Snopet

I flera veckors tid hade jag tjatat på min hulda moder.
- Kom nu med. Det blir riktigt roligt.
- Det här är en unik chans, fortsatte jag.
- Du gillar ju honom. Vill du inte se honom livs levande?
 
Hon hade alla möjliga invändningar. Till sist tänkte jag att nu får jag nog ge upp. Förra söndagen ringde hon:
- Jag kommer med. Vi tar rullstolen och kryckorna så ska det nog gå.
Jippiii, så glad jag blev över att få sällskap och för att kunna erbjuda henne denna möjlighet.

På kvällen rustade vi oss så iväg. Morfar i huset rattade min Adam-plåtlåda och i baksätet satt undertecknad tillsammans med minstingen, som ville umgås lite med sin mormor. Det har inte blivit så mycket tid för det på sistone.
Vi hämtade upp min hulda moder, som var klädd i en Lasse Stefanz t-shirt, så det inte skulle råda minsta tvivel om att här har vi ett riktigt fan. 

Morfar i huset rattade upp framför dörren på Liljendalgården. Han hoppade ur bilen och skulle ta fram rullstolen när också jag hoppade ur och hamnade i en liten folksamling.
- Det är inhiberat, sa en karl och viftade avvärjande med händerna.
- Oj men..., sa jag och blev förstummad. Hur i vida världen?
- Hans plan träffades.
- Uuuh, stammade jag fram och såg för mej hur planet hade exploderat på grund av terrorister. Men var sjutton befann sig herr Jönsson riktigt då och i vilket plan?
- Ja, blixten slog ned i planet i Köpenhamn. Han hann inte hit.
- Jaha, suckade jag och vände om.
- Ja, ni får pengarna tillbaka, fortsatte den vänliga och hjälpsamma mannen.
- Men vi har inga förhandsbokade biljetter.

Morfar i huset bytte ännu några ord med bekanta, som blev lika rådvilla, som vi. Vad skulle vi göra nu?

Ingen Olle Jönsson! (fotot är från Aftonbladets sida)
Snopet!
Och vi som hade reserverat söndagskvällen för konserten. Och jag som var oerhört nyfiken på honom efter alla rykten om honom och hans beteende. Och förstås ville jag höra om han sjunger så mycket i näsan, dvs så nasalt, som det låter på Youtube!

Men, nu hade vi ju tid att umgås istället! Minstingen och undertecknad hade inte hunnit äta så vi styrde mot grannkommunen för att kolla in Burger King. Minstingen hade koll på att den kedjan skulle etablera sig där. Dit styrde vi alltså, men, men hamburgerplatsen var totalt tom. Vi kollade in menyn på restaurangsidan, men både min hulda moder och morfar i huset var inte alls sugna på nånting, så vi vände och gick ut tillbaka. På hemvägen kurvade vi via pizzerian. Där var massor av människor. Glad för ägarens skull, men... 

Medan vi väntade fick jag hjälpa en dam med hennes smarttelefon, så att hon fick reda på vem som hade ringt. Sedan hjälpte jag henne ännu att ladda ner en app. Glad att kunna vara till nytta ibland.
När minstingen och jag fått våra pizzor körde vi hem till min hulda moder och tillbringade söndagskvällen där. Så även om vi missade konserten hade vi riktigt trevligt i varandras sällskap.

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.