... ja, det behövs alltså alla lampor på. Så inget myspys med tända ljus i vårt hus igår inte.
I fredags då jag var i mataffären träffade jag en hel massa trevliga människor, så det var riktigt roligt. Den första jag såg var värdinnan från senaste Stick- och drickkvällen, så jag kunde tacka för senast. Sedan träffade jag en finsk journalistkollega och därefter en finsk datakollega. Vid det här laget började min chaufför uppvisa nervösa ryckningar. Nu hade jag ju bara pratat och inte alls handlat, så han började vildsint springa runt bland hylllorna och rafsa åt sig ett och annat.
Och så träffade jag stickväninnan V!!!! Härligt. Har inte sett henne på jag vet inte när... Vi hade mycket att prata om. Sedan träffade jag några till och sist men inte minst, så träffade jag svägerskan. Vid det laget uppvisade chauffören spastiska rörelser och drog i kundvagnen. Men jag höll ståndaktigt emot. Jag hade ju inte handlat färdigt än!!!
Charmen med att bo i en småstad är ju just detta. Varannan du möter i affären är bekant på ett eller annat vis. Nackdelen med att vara utan bil och ha chaufför är just det där att man inte får rå om sin tid i affären utan måste följa andras nycker och tidtabeller. Jag fick verkligen tjata mej till ett besök där. Undrar lite hur karlfolket tänker. Vem skulle ha skjutsat mej till mataffären igår? Eller skulle kylskåpet vara tomt hela veckoslutet? Hmmm...
Jag var alltså supersocial i fredags och så uppspelt att jag plötsligt befann mej i fel gång. Jag var i gången med tidningshyllan och...
Och nu, nu måste jag förbereda morgondagens två kurser, samt tisdagens... håhåjaa, ingen rast och ro här inte och framförallt ingen stickning. Buäääh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar