En blåmelerad halsduk

Årets sista alster får bli en stickad blåmelerad halsduk. Jag kommer inte att hinna med stickning mera detta år. Åtminstone kommer jag inte att hinna få nånting färdigt.

I onsdags blev den här blåmelerade halsduken färdig.

Modell: Finns på garnbanderollens baksida.

Garn: Lumo, ett kampanjgarn från Novita

Åtgång: 144 g

Stickor: Nr 4

Vad som ska hända med den här vet jag inte. En tänkbar mottagare har redan tackat nej. Hrmpf!

I mönstret stod det att man skulle sticka 5 cm resår och 5 cm rätstickning. Bah, tänkte jag, inte kan man börja mäta hela tiden. Så jag stickade 12 varv resår och 12 varv rätstickning. Det blev riktigt fina vågor, eller hur?

Och nu, nu måste jag lämna er, för snart är middagsgästerna här och jag skall ännu hinna röra ihop salladen, duka bordet och försöka vika servetter. Puuust! Vem var det som hittade på det här? Och hur kunde det för en vecka sedan låta som en bra idé? Hmmm...

I varje fall skall det bli trevligt med samvaro och att äntligen slippa jullådorna.

Nu önskar jag er alla 

ETT RIKTIGT GARNRIKT, STICK- OCH VIRKFYLLT NYTT ÅR 2017 

med massor av fina mönster och nya inspirerande stickcafémöten!

Över 700 kilometer senare

Vet ni vad man kan göra en lite gråtrist dag i december på jullovet?
Jo, förstås, bege sig ut på ett litet äventyr, vad annat?
Så, vi = far i huset, min hulda moder samt undertecknad, bänkade oss i min plåtlåda och så bar det iväg än en gång till Vittis! Den här gången körde far i huset nästan, som Astrid ville, för vi styrde mot huvudstaden och brummade fram på motorvägen. Han tog sedan Ring III:an och körde genom Noux. Där är vackert och det är skönt att lite variera vägar så det blir liksom en ordentlig utfärd.

Jag satt i baksätet och höll helt tufft på att sticka, småslumrade lite emellanåt och hade det rätt skönt. Det är ju alltid lyxigt att få åka. Plötsligt hörde jag hur far i huset och hans svärmor började fundera på att skippa vår första paus helt och hållet. Nej, stopp och belägg nu!
- Jag måste kissa, pep jag från baksätet som den värsta sjuåriga, tjuriga unge, som vägrat gå på toa innan avresan.
- Jag stannar på en busshållplats, sa far i huset chevalereskt.
- Jag har inget papper med mej, drog jag till med, en ytterst vit nödlögn. Det finns ju en hel rulle med hushållspapper i bilen. Man har ju minsann kört omkring med fem barn och vet att det alltid måste finnas papper till hands för alla möjliga tillfällen.

Till sist lyckades jag övertyga mitt resesällskap att en paus i Högfors var högsta prioritet. Jag behövde inte ens bli så där supergnällig! Vi stannade vid Masuuni. Mitt resesällskap fick varma jultårtor, själv satsade jag på en croissant med ost emellan. Det var skönt att lite få sträcka på benen. Nu kunde vi fortsätta glada i hågen till vårt resmål där vi levererade varor för att sedan fortsätta till den Galna korven där vi intog lunch, köpte lite bröd, knackkorv och potatissallad.

- Måste ni, stönade far i huset när min mor och jag stampade lite i bilgolvet och sade vi skall också till Korpela.
- Jo, sa min mor med sin allra bestämdaste röst.
- Ni ska ju ha texmex i lördag och då behöver ni köttfärs.
Stackars far i huset. Han fick ge sig och köra till Korpela. Där handlade vi lite smått och gott och så fick vi kålrotslådor helt gratis på köpet. Vi tog bara två och dem fick mamma. Jag bara kände att vi kan inte äta mera jullådor i det här huset. Uj, uj, dags att lägga om dieten nu.

Vi körde vidare mot Humppila. Nu var det dags att ge lite soppa åt plåtlådan. Sedan blev det lite fram och tillbaka. Ett hattande, som slutade med att vi inte alls gick in i Iittalas och Marimekkos outletaffär. Nej, kylaren styrdes mot Sastamala. Jag var lite tveksam till far i husets förslag, men så mindes jag att tjohooo, där finns ju Silmu&Solmu, så förstås skulle vi ju dit. Snabbt som en vessla grävde jag fram surfplattan och tog upp rätt sida på nätet. Ve och fasa, gråt och tandagnisslan, affären hade stängt igår, på torsdagen. Far i huset drog en lättnadens suck och sa:
- Dom inventerar säkert.
Jag bara bjäbbade i baksätet. Tyvärr sa han inget om att nästa gång när vi kommer... snyft!

Vi styrde istället till S:t Olofs kyrka i Tyrvis.

Den förstördes i en anlagd brand år 1997.

Den håller öppet enbart sommartid.

Den återuppbyggdes och stod färdig år 2000.

Den är riktigt vacker med fina målningar inomhus. Vi har varit där en sommar för några år sedan med far i huset. Där kan man stanna nästan hur länge som helst.

Kyrkan ligger på en ö och i det här skjulet förvaras kyrkbåten. Det är bilväg ända fram och många turister besöker kyrkan.

Kyrkan är väl värd ett besök, så i sommar när ni planerar en liten semestertripp, pricka in den här sevärdheten. Och kom nu för jösse namn ihåg att kolla Silmu&Solmus öppethållningstider!

Gissa förresten vem som fick skutta omkring i snålblåsten och fota?

Nu började det skymma rejält och det var dags att försöka hitta hem. Vi körde via Punkalaidun på taikayöntie (fritt översatt = magiska nattvägen) till Loppis. Alla juldekorationer var så vackra längs med den här vägen. Och igen, om ni behöver ett resmål i sommar, testa den här vägen!
I Loppis stannade vi vid en äkta bensinstationsbar! Det doftade bensin och en bilmotor brummade på, emellanåt på full gas och däremellan försvann ljudet och man hörde enbart mansröster, som hojtade åt varandra. Sedan återkom gasandet.
MEN, oj, oj, på barsidan, där vet ni fanns laxsmörgåsar, smörgåsar med leverpastej och saltgurka, ansjovissmörgåsar och riktiga machosmörgåsar med tjocka korvskivor. Kaffebrödet var hembakat och så gott, så gott. En riktig liten pärla mitt ute i nästan ingenting. 

Styrkta fortsatte vi färden hemåt. I Mäntsäla var det dags för nästa stopp. Min hulda mor skulle ha sockgarn, så då var det bara att stanna till vid Tokmanni. Inte kan man ju lämna en stickande dam i nöd, eller hur? Hon laborerade i garnhyllan och jag tittade lite, klappade lite, MEN jag skall ju INTE ha mera garn, så jag lät helt enkelt bli! Det ni, strongt gjort, eller hur?
Mamma hittade också en badrock åt sig för 10 €. När hon betalade i kassan tyckte hon att det blev konstigt billigt med tanke på allt hon hade i kundvagnen. Väl hemma kollade hon sedan kvittot. Det var rea! Badrocken kostade endast 7 €! Och vissa garnnystan var också nedsatta. Gissa om hon blev glad!

Far i huset är däremot mycket misstänksam.
- Din mamma köpte en hel plastkasse full med garn. Vad ska hon med dem till?
- Men hon var ju utan sockgarn.
- Du köpte inte ett enda nystan, konstaterade han lätt konsternerad.
- Nä, jag behöver inget just nu.
- Är det säkert, undrade han och spände ögonen i mej.
- Är det absolut säkert? Mitt i allt har ni smugglat in några nystan.
- Nej, lita på mej, sa jag övertygande och korsade fingrarna bakom ryggen. Men nej, jag skall icke ha mera garn. Jag skall sticka bort en massa garn. Så det så!

Över 700 kilometer senare...

... såg min nytvättade bil ut så här!

Lila sjalkrage

Sådär ja, nu har jag överlevt ytterligare en jul. Puuuh! Idag känns huset igen tomt och tyst. Inga söner att tala med och ingen svärdotter att kolla in mönster på stickade strumpor, med. Suck! Känner mej lite lessen. Saknaden blir alltid svår så här efteråt. Stunderna tillsammans är alltid för korta.

Far i huset har försvunnit till grannbyn och lika så bra det. Idag började han nämligen kritisera: Skinkan var inte tillräckligt saftig och bondosten var inte som hans mammas. Suck! Och jag som hade tänkt koka ny ost till nyåret för att sönerna uppskattar den. Men nu tror jag bestämt att jag låter bli. Klart att min bondost aldrig kommer att bli som svärmors var. Jag har ingen ladugård med egna kor i! Och dessutom kokar jag osten på laktosfri mjölk. Så det så!

Apropå nyåret, vet ni vad jag hörde mej själv säga? "Jooo, det kan nog bli texmex-middag i lördag. Vilken tid passar för er?" 
Alltså... jag måste tejpa fast munnen... men texmex låter mumsigt nu efter alla jullådor med diverse tillbehör.

Under julhelgen har jag roat mej med ytterst enkel stickning, en ny sjalkrage (eller heter det halskrage? halsskydd? fuskpolo?) såg dagens ljus:

Modell: Mönster från garnbanderollens baksida Garn: Touch från Sirdar Åtgång: 100 g (= ett nystan) Stickor: Nr 10

Skönt med sådant som går enkelt och fort. Men nu, vad ska jag göra nu då? Hmm... kanske bäst att fortsätta på halsduken.

GOD JUL!

Här ett kort inlägg medan jag fortsätter att vela hit och dit. Nu borde jag börja baka jultårtor, koka bondosten, baka tårtbotten, baka bröd... öhh... hjäälp...städa...slå in de julklappar vi ändå inte skall ha! Eeh... får jag sätta mej ner och virka lite istället? Det får jag väl, snälla, snälla...
Fast vet ni, nu drabbas jag av akut dåligt samvete. Unga husbonden, den rara gossen, levererade i förgår kväll drickan till julbordet. Och han har lovat steka köttbullar och göra makaronilådan. Jämfört med det så behöver ju jag göra nästan ingenting! Och jag är ju nästan inte på arbete heller! :)

Så frågan är nu: Vem skall ta mej i kragen? Och hur skall jag disponera min tid? Skinkan fixades igår, den är alltså stekt i ugnen och har fått godkänt av far i huset. Puuust! Jag behöver alltså inte rusa iväg till affären idag och försöka få tag på nån nödlösning.

Apropå tid ännu, jag borde ju nog inte sitta här framför datorn just nu... näää... skärpning Inge!
Men här sitter jag alltså och kollar lite håglöst runt och låter tiden rinna iväg... men det finns så mycket intressant läsning. Och förstås har min läsning med garn att göra, vad annat. Har bland annat fått reda på att det är Gunnar, som står bakom framgången med Novitas 7-bröder garn. Heja, Gunnar och tack för det!

Önskar er alltså en riktigt God, fridfull och stickig (eller virkig, om ni hellre vill det!) Jul!

Julröd löskrage

Idag är det årets kortaste dag. Förr skulle alla julförberedelser vara färdiga idag på Thomasdagen. Så är det förstås inte i detta hus. Jag har knegat på med annat, nog roliga grejer, men det tar tid ska ni veta att träffa människor och skriva tidningsgrejer.
 
Snön har försvunnit, men den farliga isen, som man kan halka på, biter sig envist kvar. Blääää!

Igår var jag iväg på jullunch till den östra grannkommunen med mamma, far i huset och äldsta sonen. Det var riktigt, riktigt gott och förmånligt!. Kan varmt rekommenderas.

Före lunchen var jag iväg till den norra grannkommunen, till tandläkaren. Den tillfälliga plomben borrades bort och så fick jag en ny, som i sin tur skall borras bort fredagen den 13.1. Brrrr! Det var ju det jag sa: Det skulle ha varit mycket snabbare att bara dra ut!

- Bra att ni kom. Jag behöver lite hjälp, sa jag ivrigt i söndags då unga husbonden dök upp tillsammans med sin sambo.
- Aha, vad kan jag stå till tjänst med, frågade den kundvänliga och serviceinriktade sonen.
- Ääääh, sånt där, sade han efter en liten stund, då jag drog fram min stickning.
- Det där får hon ta hand om, fortsatte han och pekade på sambon.

I söndags fick jag alltså den julröda löskragen färdig, eller nåja, söndags och söndags. Den hade varit färdig redan länge, men jag kunde inte bestämma mej för hur avslutningen skulle bli.

Modell: Egen variant av mönstret från garnbanderollens baksida
Garn: Touch från Sirdar
Åtgång: 100 g (= ett nystan)
Stickor: Nr 10

Tillsammans med svärdottern kom vi till att det var fiffigt att lämna ett sprund i kragen. På så sätt blir det extra fint när man viker ner den framifrån. Vill man att sprundet inte ska synas, så viker man helt enkelt det under kragen och gömmer det. Fiffigt inte sant. Mindre fiffigt är att jag inte minns hur många maskor jag lade upp för det här blev en precis lagom tät krage. Varför var jag så optimistisk och tänkte att jag nog kommer ihåg? Suck! Allting borde alltid skrivas upp, inte sant? Så gör nog alla de där ordentliga människorna och varför kan jag inte vara en sådan?
Nu har jag då gjort av med ett garnnystan från Hantverksmässan i november. Inte illa. Det gick snabbt den här gången. 

Förresten, min mamma fick ju också ett nystan med sockgarn, så egentligen har jag hunnit göra mej av med hela två nystan!
- Gav du bort garn, frågade far i huset och såg helt konsternerad ut.
- Det trodde jag inte om dej.
Haaa, säger jag bara , som har gett bort garn under höstens gång. Senast fick svärdottern ett restgarnsnystan på 60 gram av Novitas Nalle. Hon behövde 20 gram vitt garn och det var ju onödigt att köpa ett helt 100 grams nystan för det.

Värre är att jag har förlorat julfeelisen totalt! Vart sjutton tog den vägen? Kanske den kom för tidigt i november? Suck!
Idag tog jag mej dock i kragen och inhandlade en liten gråsaltad skinka på 3,3 kg. Tänk att det ännu fanns kvar små fina skinkor! Jag minns hur det var förr. Då skulle skinkorna beställas och svärmor visste precis från vem och hur det skulle vara. Själv hade jag inte en ljusblå och de första åren då vår familj bestod av endast tre personer så hade vi aldrig ens skinka hemma. Alla år har det förresten hotats med att skinkorna kommer att ta slut. I mataffärerna i stan har jag dock inte sett att det skulle gå så. Oftast finns de där jättestora skinkorna kvar ännu efter jul.

Nu har jag ännu massor av saker ogjorda och så kan jag inte bestämma mej: Ska jag laga en julstubbe till efterrätt? Eller en klassisk chokladkladdkaka med glögg i? Men vänta nu, hur var det, gillar alla barnen glögg? Hmmm...
Tjaa, inte lätt det där. Jag kom hem från mataffären utan de nödvändiga ingredienserna. Så nu måste jag iväg igen imorgon. Suck! Så i natt måste jag bestämma mej och så skriva en ordentlig lista och hålla mej till den. Håll tummarna att det lyckas.

Far i huset har igen städat. Den här gången öste han alla rena kläder på sin sänghalva i sovrummet. Smart, inte sant? Nu kommer han att få sova på soffan under hela julhelgen. Jag hinner inte få undan kläderna för jag ska koka bondost, baka julstjärnor och semlor (frallor), skriva julrim till de oinpackade paketen. Och så, ja så skall jag virka lite, men... nu är jag där igen. Jag kan inte bestämma mej! Skall det vara en enkel kant med virkade fastmaskor runt den stickade lappen? Eller är det snyggare med en picotkant? Hjääälp! Jag blir galen!
- Vaddå blir, skulle barnen fråga och i det här fallet måste jag nog hålla med dem.

Ekologisk stake

Idag är det redan fjärde advent. Jag har fått dagen att gå utan att företa mej nånting vettigt. Pysslat lite här och sysslat lite där. Största grejen är väl nog att jag nu har koll på vad som ska finnas på julbordet. Har kollat med dottern och sönerna. Ingen fisk och ingen fylld kaka (tårta) i år. Och köttbullarna måste vara hemgjorda och med älgkött i. Håhåjaa... hårda bud. Förstås ska det vara bondost. Gissa vem som ska laga den?
Nu har jag också koll på, på ett ungefär, hur barnen kommer att röra sig här i huset under helgen. Mest liksom när de anländer. Avfärdsdagen kommer tids nog. Ja, den kommer alltid mycket snabbare än vad som är önskvärt.

Imorgon ska jag iväg till grannstaden, ska fylla i årets sista blanketter. Mamma fegade tyvärr ut i sista minuten och tänker inte följa med. Hur ska jag klara mej nu?

I vårt hus har vi i år en ekologisk adventsstake. När julen är över kan staken brännas upp. Bra va?
Att det blev så här beror på att vår ordinarie stake är ute på vift. Den försvann i flyttningen. Då och då har vi stött på den. Ibland har vi till och med placerat den på ett säkert ställe. Nu visade sig stället vara så supersäkert att den inte stod att finna i tid. Så vi improviserade igen. Det gjorde vi ju också förra året. 
Eller nåja, vi och vi, i år gav jag order åt far i huset, som fixade till det hela. Tidigare har han minsann inte brytt sig så mycket om jultraditioner och advent. Men nu i takt med stigande ålder har det blivit viktigt för honom. Till och med så viktigt att han på allvar funderar på att ta in en liten gran. Inspirerad av den lillajulsgran vi såg i fredags hos vår värdinna. Dock hotar han fortfarande att det får lov att bli en plastgran. Bläää, säger jag och vrider upp volymen och låter Jussi Björlings härliga stämma fylla rummet med O helga natt. Finns det nånting vackrare?

Sätt ut

- Satt du ut den redan, frågade far i huset häromsistens.
- NEJ!
- Jo, men du ska sätta ut den.
- Nej, absolut inte. Mina läsare vill inte se råttlik. Lurvinge må nu vara hur duktig som helst, men det här är en blogg om viktiga saker, som garn och sånt.
Far i huset fnyste frustrerat.

- Gratulerade du redan svenskarna till silvret, frågade far i huset förra veckan.
- Nä, varför skulle jag göra det?
- Ja, men finnarna vann ju VM i innebandy och svenskarna fick silver. Skrev du inget om det?
- Nä, i min blogg skriver jag inte om sport, endast om det handlar om VM i stickning. Så det så! Du får skaffa en egen blogg så får du skriva om allt det där.
Far i huset fnyste ljudligt.

Idag har han varit förunderligt tyst och inte sagt ett knyst om att svenskarna vann i ishockey. Konstigt inte sant?
- Ska jag sätta ut nu hur bra svenskarna är i ishockey, frågade jag hjälpsamt alldeles nyss.
- Näää, morrade far i huset med eftertryck.
Hur som helst, ifall nu nån är intresserad av ishockey: Grattis Sverige!

Far i huset har för övrigt visat framfötterna rejält idag och torkat golven här i huset. Skönt! Själv har jag sprungit omkring med småplock och ägnat förmiddagen åt halsduksstickningen, som jag påbörjade sent igår kväll. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, men hur bred skall en halsduk egentligen vara? För att nu inte tala om hur lång?

Den här söta krabaten kan jag sätta ut här på bloggen. Mycket, mycket bättre än ett råttlik!
Den bor här i vår fågelholk och till natten drar den alltid ett vitt papper för ingången. Spännande att följa med det lilla livet. Hoppas att den förstår att akta sig för Lurvinge.

Ha en riktigt skön lördagskväll. Jag tror bestämt att jag skall ägna mej åt stickning och lämna allt skrivjobb till imorgon.

Svarta sjalen

Igår lyckades jag äntligen, äntligen få den svarta sjalen färdig. Puuust! Den fick ju ligga till sig i tre långa år innan jag tog itu med den på nytt. Suck!
Det var så roligt då jag började, men sedan...
Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra med den? Ge bort den i julklapp? Men vem vill nu ha en sån här?

Modell: Från eget huvud utgående från en modell på tweedsjal i Knitting Calendar 2013 (jag använde inte tappade maskor och jag virkade en kant runtom!)
Garn: Venezia från Novita (urgammalt garn!) och Miss Tricot Filati
Åtgång: 306 g
Verktyg: Stickor nr 6 och virknål nr 3½

Kom nu ihåg att det är hålen som värmer! :) Vart femte varv har jag tagit ett dubbelomslag, som jag sedan har släppt ner på varv sex. Jag började i ena änden och stickade ner mot snibben och hur ordentligt jag än försökte väga och räkna ut så tog ju det gamla garnet tyvärr slut. Jag fick ju helt enkelt köpa lite annat garn till. Suck! Men jag gynnade den lokala affären. Alltid något!

Så där 100%-igt supernöjd är jag inte med denna skapelse. Får väl trösta mej med att den är heimlaga! (= hemmagjord, ifall ni inte förstod mitt dialektala uttryck)
Varm och skön är den i alla fall och det är väl huvudsaken?

Det här lilla hjärtat sydde jag i nere i snibben. Märket hittade jag ju på Tammerforsmässan i år. 

Nu vet jag inte riktigt vad jag skall lägga upp på stickorna? Någonting från DROPS Julverkstad? Eller från årets julkalender hos Garnstudio? Eller nånting mera i pysselväg från Tuulia Designs kalender? Suck! Vad jag än väljer så vet jag att jag inte kommer att hinna. Nästa vecka har jag nånting inbokat varje dag till och med torsdagen. Så bakandet, städandet, julklappsrimmandet... håhåjaa... 

Julstress? Nädå, icke! Jag gjorde ju mitt STORA juluppköp igår: Sex burkar Sheba åt katterna, två leksaksmöss likaledes åt katterna, en presentförpackning åt lillsyrran och en blomuppsättning åt kvällens värdinna. Inte illa eller hur? Ingen stress, inga långa köer i affären. 
Och det absolut bästa av allt: Jag träffade stickväninnan V!!! Vi hade mycket att tala om ska ni veta.

Nu önskar jag er en riktigt härlig fredagskväll. Själv ska jag göra mej i ordning för kvällens visit.
Ta hand om er!

Sisu och Burana

- Går det bra, frågade hon med jämna mellanrum i morse när hon lutade sig över mej.
- Mrfmmm, svarade jag grötigt och avhöll mej till all tur från att nicka. Vem vet hur det skulle ha slutat.

I över en veckas tid har jag hankat mej fram på rena rama sisun och värkmedicinen Burana. Sisu har jag och är van med, men Burana är en helt annan sak. Det värsta var att den där vanliga receptfria på 400 mg inte räckte nånstans alls och värken bara fortsatte för inte vågade jag ju ta flera än det stod att man fick ta. Så jag försökte räkna ut intervallerna och när jag absolut skulle behöva tabletterna. Men sen fanns det ju en massa annat jag inte hade koll på, till exempel att det tar en halvtimme innan medicinen verkar mot värken!

- Har det ilat, frågade tandläkaren i morse.
- Nej, inte längre, men det har dragit och värkt här i vänstra örat.
- Ja, nerven går där, så det kan kännas som öronvärk.

Oj, då, skulle jag ha vetat det mycket, mycket tidigare så hade jag inte behövt stå ut med så mycket tandvärk, som jag nu gjorde innan jag tidigt på morgonen i torsdags äntligen beställde tid via nätet. Till min förvåning hamnade jag att vänta många långa dagar innan jag i morse kunde sätta mej ner i tandläkarstolen i grannkommunen. Den här gången var jag inte ens nervös trots att jag hamnade hos en för mej ny tandis. Jag hade redan bestämt mej för att hela eländet skulle dras ut. Men nej, nej, det lönade sig att lappa tanden. Så nu har jag rotbehandling på gång med en tillfällig vass plomb och fortfarande känns det som om jag har öronvärk. Måste väl ta en Burana för bedövningen har släppt för länge sedan. Nästa vecka skall jag på nytt och borras. Det blir dyrt, så nu kära barn, tyvärr blir det inga julklappar för er i år. Dom är nergrävda i min tand som jag tappade en bit från tidigare i höstas...

Hjäääälp! Far i huset julstädar i köksskåpen. Jättebra tycker ni och kanske kastar en och annan förgrymmad blick på er äkta hälft. Men kära ni, varen icke avundsjuka. Min äkta hälfts julstädande går ut på att slänga allting, som han själv inte äter! Så nu finns det inga konservburkar kvar mera. Till all lycka hann jag stampa lite och kräva att han låter mitt te vara innan han skulle ha slängt det i komposten. Puuuh!
När jag snällt bad honom att också torka skåpen på utsidan såg han helt oförstående på mej. Varför skulle han behöva torka nånting? Han hade ju redan städat skåpen...
Suck!
Men jag ska inte klaga, nu just steker han plättar åt oss. Mums! Tur att jag får äta nu. När vi besökte mamma på förmiddagen kunde jag endast sörpla i mej lite vatten genom sugrör.

Igår var jag på julfest igen, den här gången i grannstaden. Vi fick en liten portionspaj med nånting grönt och fetaost, samt en himmelskt god chokladtrifle. Sedan fick vi se Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv. Den fick precis ett fint pris. Och jo, den är riktigt sevärd.

Jag hann ännu på hemvägen besöka biblioteket i stan.

Där träffade jag på den här godingen, Findus. Pettsson och Findus är helt ljuuuuvliga barnböcker. Aldrig att man tröttnade på att läsa dem och så fanns det så mycket att titta på i de fina bilderna.

Kinuskikissa - Tjinuskikatten

Ikväll har jag varit iväg på julkonsert i grannkommunens kyrka. Det var riktigt fint och blev en bra julstämning. Jag har också hunnit på snabbvisit hos min hulda moder och så har jag hunnit med både stickning och umgänge med minstingen, som har övernattat hela två nätter hos brorsan i grannbyn. Sedan har jag ännu hunnit jobba lite grann. En riktigt bra dag alltså.

Utomhus har jag dessvärre inte vågat mej. Jag har två svägerskor på var sitt sjukhus och båda med gips efter fall på isig gårdsplan. Brrrr! Bäst att hålla sig inomhus tills det blir bättre före ute.

För en vecka sedan var jag ju iväg med min hulda moder på julbord i grannkommunen. Där gick vi ju in i affären och jag hittade den, paletten!

Precis vad jag behöver! 
Tyvärr hade jag totalt glömt bort att min hulda mor redan hade trollat fram en åt mej. Hon hittade den i sin kökslåda för ett tag sedan när det blev tal om att jag saknar det där som skulle ge en fin finish till kakorna. 
Och eftersom jag nu är så glömsk, så åkte den här ner i kundvagnen.

Tjinuski är det som svenskarna kallar kola. På finska heter det kinuski med k i början istället tje-ljud. Det var dagens språklektion!

Väl hemma blev jag superglad då jag undersökte paletten lite närmare. Det är ju Kinuskikissas! Tjohooo, en av mina favoritsidor på nätet ända sedan hon startade. Här finns det mesta i bakväg, gott och beprövat och med tydliga instruktioner hur man skall göra.
Nu saknas det ännu sådan där kant att sätta runt då man dekorerar kakorna. Ni kanske vet vad jag menar? Jag vet inte vad den heter, men den blir liksom en löskrage runt kakan.

Ja, och så borde jag ju nog ha en tårtskärare eller tårtdelare också för att få jämna och fina bottnar, inte sant? Jag kanske ska börja ta bakandet riktigt på allvar och strunta i stickningen?

Men egentligen behöver jag inte göra annat än kolla hos Clas Ohlson och jag inser att jag saknar en massa annat, som också verkar behövas för ett lyckat bak. Kanske bäst att nöja sig med paletten och fortsätta med sina amatörmässiga verktyg. Huvudsaken är ju att smaken är god, inte sant?

Julmarknad

Vad kan man göra en solig lördag i december då gradstocken visar -5 utomhus? Jo, förstås styr man bilkylaren mot Malmgård och gör som många hundra andra människor: Besöker julmarknaden!

Flera hundra bilar hade FBK:arna, som skötte parkeringen, räknat till när marknaden hade varit öppen i två timmars tid. Tiotals bussar och över 100 försäljare. Oj, oj, oj, säger jag bara. Det här är väl nog en av de bästa julmarknaderna?

Till salu fanns allt möjligt från mat och återvunnet till hemgjort av alla de slag. Både lokala förmågor och människor längre ifrån sålde av sina alster.

Här fanns förstås massor av sockor, det ena paret vackrare än det andra. I röd basker i bakgrunden: Paula Vehkomäki från Keuru. Hon kallar sig för Lin-kärringen (pellava-akka) och hon har helt underbara tunikor i lin till salu, men... finländskt hantverk kostar. Jag förstår det, men... tyvärr har jag inte råd att handla hur gärna jag än skulle vilja. Suck!

Kontstickade (kallas också för näverstickning) sockskaft är fina, inte sant? För över sex år sedan fick jag mina kontstickade sockor färdiga. Det känns som igår. Hur kan tiden rinna iväg så snabbt?

Vill man inte sticka, så kan man ju alltid virka! Jag kollade inte aktivt på priserna. Jag vet att det är svårt att prissätta det man gör alldeles egenhändigt. Garn kostar, men hantverkarna tar sällan betalt för den tid de sätter ner på sina alster. Oftast för att det är så roligt att göra.

Vill man vare sig sticka eller virka, så kan man ju rädda den olyckliga ylletröjan och tova den till någonting alldeles nytt. Då blir den lycklig igen. 
Bra idé.

Jag hade far i huset med mej och det på gott och på ont. Som ni förstår så tyckte han att jag inte skulle få köpa vare sig det ena eller det andra. Suck. Han ville inte heller köpa en sån här fin morgonrock med tillhörig mössa:
- Du har ju redan en. Vad ska du med flera till?
- Men den är så gammal och noppig, knappt jag täcks gå med den.
- Men vem sku nu sii dej där hemma i morgonrocken?
Tja vem skulle det? Slut på mina argument och kanske lika bra att jag inte köpte en åt mej ändå. Misstänker nämligen att de här var massproducerade.

En färdigt oxiderad uggla ute i trädgården, det skulle allt vara nånting i hästväg det, inte sant? Men far i huset manade på:
- Kom nu, vi kan inte bli här och stå hela dagen heller.

Åååh, dom här tomtedockorna hittade vi i gamla stallet och dom är så söta. Önskar att jag hade tålamod och knåpa med sånt här, men...

Jag hann till all tur köpa det jag kom för: Det goda rågbrödet, mums! Ett har redan tagit slut. Hemlagad potatislåda till julbordet. Ny gurkburk så att vi har gurkor till julbordet. Den jag köpte från tisdagens julbasar är nästan slut. Jag undrar om vi har skåpråttor?

Och så handlade jag lite hyschpysch, det vill säga julklappar, som chefen ska få i onsdag då vi har vårt sista personalmöte. Nu ska jag bara fundera ut hur det hela skall slås in. I genomskinligt foliepapper? Eller så det ser ut som en julblomma? Eller ska jag försöka få tag på nån sorts korg och virka en duk till det? Hååhåjaa... kanske ett tomt cornflakespaket? :)
Apropå det, om ni behöver paketkort in english, så finns det gratis av den varan på den här sidan.

Trots att solen lyste och det var endast -5 grader ute, så blev det kallt om både öron, fingrar och framförallt om tårna.

På huvudet skulle jag gärna ha haft en så här fin luva. Är det nån av er som känner för att sy?

Och gissa vad?

Jo, vi skulle inte alls ha behövt åka ända till Vittis i torsdags, för att få kött från Korpela! Men hur skulle vi ha kunnat veta det?

Det absolut trevligaste med dagens marknad var ändå att få träffa så många människor. En del av dem har jag inte sett på år och dag. Alla var på gott humör och det blev lätt samtal med vilken främling som helst. Sånt gillar jag.

Julfesten igår var förresten riktigt lyckad. God mat från Fellmani catering och medryckande dansant musik. Vi hade faktiskt med svärdottern tänkt komma hem tidigt, men det var så roligt att dansa. Dessvärre försvann mina kolleger från vårt bord redan före 23.30 så jag fick sms:a efter vår hemskjuts. Inte ville jag ju sitta ensam där heller. Så vi var hemma som Askungen redan före midnatt! Men roligt hade vi och det var ju huvudsaken.

Galen korv

Vad kan man göra en regndisig och dimmig torsdag i december? Jo, gör som vi, far i huset, min hulda mor och undertecknad, åk till den Galna korven i Vittis! Så gjorde vi igår.
Erkännas bör, det var nog inte enda ärendet vi hade till orten. Men det var kul att besöka den galna korven!

Lägg märke till grillspettet! Prima prydnad för kött- och korvtillverkaren Kivikylä.

Allting har en ände, men korven den har två. Här fanns dock endast en på den här galna korven.

Inuti korven handlade vi loss och sedan njöt vi en delikat lunch innan vi fortsatte till nästa anhalt, fortfarande i Vittis. 
Vi åt dock inte blommig falukorv.

En fabriksbutik av äldre modell. Här blev min mor lite småvild och satsade på 3 kilo köttfärs (malet kött säger vi i Finland). När vi kom ut i bilen ringde en man från byn och sade att han nu hade älgköttsfärs åt henne. Ack skulle vi ha vetat det, men...
Själv fuskade jag rejält och köpte färdiga köttbullar från det första stället! Ack, hur ska det sluta med julaftonsmiddagen? Det får ju inte vara nånting färdigt köpt på bordet...

Ja, det var alltså Korpelas fabriksbutik vi besökte innan vi styrde hemåt igen. Här ångrade sig mamma å det gruvligaste att hon inte hade köpt de där XXL-biffarna. Vittis är ju inte precis nästgårds från oss, så det lär nog dröja innan vi tar oss dit igen.
På hemvägen hann vi ännu med knapp nöd in via bageriet Lähimmäinen i Mäntsälä. Där köpte vi bröd. Synd att vår frys är proppfull.

Idag har jag varit till frissan för jag skall iväg på julfest igen ikväll. Idag är det stans julfest med flera hundra deltagare. Nu just känns det dessvärre inte som om jag skulle ha stor lust att gå dit, men jag ska ha med unga husbondens sambo i skjutsen till stan så... 
Dessutom är jag för en gångs skull också fin i håret, så...
Men det är halt och farligt ute, tänk om jag slinter omkull på hala skor?

Idag gjorde jag också en stor investering i mera garn, hela två nystan från den lokala affären!

Men lugn bara lugn. Det är endast 75 gram och jag behöver dem för att få färdig den svarta sjalen. En sjal som jag nu faktiskt skulle vilja sitta hemma och sticka på. Tror ni man kan ta stickningen med sig till julfesten?
Affärsinnehavarinnan gav mej förresten rådet att inte sticka av så gammalt garn, som jag hade gjort. Hon menade att det aldrig räcker till ändå. Suck! Nå jag får improvisera, så får vi se hur det går...

En fin medalj

Igår var det alltså självständighetsdag här i vårt avlånga land. Då brukar bemärkta personer få medaljer och förtjänsttecken förlänade av presidenten. Jag vet inte så mycket om sånt där. Måste man köpa medaljen själv? Och jag vet inte heller om mottagarna blir superglada? Kanske de hellre skulle vilja ha nån sorts stipendium, det vill säga lite pengar så de kunde fortsätta med vad det nu är dom håller på med. Ja inte då bergsråden förstås. 
En del får medaljerna enbart för det att dom just är politiker. Vad deras insats då egentligen består av är jag inte heller riktigt säker på. Frågar ni mej, så är det nog på gräsrotsnivå det tyngsta arbetet utförs av vårdare, socialarbetare, poliser, brandmän osv.

Själv fick jag en medalj förra veckans fredag. Jag fick den av min chef, rektorn.

Det är en fin medalj, som jag uppskattar. Om jag nu skulle bo i Sverige kunde jag konstatera att: Jag har blivit sedd och bekräftad!
Men eftersom jag bor i Finland kan jag konstatera att min arbetsinsats uppskattas.
Nåja, det har ju märkts redan tidigare då kursdeltagarna på ett mycket synligt sätt tackat för min insats.

Medaljen har förstås en baksida...

... och den är riktigt intressant. Det här betyder att jag tillför balans i arbetsteamet och det på ett trovärdigt sätt. WOW!
Som sagt, jag uppskattar högt en sådan här medalj. Den får ju mej att jobba ännu lite hårdare.
Och lugn bara lugn, alla mina kolleger blev också premierade med medaljer. Omtänksamt av vår chef. Tack för det!

Idag har här varit elavbrott och planen var att här skulle minsann stickas och virkas under tiden. Man kan ju inte sitta framför datorn då, dammsuga, diska eller tvätta kläder.
MEN, men... all min inspiration har flugit sin kos. Jag vet inte alls vad jag skall sätta upp på stickorna nu just. Inget känns lockande. Hjäääälp! Jag behöver stickcaféet! 
Jag har bläddrat fram och tillbaka i alla mönstertidningar, som under åren har kommit ut i november eller december. Plötsligt känns modellerna alldeles för svåra eller krångliga, som om jag vare sig kan virka eller sticka längre. Suck!
Nu behöver jag inspiration, massor av inspiration. Julklappssäcken är precis tom och det är inte alls säkert att julgubben kommer och fyller den. Vi kanske inte har varit tillräckligt snälla? Och det finns så många andra som behöver klappar...

Jag fastnade till och med framför ett alldeles vanligt vantmönster. Hur sjutton ska jag veta om jag vill ha kiltumme eller något annat?
 
Jag har också testat att ta fram alla intressanta garn, klappa lite om dem, tumma på dem och försöka få fram nån vision. Vad kunde detta garn användas till? Men det är precis tomt i min skalle.
Oj nej, hur ska detta sluta? 
Inte alls bra, för vet ni vad jag gjorde idag medan elen var avstängd och jag var alldeles ensam hemma med katterna? Jo, jag tog en deckare och satte mej i stickfåtöljen och läste!!! Ack, ack och jag som ska göra av med massor av garn... Som sagt det här barkar nog rakt åt pipsvängen...