Okonventionellt

Sådärja, nu är midsommarhelgen lyckligt överstånden och jag har klarat av första vardagen efter helgen. Timmen är ganska sen och det är mörkt ute, för det ösregnar, trots att väderspåmannen i radion utlovade en klar natt. Få nu se hur det blir med den saken.

Och vad hände då under helgen? Tja, inte så mycket annat än att jag stod en stor del av tiden i köket, fick träffa tre av fyra söner samt två svägerskor.

I fredags bestämde jag mej hux flux för att ändra på midsommarmenyn. Som den ordentliga husmor jag ibland rycker upp mej till insåg jag att jag inte kunde låta skinkan förfaras. Så simsalabimsala hade jag snott ihop Fina skinkpajen.

Nåja, det tar sin lilla tid att tillverka degen, som ska vila minst en timme. Till fyllningen skall äggulor och vitor skiljas åt och vitorna skall vispas till hårt skum.
Litet okonventionellt med sådan här varmrätt på midsommarafton, inte sant? Pajen serverade jag med grönsallad och både den äldsta och yngsta sonen uppskattade maten, liksom morfar i huset.
Å andra sidan hade vi ju redan klarat av midsommarmiddagen i förtid. :)

Receptet kommer från Köksalmanack 1981 och är tänkt att användas på rester av julskinkan.

Boken fick jag av min lillsyrra till julklapp och jag har använt nästan alla recept härifrån beträffande bakning och desserter. Välanvänd julklapp minsann.

Till fina skinkpajen delade vi en burk öl med morfar i huset. Minstingen höll sig till annan dricka och den äldsta fick en hel burk för sig själv.

Till efterrätt serverade jag rabarberkaka, den jag bakade i torsdags, vaniljglass och svenska jordgubbar. Vid det här laget var vi så proppmätta att vi knappt orkade röra på oss. Minstingen försvann dock till unga husbonden i grannbyn. Jag fick ta hand om disken för andra gången den dagen.

När allting var undanstökat i köket hade jag gärna satt mej ner och bara stickat. Men vi körde iväg till min hulda mor för att umgås en stund. Från henne styrde vi rakt söderut och hamnade hos morfar i husets yngsta syster. Där satt vi en bra stund och hade det riktigt mysigt. Svägerskan trollade fram kakor och ostbricka på nolltid. Hennes storasyster var å sin sida glad att få träffa vår äldsta son. Det fanns mycket att prata om. Han hade ju varit på en liten tripp till Köpenhamn.

Så unga husbonden hade beställt en flaska, som han också fick. Är inte säker på att jag har smakat av den här bittra förkylningsmedicinen, men kanske?

Hos svägerskan blev vi bjudna på Mojito och det var gott. Hemma var vi före midnatt och det var riktigt skönt att krypa ner i bädden.

På lördagen kavlade jag upp ärmarna och bakade en drömtårta. Även det en favorit i repris.

 Tyvärr åt inte de två yngsta sönerna alls av denna delikatess. Men det gör inget, för drömtårtan tog slut igår ändå. Och jo, det där blåa fatet är ett gammalt från Arabia, men fråga inte vad det heter. Jag brukar använda det fastän jag är rädd att det ska gå i bitar. Men vad skall man med allt fint porslin om man inte vågar ha det i bruk?

Den äldsta och yngsta återvände till sitt i huvudstadsregionen, unga husbonden med sambo försvann till grannbyn och det blev tyst och stilla i huset igen. Katterna var olyckliga och förstod inte att nu var deras kompisar igen borta. Själv var jag i säng före klockan hunnit bli 23 och det var riktigt, riktigt skönt.

Igår var jag mycket bestämd, jag skulle minsann inte göra någonting annat än sticka, sticka, sticka. Och så fick det bli. Morfar i huset kokade nypotatis som vi sedan åt tillsammans med fisk. Så förra veckan åt jag faktiskt fisk tre gånger. Hoppas att jag inte fått i mej massor med kvicksilver nu.

På kvällen beslöt vi oss för att se på Gudfadern från år 1972.
- Jag hade glömt att den här filmen är så bra, sa morfar i huset förvånat. Ja, jag hade också glömt bort det, för det var så länge sedan jag sett den. Takten i den här filmen är underbart långsam och det frossas inte i massor med blodiga scener. Ingen actionrulle med samma fart på som idag, vilket gör att jag åtminstone inte tappar tråden. Finfina skådespelarprestationer.
Så det blev en sen kväll igår också.

Och nu, nu ropar sängen på mej. Jag har varit ute på vift idag, men det är en helt annan historia.