Brukets Jul

- Ser du månen, frågade minstingen idag då vi sent på eftermiddagen körde hemåt i min nygamla plåtlåda.
- Ja, svarade jag lyckligt och inte ont anande.
- Herreguud, människa håll ögonen på vägen, du kör ju, sa minstingen med mycket allvar i stämman.
Om det inte hade varit så att jag varit tvungen att hålla i ratten med båda händerna hade jag allt boxat honom i sidan.

Det har varit en fin dag idag, trots att jag hunnit vare sig sticka eller virka och trots att jag kom lite senare igång än vanligt. Måste bero på gårdagens julfest. Jag är ju inte van att festa ända till kl. 22 så...

Idag har jag alltså varit iväg till Strömfors Bruk där det fanns massor att se och ännu mera att köpa.

Doris Oksala stickar hela året och så kommer hon till Bruket och säljer sina alster.

Hon hade både vantar och sockor på sitt dignande bord. Önskar att jag också hade så här många färdigt stickade sockor att ge bort, men...

Jag förlorade mitt hjärta till Carlos. Han är så ullig och gullig och när han såg på mej med sina mörka varma blick... ååååh Carlos, jag kommer att drömma om dig i natt...

Carlos tycker att morötter är mums, så han kanske inte är så dyr i drift?

En sådan här krans på dörren, skulle ju inte vara så illa. Jag kom hem utan den och tänkte att i år så hänger jag nog spaden på dörren istället!

Julgubben var förstås på plats, men jag vågade inte sitta i hans knä. Tänk om jag inte har varit snäll i år?

Bruket är vackert i vinterskrud. Och vädret var perfekt med lagom kyla och snö, så det riktigt känns som om det snart kommer att bli jul.

Det här vita huset är mycket vackrare än det som finns i det stora landet i väst.

I morgon blir det nya äventyr för mamma har lovat bjuda på julbord i grannkommunen. Få se hur det slutar...