Ekologisk stake

Idag är det redan fjärde advent. Jag har fått dagen att gå utan att företa mej nånting vettigt. Pysslat lite här och sysslat lite där. Största grejen är väl nog att jag nu har koll på vad som ska finnas på julbordet. Har kollat med dottern och sönerna. Ingen fisk och ingen fylld kaka (tårta) i år. Och köttbullarna måste vara hemgjorda och med älgkött i. Håhåjaa... hårda bud. Förstås ska det vara bondost. Gissa vem som ska laga den?
Nu har jag också koll på, på ett ungefär, hur barnen kommer att röra sig här i huset under helgen. Mest liksom när de anländer. Avfärdsdagen kommer tids nog. Ja, den kommer alltid mycket snabbare än vad som är önskvärt.

Imorgon ska jag iväg till grannstaden, ska fylla i årets sista blanketter. Mamma fegade tyvärr ut i sista minuten och tänker inte följa med. Hur ska jag klara mej nu?

I vårt hus har vi i år en ekologisk adventsstake. När julen är över kan staken brännas upp. Bra va?
Att det blev så här beror på att vår ordinarie stake är ute på vift. Den försvann i flyttningen. Då och då har vi stött på den. Ibland har vi till och med placerat den på ett säkert ställe. Nu visade sig stället vara så supersäkert att den inte stod att finna i tid. Så vi improviserade igen. Det gjorde vi ju också förra året. 
Eller nåja, vi och vi, i år gav jag order åt far i huset, som fixade till det hela. Tidigare har han minsann inte brytt sig så mycket om jultraditioner och advent. Men nu i takt med stigande ålder har det blivit viktigt för honom. Till och med så viktigt att han på allvar funderar på att ta in en liten gran. Inspirerad av den lillajulsgran vi såg i fredags hos vår värdinna. Dock hotar han fortfarande att det får lov att bli en plastgran. Bläää, säger jag och vrider upp volymen och låter Jussi Björlings härliga stämma fylla rummet med O helga natt. Finns det nånting vackrare?