Från Liljendal

Blöt och frusen kom jag hem från Liljendal idag. Så synd att vädrets makter inte var nådiga. Inte kul när man ordnar roligheter för andra och det regnar bort.

Jag har alltså idag varit på Liljendaldagarna, ytterligare ett hembygdsevenemang. Så ni märker, jag håller på att bli rejält knutpatriotisk. Grannkommunen förra veckan och hemkommunen idag, få se hur detta kommer att sluta.

Det bästa med de här evenemangen är att få träffa alla trevliga människor. Idag träffade jag bland annat en bloggläsare live och fick så positiv feedback. Tack för den, sådant gör att jag orkar skriva många inlägg av bara farten.
Jag träffade också stickväninnan B och hennes man och på stående fot bestämde vi när vi ska åka iväg med chaufför och allt. Tjohooo, ska bli toppenkul. Stackars man säger jag bara. Jag tror inte riktigt att han vet vad han ger sig in på.
Och lugn bara lugn, vi är likadana, samlar på garn och mönster... så tänk om jag ändå är någorlunda "normal"?

På eftermiddagen flyttade jag på mej och satt under ett tälttak och småfrös. Nej, jag hade inte långkalsonger på och inte heller yllesockor. Jag lyssnade på musik och blev igen helt förvånad över hurudana förmågor lilla Liljendal kan trolla fram när som helst.
Och när jag satt där på den fuktiga bänken kom en mamma fram till mej och sa:
- Vår pojke har talat så mycket om L. Han är bra. De har trivts så bra tillsammans.
Rödbrusigt stammande tackade jag och fick höra att deras son hade muckat i fredags.
Jag blev så rörd, hon hade ju inte alls behövt säga nånting eller ens komma fram till mej. Sånt gör mej glad, spontana kommentarer. Hela vägen hem log jag ikapp med Hangö kex!

Det första jag gjorde när jag fått av mej kläderna var att ringa till Ekenäs och berätta vad jag fått höra. Ära den som äras bör, så att säga, fast lite stjärnglans må väl falla på modern också? :)
Och nej, det är absolut inte meningen att skryta med mina barn utan mera stämma till eftertanke: Vi borde komma ihåg att säga när nån gör nånting bra. Så kom ihåg att strö berömmets rosor kring er där ni går. Det är så många som jobbar hårt och aldrig får nåt tack eller får höra att de är bra.

Smolket i dagens glädjebägare är att minstingen åkte hem idag och så gick det inte att vandra runt och fotografera alla fina lastbilsfordon på Truck'n Lily. Snyft! Men jag ville inte utsätta min kamera för rotblöta. Den är inte vattentät.

De här Michelingubbarna lyckades jag dock fånga på bild. Och se så mörkt det var mitt på blanka eftermiddagen!