Jösses, vet ni, i morse trodde jag att hösten redan hade kommit. Vinden tjöt i knutarna och det var så kallt att mina bara sommarben var alldeles blåfrusna. Brrr!
För övrigt har ju dagen varit festlig. Ja, för mej är det fest när jag har glädjen att få ha barnen hos mej och det har jag fått ha idag. Dottern dök överraskande upp här mitt på dagen. Hon hade varit på motionsrunda i sin barndomstrakter, andats ren skogsdoft. Just när hon skulle återvända hem till sitt så anlände den äldsta och minstingen från huvudstaden. Jihaa!
Sedan var vi iväg på examensfesten. Härligt! Ni skulle ha sett hur snygga "mina" karlar och svärdotter var!
Och sedan, ända sedan vi smått försökt bonga fåglar här i huset så stiger förvirringen och jag känner mej urdum.
När jag såg den här typen så trodde jag att det var en misslyckad bofink. Att den liksom hade fått fel färg på något sätt. Men det visste jag åtminstone att det här inte var den närsynte bofinken Knut!
Nå, far i huset trodde till all tur inte på mej utan slog upp i fågelboken och se på sjutton. Jag hade bongat en bergfink!
Slutsats: Det blir nog inte till någonting med mitt fågelskådande när jag inte kan skilja åt de olika arterna. Men man kan ju inte kunna allting heller.
#blogg100_2017_95
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar