En Toyota

Ja, alltså, jag är fortfarande utan bil och inte vet jag riktigt hur det kommer att bli med bileländet heller. Det finns reservdelar till min plåtlåda, som sade upp kontraktet för en månad sedan. Reservdelar, som far i huset vill att används. Det är lite oklart vad som ska ske på den fronten nu just och jag har inte orkat stampa ordentligt med foten så att jag skulle ha fått mr J ens att ta sig en titt på kadavret och ge en dom. Går bilen att reparera?

I veckan har jag dock lyckats få tag på en Toyota, och inte vilken Toyota som helst, utan precis en sådan som jag behöver!
Men låt oss ta det hela från början:

I måndags var jag iväg till datasalen i grannstaden innan jag startade undervisningen på ett helt annat ställe. Klassrummet i baracken skall tömmas inför flyttningen i november till den nya datasalen. Det är inte enbart datasalen som skall tömmas utan också språkklassen och praktiska rummet. I det sistnämnda fanns både en hylla och ett bord fullt med saker, som man fick rädda undan förgängelsen. Jag gick förstås dumt nog dit och tog mej en titt. Då hade jag redan räddat två fina jullöpare, som det skulle ha varit synd att slänga.

Jag hittade lite läsbart...

... med jultema...

... och på främmande tungomål.

Och så hittade jag den här boken! Rena rama fyndet.

Jag var just ute efter det här med makramé. Textilläraren blev så intresserad att hon tog sig en titt på nytt och tog vara på den andra makraméboken, som också hade hamnat i "skräphyllan".

Det fanns också massor av knypplingsmönster, men jag har vare sig dyna eller spolar och jag har ingen avsikt att börja med knyppling heller, så de mönstren hamnar nog i skräpkorgen. 
Likaså fanns det massor av tidningar för att sy lappar, quilting, men dem lät jag också bli. När har ni sett mej sy kanske?

Jag lämnade mina fynd och datatidningarna kvar i baracken för hämtning på tisdagen. Och då hände det:

Jag fick en hel låda full med broderigarn!!! Det är farligt att vara i närheten när praktiska rummet ska rensas ut.

Jag har inte en blekblå aning om vad jag skall göra med de här! Men jag har gjort en god gärning och räddat dem från att bli sopor. Och det är väl snällt av mej?

Jag fick också en sådan där tom papplåda till att spara saker i.

I torsdags skjutsade far i huset mej till jobbet i grannstaden, så jag bjöd honom på lunch på hans favoritställe. Han klämde i sig ärtsoppa och plättar så han nästan sprack. Han ville i sin tur också vara snäll så han tyckte att vi skulle besöka Janne på Uusiokeskus (Återvinningscentralen).

Sagt och gjort, det gick som smort, men...

...ack, ack...

... kolla vad jag hittade där på golvet!!! En plastlåda full med garn! Far i huset blev helt förskräckt. Nu hade han gjort ett fatalt misstag! Vi borde inte ha gjort ett besök där.

- Ska jag ta ut garnen så du får fota dem ordentligt, frågade far i huset lite spydigt idag.
- Ja, gör det snälla.

Allt det här finns alltså i plastlådan.

Förutom garnen, så finns här en rulle med rosenmönstrad spets.

Och ett litet sockskaftsbörjan samt sådan där elastisk tråd, som jag använde i resårer på 1980-talet då jag stickade bomullsplagg.

Den här förpackningen med en broderad vepa fanns också i plastlådan. Det passar väl bra då jag har en hel låda med broderigarn? :) 
Men alltså här finns både nål, tyg och broderigarn i förpackningen. Jag fattar dock inte hur jag skall kunna räkna stygn och framförallt hur jag överhuvudtaget ska kunna sy korsstygn. Men det kanske är dags för mej att lära mej nånting nytt?

Material till detta lilla julkortsbroderi fanns också i plastlådan.

Janne är snäll, så på köpet fick jag de här konerna med garn, som jag hittade på ett annat ställe.

Och så var det Toyotan.

Äntligen hittade jag en sådan här "nystare". 
Världsalltet måste ha sett mitt behov, som far i husets kusin konstaterade igår kväll då vi sammanstrålade på en trevlig Stick- och drick-kväll.

Far i huset hickar fortfarande och mumlar och muttrar: Hur kunde han vara så dum att han tog med mej till återvinningscentralen. Man vet ju aldrig vad man kan hitta där!
Nu tröstar han sig dock lite med att redan plastlådan i sig är värd ganska mycket.
Själv river jag mitt hår för golvytan i hobbyrummet har igen minskat avsevärt. Snart blir det väl så trångt att jag inte kommer in längre. Huuu!

Och nu, nu mina vänner ska jag hänga tvätt och sedan fortsätta sticka på den skira sjalen. Det är ju ändå lördagskväll så jag kan vara lite ledig, inte sant?
Nää, nu ska jag umgås med gästerna, som just knackade på, så det så!