Förra veckans fynd

För en vecka sedan var jag iväg till grannstaden tillsammans med far i huset och svärdottern. Det var han som egentligen hade ärende till stan, liksom svärdottern. Jag fick följa med i egenskap av betalare för far i husets inköp. Han har nästan aldrig kontanter på sig och vägrar envist att använda bankkort. När jag häromsistens informerade honom om att det snart kommer att kosta pengar att ta ut pengar från sitt eget konto fick han något alldeles desperat över sig och full panik i blicken. Stackaren. Livet är svårt ibland för en bakåtsträvare.

Vi inledde vårt stadsbesök i Återvinningscentralen. Vem vet vad vi skulle kunna hitta där? Och detta trots att vi INTE skall ha nånting. Absolut inga flera grejer till oss inte. Men...

... hur i all sin dar skulle jag ha kunnat låta bli den här fina jullöparen? Jag har sett på den en längre tid och väntat att den skulle hamna i ett bra hem. Men icke då att nån annan har förbarmat sig över den, så jag måste ju helt enkelt satsa en femma och så få hem den till oss.

Den är så fin. Tänk att nån har suttit och broderat fina jämna stygn. Undrar hur länge det har tagit?

Det roliga med att handla i Återvinningscentralen är att vi ofta får nånting med på köpet. Så också den här gången.

Den här fina Snobben-boken från år 1963 fick följa hem med oss. Vi har redan alla läst igenom de svart-vita serierna i boken. Fina teckningar med underfundig, ibland ganska svart, humor.

Till all tur hade vi svärdottern med oss, så fick hon och unga husbonden en vägghylla till julklapp. Hon gillade hyllan vid första ögonkastet och han som var på jobb blev inte alls tillfrågad! Så kan det gå när man släpper loss två damer i Återvinningscentralen. :)
Därifrån tog vi oss till lunchstället, sedan proppmätta iväg till Mikrokulma så far i huset fick sina grejer. 

Och så hem via Tokmanni. Och där föll jag för frestelsen. Kunde inte låta bli, ack, ack...

... det blev hela två nystan av det här garnet, Aava. Fråga mej inte varför? Men som Sickan i Jönssonligan säger: Jag har en plan. Och det hade jag visserligen, men kom på andra tankar och fick omarbeta planen. Det ska inte bli en halsduk av det här såsom jag ursprungligen tänkte.

Nej, det ska bli en sjal! Jag började på juldagen, men satt och såg på den fina filmen Lärjungen och tappade bort mej i mönstret. Så på annandagsmorgon fick jag riva upp allting och börja om från början. Den här gången läste jag beskrivningen lite noggrannare och har nu redan kommit halvvägs. Jag har en ytterst bra teknik: Efter 8 stickade varv (= en hel mönsterrapport) får jag ta en julgodis från karamellskålen. Fungerar utmärkt ska ni veta. För säkerhets skull har jag lagt skålen en bit ifrån fåtöljen så jag måste stiga upp mellan varven. Inget fusk här inte!