju Finlands självständighetsdag idag.

Jag är alldeles tagen av min väns förmåga att skapa vackra paket och härliga överraskningar åt mig. Med en sådan här kalender kommer jag galant att överleva december månad. Visst anade jag lite på basis av förra månadens försändelse, men inte kunde jag ens i mina vildaste fantasier drömma om ett så här fantastiskt paket. Och det här är bara första delen av kalendern.
Måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i adventskalendrar och har varje år gett en/knopp åt barnen. I år lät jag för första gången bli att köpa en endaste julkalender åt dem och det kändes inte särskilt bra ska jag säga. Själv köpte jag en kalender man kan vinna på medan man samtidigt understöder den lokala idrottsföreningen på orten.

Min hemliga stickvän är en fena på att fixa fina paket av varierande slag och jag märker att jag har ett och annat att lära mig. Måste nog nu börja spara en del förpackningar istället för att genast bränna upp dem.

Men sedan det svåraste av allt, hur ska jag nånsin kunna tacka för all den omtanke och vänlighet de här paketen signalerar? Mitt hjärta fylls av värme och glädje. Ett enkelt TACK verkar så futtigt, men det finns ju inte andra bra alternativa ord, så ett MEGASTORT TACK!!!

Marraskuun paketti - November månads paket

Oi, ihana, ihana SNY:ni. Tuhannet ja taas tuhannet kiitokset hienosta paketista. Tänään se tuli ja pelasti päiväni. Kirjoitit että marraskuu on ollut pimeä ja kiireinen ja se todella pitää paikkansa. Mutta valoa näy jo tunnellissa. 

Tässä sisältö: Karkkeja (niitä ei ole enää!), hieno käsintehty kortti, mystinen pieni paketti - en uskaltanut avata ennen 1.12 - ja sitten se taivaallinen lanka. Olen miettinyt niitä handun lankoja, mutta en koskaan tilannut, pelkään että tämän tutustumisen jälkeen en halua muuta lankaa! :) Ja väri on hieno, just se oikea.
Ja kuten aimmenkin, pakettikin on niin kaunis.

JIPPIIII! Idag låg här ett vackert paket och väntade på mig. Precis vad jag behövde i novembermörkret och stressen. Min hemliga stickvän (SNY) hade kommit ihåg mig och sänt november månads paket. Innehållet helt fantastiskt.
Innehållet:
Karameller, som på ett mystiskt sätt redan har försvunnit nånstans. Undrar vart! :)
Ett vackert handgjort kort med uppmaningen att orka i novembermörkret, som ska bekämpas med färg.

Ett mystiskt litet paket med en etta på. Har inte vågat öppna det ännu, för jag tror att det ska öppnas första december.
Och så det helt underbart ljuvliga handfärgade merino-silke garnet i så läcker färg.
Ja, och som vanligt är redan själva paketet så fint. Min hemliga stickvän är tydligen konstnärligt lagd och väldigt händig och skicklig i att hitta på överraskningar åt mig som gör mig så glad och värmer.
TACK, TUSEN TACK, underbara SNY!

Tredje mässan

Hälsningar från Tammerfors. Där var jag i fredags på hantverksmässa med stort H tillsammans med Tilda. Trots att det har sina risker och tar på krafterna så var det jätte, jätte, superduper trevligt. Bekvämt åkte vi i en chartrad buss, som hade startat tidigt på morgonen i Fredrikshamn och sedan plockade på folk längs med vägen. Tilda är förstås härligt sällskap, men ack, ack, inte höll hon mig i strama tyglar inte. Själv skulle jag i princip endast ha tre grejer med mig hem: Ondas-garn från Katia, julrött jute och någon trevlig sticktidning på engelska. Ändå hade jag lytt min kollegas råd och packat med en Ikeakasse för säkerhets skull liksom. Och skamligt nog så kom den faktiskt till användning.
Tredje mässan för min del i höst.

Massor att se på och massor av folk och massor att köpa. Ingen bra kombination för en garnoman. Med friskt mod och verkligt metodiskt tog vi itu med hall A. Och titta där, där fanns ju mina Ondas-nystan!

Jahapp, bara att plocka åt sig och nu hade jag redan 400 g garn och hade inte ens gått 100 meter. Huuu! Handlade lite julklappar och fortsatte vandra runt och titta mig förundrat omkring.

Rätt länge stod jag emot diverse frestelser, men så...

... ja så dök dom här liksom upp. Fiskargarn kan vara bra till nästan vad som helst, t o m i vävsalen. Tyvärr fanns det inte mera av den där rosa färgen. Buäääh. Det naturvita kostade 5,-/500 g och det rosa 7,-. och nu hade jag ytterligare 1 kilo 500 g att släpa på.

För mig är det oftast färger som får det att tända till och habegäret att stegras. Så var det med de här två nystanen.

 Har inte en ljusblå aning vad de skall användas till, men hur skulle jag ha kunnat lämna dem där i korgen? Och garnkassen utökades med 300 g sockgarn.

Ni förstår säkert att de här härvorna genast hamnade i mitt blickfång. Vad jag skall göra med det här öglemohairgarnet annat än klappa om det, köra näsan i det och bara njuta, vet jag inte. Men färgen, ack färgen... en gles sjal kanske? + 200 g i kassen...

Tro det eller ej, men de här är alla samma färg i en härlig blandning av ylle och akryl. De här visste jag direkt vad jag skall ha till, nämligen en cape. + 300 g

Och låt mig nu stolt få presentera ett rent och skärt impulsköp på endast 100 g till det facila priset av 2,- i en mycket vacker ljusblå färg. Räcker till en stor virkad duk. Fanns i en jättestor låda, som jag länge, länge stod och rotade i, men motstod frestelsen att ta andra nystan. Visste ju inte vad de skulle användas till. Men nog hade det varit härligt att testa något av alla de där bandgarnen. + 100g
Och hur mycket garn hade jag nu i väskan? Jo, endast 2 800 g, om jag räknade rätt. Huuu!
Nå, frågade faktiskt min mamma idag och ville ha svar på hur mycket jag köpt. Jag slingrade mig och sade att bara lite fiskargarn och ett nystan virkgarn. Ack, ack, hon känner minsann sin dotter.

En verkligt trevlig överraskning är den här tidningen, som delades ut gratis. Jag visste inte ens att det fanns en sådan. Har nu under två kvällar bläddrat och läst i den. Sakliga och bra reportage, vackra foton, recept och handarbeten. WOW, säger jag. Härligt med en äkta tidning som motvikt till alla glassiga veckotidningar och månadsmagasin.

Vi hann endast gå ett snabbt varv i hall C. Hoppade över Novitas avdelning helt och hållet. Igen hade jag en sagolik tur och hittade mitt julröda jute rätt nära ingången.

Vet inte hur mycket här är i härvan och tänker minsann INTE räkna in den i garnlagret! :) Och tänker inte heller säga vad jag skall göra med det här, men en virknål kommer att bli involverad...

Någon bok skulle jag inte ha, trodde jag alltså, men den här är jättetrevlig med stickprojekt som tar ungefär 4 h att göra. Debbie Bliss-tidningen var däremot ett måste. Jag bara älskar hennes modeller, men det blir inte av att sticka dem för till vem skulle jag göra det? Hennes garner är också helt ljuvliga, men rätt dyra för min budget och inget som lämpar sig för impulsköp.

Saker jag missade: 

• Skulle gå tillbaka till en garnförsäljare som hade precis den där lila nyansen till ett sjalprojekt jag skulle vilja genomföra. Men förstås var där två damer före mig och tog garnet precis framför näsan på mig. Nytt skulle hämtas in från bilen om en halvtimme och vi gick vidare med Tilda. Sedan blev det aldrig av att återvända. Kanske bäst så ändå? Men lite harmar det eftersom jag så länge suktat efter just det garnet...
• Tänkte nästan köpa ett papperskranspaket med ledljus, men Tilda tyckte att ljusen får man billigare och sedan kan man göra själv en egen krans eller nånting annat av papperssnöret. Vad jag inte tänkte på just där är det att jag ju överhuvudtaget inte har sådant papperssnöre...

Helhetsintrycket? Jo, det skall absolut vara en frilla halsduk i år. Många frågade om min, så jag var riktigt glad att jag tog den på mig. Nästan överallt fanns det sådana halsdukar och sådant garn. Inne är också fingerstickandet. Sånt garn avhöll jag mig ifrån, men visst såg det läckert ut i bussen på hemvägen när några satte igång. Och faktiskt blir det riktigt snyggt och går fort. En grej som kommit tillbaka och också fanns överallt var handhandduken som en kjol till en docka eller nalle. Hmmm, säger jag lite skeptiskt. Här hos oss skulle karlarna skratta ihjäl sig.

Men det mest trendiga är ändå att virka en matta. Så nu får ni börja klippa mattrasor i parti och minut och se till att ha minst virknål nummer åtta. Lycka till!

Saknar stickcaféet

Suck! Inte heller idag kan jag delta i det lokala stickcaféet, för jag skall precis snart iväg till jobbet. Jag saknar stickcaféet, människorna där, delandets glädje och den kreativa inspirationen som sprider sig som ringar på vattnet. Det är nu fyra veckor sedan jag senast hade möjlighet att delta. Helt ofarligt är det ju förstås inte heller att vistas där. Senaste besök, 18.10, gjorde att jag kom hem med 600 g mohairgarn. Ack, ja...

Men visst är färgen oemotståndligt läcker?

Mycket stolt

I lördags var jag på Elmamässan i Helsingfors. Intryck från den kan ni läsa i min andra blogg, för där uppdaterade jag igår.
Men mycket stolt, ja, för att inte säga oerhört stolt kan jag konstatera att endast 2 nystan garn följde med hem! Vad sa ni nu då? Det trodde ni inte om mig!! :)

Visst är garnet vackert? 200 g blev det av det här fina garnet. Min kollega övertygade mig om att detta är rätta färgen när jag tvekade en aning. Det ska inte bli till sockor. Nej, det är för tunt till det, men precis lagom för en sjal. Ser framför mig en stickad sak med ökningar i sidan och mitten. börja vid spetsen med 5 maskor på femmans stickor och sedan sticka så länge tills jag är nöjd. Låter det som ett bra förslag?
De fyrkantiga strumpstickorna i trä, nr 4, är rena rama impulsköpet. Men kanske inte så illa?
Två fina böcker hittade jag också. Den med virkade rutor kostade 15,- och den fina boken om pärlstickning och -virkning hittade kollegan i en tio euros låda. Och det var ju som hittat för mig. I stiockcaféet skall ju ett av årets tema vara pärlstickning. Jag har bara inte kommit så långt, för jag jobbar alltid när det är café.

Mycket bra med kolleger. Isynnerhet som hon också lånade mig fem euro, när jag plötsligt kom ihåg vad det var jag egentligen skulle spana in där på mässan: Papperssnöre.

Vid det laget hade jag alltså gjort av med mina kontanter och i det här ståndet gick det inte att betala med kort. Men jag fick mitt snöre med guldglitter i. Nu behöver jag inte oroa mig för att det skall ta slut under vävningen. Och blir det över vet jag redan till vad det skall användas. Så det så!
Kollegan hade laborerat på outlet-avdelningen tidigare och visste att vi bör gå dit. Fick Lumene kroppssmörja, duschkräm och handkräm till det facila priset av tio euro. Skulle också ha fått läppstift för en euro, men när har ni sett mig använda sånt? Precis, det hör inte till det jag smetar på mig. Jippii, alltså nu hade jag sparat en hel euro.
Ajjo, lite julklappar hittade jag också och ännu fler skulle det kanske ha blivit, men vi ska ju inte ha julklappar i år heller...

Reflektioner från igår: Bussen hade konstiga ljud varje gång den stannade in. När jag skulle stiga av i Helsingfors upptäckte jag att jag glömt lägga på säkerhetsbältet. Ooops. Jag drabbades av akut dåligt samvete. Tänk om det var därför ljuden hördes?
Nåja, på hemvägen fanns ljuden kvar trots att jag hade på säkerhetsbältet, så...

Sedan börjar jag känna mig lite konstig. Nästan alla kom i par till bussen igår. Och jag var som vanligt ensam. Hur kommer det sig att ingen av mina vänner är intresserade av hantverk? Fast nu gjorde det ju inget, jag fick ju sällskap av min kollega efter att jag virrat omkring ett tag på egen hand. Hon höll bra uppsikt över mig, men även utan henne hade jag nog inte köpt mera garn. Det bästa av allt är ändå att hon uppmanade mig att ta med en stor väska, typ Ikea när jag skall till Tammerfors i fredag. Och ja så ska vi göra ett gemensamt lokalt garninköp, så...
Säger bara det, hur skulle jag klara mig utan mina kolleger?
Eller utan mina bloggisar för den delen? Skulle vara jätteensamt att sitta och pyssla för sig själv utan feedback och ivriga tillrop. Tack för att ni finns!

Det goda hade mässbesöket ändå med sig, att jag igår satt och stickade envist på benvärmarna. Tror att den ena snart är lagom lång, ska kolla lite på nästyngsta sonen imorgon. Han borde vara i samma storlek, som mottagaren, så han får agera provdocka.

Givmild kollega

Tacka vet jag min givmilda kollega i grannstaden. Hon har gett mig en hel hög med gamla intressanta mönstertidningar. Hon tyckte, liksom jag brukar, att det är synd att slänga sådana här tidningar i pappersinsamlingen. 

Att far i huset helst skulle vilja bli av med hela rasket är en helt annan historia. Dubbletterna tar jag igen med till stickcaféet. Förra gången försvann tidningarna i ett nafs. Skönt, för då behövde inte jag heller lägga dem i pappersinsamlingen.

 De flesta tidningar var från år 1993 och redan då var det populärt med mormorsrutor.

Tycker att det fanns mycket mera virkmönster i tidningarna förr. Kan det vara så?

Ack, ack, om jag inte hade katter skulle jag genast sätta igång och testa på den här fina broderade mattan. Eller, nåja, kanske tack och lov för katterna, som avhåller mig från ett garanterat evighetsprojekt.