En sån helg

- Har du skrivit i din blogg redan, frågade en av mina trogna läsare idag då vi träffades IRL = In Real Life = I Verkliga Livet.
Nej, det hade jag ju inte, men nu är jag här igen efter tre datorfria dagar och en superfin helg. Har ni saknat mej under min bortavaro?

Nu är jag faktiskt lite orolig, hur mycket roligt och trevligt får man ha innan skattebjörnen upptäcker det och man hamnar att betala nöjesskatt? Huu...
Förresten, den skatten kanske är slopad?

Men alltså, det började redan i torsdags då minstingen anlände tillsammans med far i huset och äldsta brorsan, som varit till huvudstaden efter delar till min Adam plåtlåda, som snart ska upp på bockar. Fast hur ska jag klara mej utan bil?
Senare på kvällen anlände minstingens kompis och berättade bland annat om sina upplevelser i Kanada. Ända till midnatt satt vi alla och pratade och inte blev det ju nånting gjort i köket.

Så midsommaraftonsdagen grydde och Inge gnydde och svettades, bakade och diskade, och... tja jag stod i duschen när gästerna anlände, men till all tur hade jag mamma här som såg till att det blev jordgubbar skivade till tårtan. Och vet ni vad, jo, vi var båda ytterst nöjda med den lilla jordgubbsskivaren, som jag fick förra året till födelsedagen av min svägerska. En verkligt behändig liten sak att ha i köket.

P var grillmästare och dottern skötte potatisen, minstingen såg till att grillmästaren inte skulle törsta ihjäl, den äldsta dukade bordet medan jag fyllde tårtan och unga husbonden tog igen sig efter en jäktig dag på den statliga inrättningen.
Och oj, vad gott det var, så mätta vi blev på sallader, biff, majs och korv.

Men efterrätt skulle vi ju ha, så det så. Längst bak skyddar sig unga husbonden mot den närgångna fotografen. Ugnsplåten med det bruna är mockarutor. Måste ju använda de tre ägg, som jag inte klarade av att skilja gulor från vitor.
- Jag skulle då aldrig baka nånting så där invecklat, sa min mamma. Mmm. men det är så gott. Det här receptet fick jag på 1980-talet då jag jobbade i grannstaden. Det går under namnet "Nannes kalaskaka".  Enda nackdelen med den här jordgubbstårtan är att den ska fyllas strax innan den ska avnjutas annars blir marängen "mossig" av gubbarna. För att det skulle bli riktigt mycket jordgubbar dekorerade jag den även utanpå.

På midsommardagens kväll hade vi tyska gäster, som hade varit på "älgsafari" tillsammans med far i huset. Turligt nog fick de syn på en älg och fick den på bild. Men i Tyskland tror ingen riktigt på det fast det finns fyra som kan vittna att det är sant.

Igår var vi iväg på en liten midsommaråktur tillsammans med min mamma. Minstingen fick skjuts hem till sitt och vi körde långsamt längs stranden i huvudstaden innan vi landade i grannstaden och fick en riktigt god middag, kållåda. Far i huset låtsades banta och levde på riven morot och lingon. Det verkade och såg ju bra ut ända tills efterrätten kom fram: Marängbotten med jordgubb och vaniljvisp. Mums!
Sen på kvällen satt vi ännu ute här på balkongen med mamma, grillade korv och åt upp det sista av Nannes kalaskaka.

Idag har det regnat och gissa vad man då kan göra? Jo,  man kan packa bilen full av tyska gäster och åka dit där det inte regnar. Idag styrdes kylaren österut och vi besökte Langinkoski. Det var ju nästan ett år sedan sist, så... och det är ju nästan närturism!

Det är så vackert där och jag skulle kunna sitta hur länge som helst och bara se på forsen.

Forsarna här är ett populärt ställe bland flugfiskarna.

Det här är den största lax, som dragits upp där. Tyvärr kommer jag inte ihåg hur stor den var.

"Våra tyska gäster" ute på strövtåg i den vackra naturen.

På hemvägen kurvade vi via Pyttis kyrkoby. Fotona från Pyttis medeltida gråstenskyrka är alla tagna av far i huset:

Möte på kyrktaket.

Klockstapeln är från 1800-talet.