Inte mitt fel

Ja, alltså jag vet nog att det är fult att skylla på andra, att skylla ifrån sig, men... alltså på riktigt, det är inte mitt fel att mina anförvanter utsätter mej för svåra frestelser trots att jag försöker streta emot allt vad det går.

Det började i lördags för två veckor sen. Då hade vi den nästäldsta med fru på besök. Och hur det nu var fick de för sig att vi skulle ta ett varv på stans stora loppis. Själv var jag inte alls lockad av att besöka företaget på grund av ägarens skyltar. Visst måste det finnas moral även inom affärsvärlden, eller?

Nå, hur det nu var så hamnade jag i varje fall på loppiset och jag hade redan på förhand bestämt mej för att INTE köpa nånting alls. Så jag tog vare sig korg eller kundvagn, men vandrade snällt i gångarna och kollade förstrött hyllorna. Så många saker och onödigheter, men förstås också en hel del nyttigheter i synnerhet om jag skulle ha behövt baby- eller barngrejer.

Och sen gick det smått på tok, suck! Även jag tycks vara en slemmig typ helt utan karaktär för titta vad jag fastnade för:

Just precis, en garnpåse med innehåll av lite obestämd karaktär. Det översta nån sorts yllegarner, tror jag. Men det är inte så noga för det var de där röda garnerna jag var ute efter och jag fick ju hela påsen för en billig peng, så...

Från samma bord hittade jag den här påsen. Och inte kunde jag lämna kvar den. Det skulle ju ha varit orättvist, inte sant? Innehållet i den är Baby bamboo-garn från Sirdar 150 g och vitt bomullsgarn tunnare på rullen och lite grövre är det översta nystanet. Rena rama fyndet, inte sant?

I lördags för en vecka sedan fick far i huset nys om en gitarr på loppiset. Och han var på mej varje dag om att jag måste fara dit och köpa den. I onsdags när jag var till stan på sista jobbdagen inför jullovet och allting gick så bra tänkte jag att: "Okej då, han kan ju få gitarren till julklapp även om det inte ska vara sådant i år heller". Så jag tog igen ett varv på loppiset. Gitarren fanns ingenstans. Man ska inte vänta så länge med att slå till. Men däremot en hel del bekanta att tala med. Och så fick jag tips om receptet på godaste currysillen. Hmm, borde jag pröva?

Och så gick det som det gick då jag strosade runt i sakta mak:

Jag hittade förstås mera garn. Oj, nej! Vad kan jag göra av 100 g Chenille-garn från Rowan? 105 m/50 g. En halsduk? Eller nån sorts scarf? Vad räcker dessa två nystan till? Nu är jag alldeles villrådig. Jag kanske borde ha låtit dem ligga kvar trots allt?

Och när jag nu var inne på det här med att den som söker finner, så kan jag berätta att då jag förra veckan febrilt letade efter det Nallegarn jag använt till randningen av sockorna jag påbörjade redan i september, ja då gjorde jag ett verkligt fynd. Och det hemma i hobbyrummet!
Jag hittade, håll i er nu, påskgodis!!!! Just precis. Jag hade gömt en förpackning med Fazers Mignonägg så vi skulle ha något gott till påsken. Sen hade jag totalt glömt bort dem längst under i handarbetskorgen.

Far i huset blev salig av lycka för han har redan under lång tid tjatat om att vi kan ju äta upp julgodiset redan nu. Tur att han inte hade nåt emot påskgodis istället och tur att sista förbrukningsdag inte hade gått ut ännu.
Och gissa vad jag nu har gjort? Jo, förstås gömt julgodiset! Och det kan ju vara bra, för med god tur kommer det fram till påsk!
Visst var det så att julen varar ända till påska? :)