Julmarknad

Vad kan man göra en solig lördag i december då gradstocken visar -5 utomhus? Jo, förstås styr man bilkylaren mot Malmgård och gör som många hundra andra människor: Besöker julmarknaden!

Flera hundra bilar hade FBK:arna, som skötte parkeringen, räknat till när marknaden hade varit öppen i två timmars tid. Tiotals bussar och över 100 försäljare. Oj, oj, oj, säger jag bara. Det här är väl nog en av de bästa julmarknaderna?

Till salu fanns allt möjligt från mat och återvunnet till hemgjort av alla de slag. Både lokala förmågor och människor längre ifrån sålde av sina alster.

Här fanns förstås massor av sockor, det ena paret vackrare än det andra. I röd basker i bakgrunden: Paula Vehkomäki från Keuru. Hon kallar sig för Lin-kärringen (pellava-akka) och hon har helt underbara tunikor i lin till salu, men... finländskt hantverk kostar. Jag förstår det, men... tyvärr har jag inte råd att handla hur gärna jag än skulle vilja. Suck!

Kontstickade (kallas också för näverstickning) sockskaft är fina, inte sant? För över sex år sedan fick jag mina kontstickade sockor färdiga. Det känns som igår. Hur kan tiden rinna iväg så snabbt?

Vill man inte sticka, så kan man ju alltid virka! Jag kollade inte aktivt på priserna. Jag vet att det är svårt att prissätta det man gör alldeles egenhändigt. Garn kostar, men hantverkarna tar sällan betalt för den tid de sätter ner på sina alster. Oftast för att det är så roligt att göra.

Vill man vare sig sticka eller virka, så kan man ju rädda den olyckliga ylletröjan och tova den till någonting alldeles nytt. Då blir den lycklig igen. 
Bra idé.

Jag hade far i huset med mej och det på gott och på ont. Som ni förstår så tyckte han att jag inte skulle få köpa vare sig det ena eller det andra. Suck. Han ville inte heller köpa en sån här fin morgonrock med tillhörig mössa:
- Du har ju redan en. Vad ska du med flera till?
- Men den är så gammal och noppig, knappt jag täcks gå med den.
- Men vem sku nu sii dej där hemma i morgonrocken?
Tja vem skulle det? Slut på mina argument och kanske lika bra att jag inte köpte en åt mej ändå. Misstänker nämligen att de här var massproducerade.

En färdigt oxiderad uggla ute i trädgården, det skulle allt vara nånting i hästväg det, inte sant? Men far i huset manade på:
- Kom nu, vi kan inte bli här och stå hela dagen heller.

Åååh, dom här tomtedockorna hittade vi i gamla stallet och dom är så söta. Önskar att jag hade tålamod och knåpa med sånt här, men...

Jag hann till all tur köpa det jag kom för: Det goda rågbrödet, mums! Ett har redan tagit slut. Hemlagad potatislåda till julbordet. Ny gurkburk så att vi har gurkor till julbordet. Den jag köpte från tisdagens julbasar är nästan slut. Jag undrar om vi har skåpråttor?

Och så handlade jag lite hyschpysch, det vill säga julklappar, som chefen ska få i onsdag då vi har vårt sista personalmöte. Nu ska jag bara fundera ut hur det hela skall slås in. I genomskinligt foliepapper? Eller så det ser ut som en julblomma? Eller ska jag försöka få tag på nån sorts korg och virka en duk till det? Hååhåjaa... kanske ett tomt cornflakespaket? :)
Apropå det, om ni behöver paketkort in english, så finns det gratis av den varan på den här sidan.

Trots att solen lyste och det var endast -5 grader ute, så blev det kallt om både öron, fingrar och framförallt om tårna.

På huvudet skulle jag gärna ha haft en så här fin luva. Är det nån av er som känner för att sy?

Och gissa vad?

Jo, vi skulle inte alls ha behövt åka ända till Vittis i torsdags, för att få kött från Korpela! Men hur skulle vi ha kunnat veta det?

Det absolut trevligaste med dagens marknad var ändå att få träffa så många människor. En del av dem har jag inte sett på år och dag. Alla var på gott humör och det blev lätt samtal med vilken främling som helst. Sånt gillar jag.

Julfesten igår var förresten riktigt lyckad. God mat från Fellmani catering och medryckande dansant musik. Vi hade faktiskt med svärdottern tänkt komma hem tidigt, men det var så roligt att dansa. Dessvärre försvann mina kolleger från vårt bord redan före 23.30 så jag fick sms:a efter vår hemskjuts. Inte ville jag ju sitta ensam där heller. Så vi var hemma som Askungen redan före midnatt! Men roligt hade vi och det var ju huvudsaken.