Julröd löskrage

Idag är det årets kortaste dag. Förr skulle alla julförberedelser vara färdiga idag på Thomasdagen. Så är det förstås inte i detta hus. Jag har knegat på med annat, nog roliga grejer, men det tar tid ska ni veta att träffa människor och skriva tidningsgrejer.
 
Snön har försvunnit, men den farliga isen, som man kan halka på, biter sig envist kvar. Blääää!

Igår var jag iväg på jullunch till den östra grannkommunen med mamma, far i huset och äldsta sonen. Det var riktigt, riktigt gott och förmånligt!. Kan varmt rekommenderas.

Före lunchen var jag iväg till den norra grannkommunen, till tandläkaren. Den tillfälliga plomben borrades bort och så fick jag en ny, som i sin tur skall borras bort fredagen den 13.1. Brrrr! Det var ju det jag sa: Det skulle ha varit mycket snabbare att bara dra ut!

- Bra att ni kom. Jag behöver lite hjälp, sa jag ivrigt i söndags då unga husbonden dök upp tillsammans med sin sambo.
- Aha, vad kan jag stå till tjänst med, frågade den kundvänliga och serviceinriktade sonen.
- Ääääh, sånt där, sade han efter en liten stund, då jag drog fram min stickning.
- Det där får hon ta hand om, fortsatte han och pekade på sambon.

I söndags fick jag alltså den julröda löskragen färdig, eller nåja, söndags och söndags. Den hade varit färdig redan länge, men jag kunde inte bestämma mej för hur avslutningen skulle bli.

Modell: Egen variant av mönstret från garnbanderollens baksida
Garn: Touch från Sirdar
Åtgång: 100 g (= ett nystan)
Stickor: Nr 10

Tillsammans med svärdottern kom vi till att det var fiffigt att lämna ett sprund i kragen. På så sätt blir det extra fint när man viker ner den framifrån. Vill man att sprundet inte ska synas, så viker man helt enkelt det under kragen och gömmer det. Fiffigt inte sant. Mindre fiffigt är att jag inte minns hur många maskor jag lade upp för det här blev en precis lagom tät krage. Varför var jag så optimistisk och tänkte att jag nog kommer ihåg? Suck! Allting borde alltid skrivas upp, inte sant? Så gör nog alla de där ordentliga människorna och varför kan jag inte vara en sådan?
Nu har jag då gjort av med ett garnnystan från Hantverksmässan i november. Inte illa. Det gick snabbt den här gången. 

Förresten, min mamma fick ju också ett nystan med sockgarn, så egentligen har jag hunnit göra mej av med hela två nystan!
- Gav du bort garn, frågade far i huset och såg helt konsternerad ut.
- Det trodde jag inte om dej.
Haaa, säger jag bara , som har gett bort garn under höstens gång. Senast fick svärdottern ett restgarnsnystan på 60 gram av Novitas Nalle. Hon behövde 20 gram vitt garn och det var ju onödigt att köpa ett helt 100 grams nystan för det.

Värre är att jag har förlorat julfeelisen totalt! Vart sjutton tog den vägen? Kanske den kom för tidigt i november? Suck!
Idag tog jag mej dock i kragen och inhandlade en liten gråsaltad skinka på 3,3 kg. Tänk att det ännu fanns kvar små fina skinkor! Jag minns hur det var förr. Då skulle skinkorna beställas och svärmor visste precis från vem och hur det skulle vara. Själv hade jag inte en ljusblå och de första åren då vår familj bestod av endast tre personer så hade vi aldrig ens skinka hemma. Alla år har det förresten hotats med att skinkorna kommer att ta slut. I mataffärerna i stan har jag dock inte sett att det skulle gå så. Oftast finns de där jättestora skinkorna kvar ännu efter jul.

Nu har jag ännu massor av saker ogjorda och så kan jag inte bestämma mej: Ska jag laga en julstubbe till efterrätt? Eller en klassisk chokladkladdkaka med glögg i? Men vänta nu, hur var det, gillar alla barnen glögg? Hmmm...
Tjaa, inte lätt det där. Jag kom hem från mataffären utan de nödvändiga ingredienserna. Så nu måste jag iväg igen imorgon. Suck! Så i natt måste jag bestämma mej och så skriva en ordentlig lista och hålla mej till den. Håll tummarna att det lyckas.

Far i huset har igen städat. Den här gången öste han alla rena kläder på sin sänghalva i sovrummet. Smart, inte sant? Nu kommer han att få sova på soffan under hela julhelgen. Jag hinner inte få undan kläderna för jag ska koka bondost, baka julstjärnor och semlor (frallor), skriva julrim till de oinpackade paketen. Och så, ja så skall jag virka lite, men... nu är jag där igen. Jag kan inte bestämma mej! Skall det vara en enkel kant med virkade fastmaskor runt den stickade lappen? Eller är det snyggare med en picotkant? Hjääälp! Jag blir galen!
- Vaddå blir, skulle barnen fråga och i det här fallet måste jag nog hålla med dem.