- Ja, men...
- Den är obesiktigad.
- Ja, men...
- Det är sista dan idag, som man får köra med den.
- Ja, men...
- Har du pengar?
- Nej, men...
Ja, alltså en mycket ensidig konversation där jag som vanligt inte fick en syl i vädret och där ingen lyssnar på mej.
Vad jag försökte framföra var att jag skulle på möte till stan mitt på dan och sedan, ja sedan... jo, sedan blev det ett pressinfo i Bruket.
Så där var vi igen i Strömfors. Det var visst tredje gången den här månaden. Inte illa turistat i närområdet, ska jag säga. Och vi hittade ett nytt kafé, Café Ström & Fors, som har öppnat nu i sommar. Och så underbart när den där kvinnan hemma från Lappland frågade hurudant te jag ville ha och jag valde grönt. Då fanns det dessutom två olika gröna sorter att välja på. WOW, säger jag som ofta serveras ljumt vatten med en vissen påse i. Extra plus blir det också för att hon lagade frallan medan vi väntade. Den var alltså alldeles fräsch. Kaféet är litet, ute finns en terrass under en underbar gammal ek, som säkert skuggar skönt vid solljus. Men igår var det moln och hård blåst, så...
Hit var vi på väg, till Stallvinden. Det har nu gått tre veckor och på Stallvinden har öppnats en ny utställning. Så fort tiden har gått. Jag tycker att jag precis var där och såg på en utställning.
Nu finns här tavlor målade av Eivor Ewalds från Borgå. Hon gillar att måla ansikten och tar gärna med djur i bilderna, som symboler.
I Aulagalleriet ställer Marjo Yli-Antola från Åbo ut sina oljemålningar.
I Vindsgalleriet har Lasisirkus från Notsjö ställt ut härliga skulpturer. De här har Alma Jantunen gjort.
Det här verket heter Individualisterna.
De här alstren har Johannes Rantasalo gjort. Han kombinerar metall med glas. Han blåser glaset och formar det medan det är varmt. Hans verk är humoristiska.
Jag kan varmt rekommendera ett besök på Stallvinden. Och det gör ju inget om det regnar för man är inomhus.
Där på Stallvinden träffade vi förutom de trevliga konstnärerna också på två liljendalbor. Kul!
Från Strömfors fortsatte vi allt meddetsamma vidare österut. Vi kollade på en grej i Fredrikshamn och körde samtidigt till en drive-in-besiktningsstation där.
Och jodå, min plåtlåda förnekar sig inte. Skulle bara morfar i huset ha kollat den innan så... Men nu skall stötdämparna bytas och sedan skall Adam-plåtlådan visas upp på nytt inom en månad. Hmmm, undrar vad stötdämparna kostar? Borde jag kolla på Motonet? Fast då ska man veta en massa saker om sin bil, årsmodell osv. Kanske bäst att morfar i huset får sköta det där. Han åker iväg till affären i grannstaden, går till betjäningsdisken och ger registernumret, så ordnar sig resten på ett kick. Får man hoppas. Jag minns en desperat gång då vi fick köra från Borgå till Helsingfors och där besöka två olika affärer innan vi fick den bilnödvändiga delen.
På hemvägen kurvade vi via Citymarket i Kotka. Ja, jag vet, det var ett under att morfar i huset gick med på ett sådant stopp. Han fick ju sin kvot full med stora affärer redan förra veckan. Men gissa vad han skulle ha? Jo, just precis det, kattmat! Annars hade han aldrig stannat. Oj, vad mycket det skulle ha funnits där att fynda på sommarrean, men... ja det är inte gott att gå i affärer med sin äkta hälft. Tur att jag hann få med allt som behövs för Ålandsgurkor i alla fall.
- P_ _ _ _ _ e! Nu får du genast koma hit, sa min mamma upprört i telefon. Hon använde alltså en finsk svordom och då är det allvar ska ni veta!
- Oj, är du dålig?
- Nej, det krånglar. Jag kan inte betala räkningen.
- Hinner jag äta först.
- Jodå.
Så jag åt resten av Fina skinkpajen och så körde vi iväg till min hulda moder. Till all tur var det här ett minimalt databekymmer, så jag löste det på nolltid Och mamma fick material till nya ålandsgurkor.
På hemvägen i blåst, regn och solsken lyckades jag fånga den här regnbågen.
I måndags fick jag faktiskt tre datarelaterade telefonsamtal, eller nåja, morfar i huset fick faktiskt det första och till hans heder måste sägas att han faktiskt försökte "skydda" mej och säga att jag inte hade tid att jobba med sånt just nu. Nå, den grejen klarade jag av igår, så ingen fara.
Nu återstår endast den tredje datagrejen. Och jag vet faktiskt inte vad jag skall göra med det bekymret. Hur snäll skall jag vara? Hmmm....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar