Vidgade vyer

Nu har vi redan hunnit fram till fredag. Veckan har rusat förbi och det känns som om jag inte just alls varit hemma annat än under nätterna då jag sovit. Tiden går alldeles för fort.

Igår hade jag håltimmar mitt på dagen i grannstaden innan jag drog vidare västerut för att hålla kvällskurs. Jag hann äta en sen lunch och passade samtidigt på att vidga mina vyer. Jag deltog helt enkelt i stickcaféet på Fredrikas källa. Det var samma ställe, som jag åt min vegetariska lunch, så jag behövde inte ens förflytta mej.

Och vet ni vad? Jo, även här är handarbetsmänniskorna jättetrevliga och stämningen är riktigt gemytlig. Alla var uppmuntrande och hjälpsamma. Jag hade egentligen ingen panik, för jag stickade på en liten koftärm, så det gick liksom av sig själv.

Mitt emot mej satt en dam och virkade salomonknutar, som skulle bli en sjal i härligt fluffigt garn. De kallas också för kärleksknutar. Enligt den virkande damen är det jätte enkelt att virka dem och resultatet blir effektfullt. Jo, jag kan hålla med om att det blir riktigt snyggt och visst skulle det vara fint att pröva på. Men jag är rädd för att jag inte skulle få de där knutarna lika långa liksom. De skulle inte helt enkelt bli snygga och jämna, för mitt ögonmått är inget att skryta med. Så jag skulle få en jättelång "knut" ibland och pytteliten en däremellan. Damen påstod att man lär sig nog och tyckte att jag skall våga pröva. Få se...

Här en nystickad mössa i ett härligt garn, som jag alldeles glömde bort att fråga vad det är för ett garn. Förståndig dam, som redan har vinterutrustningen färdigstickad.

Handledaren på stickcaféet är samma som här i stan, Desiré Kantola. Hon visade en trevlig uppläggning med tre färger. De övriga deltagarna testade nästan mangrant att sticka den här. Men jag var lite olydig och höll mej till mitt. Jag vågar inte börja på någonting nytt för då blir aldrig någonting färdigt. Å andra sidan borde jag ju passa på då man får undervisning och har en god instruktör till hands.

Och slutsatsen efter att jag nu har vidgat mina vyer? Jo, handarbetsmänniskor är riktigt trevliga oberoende var man befinner sig. Det tycks vara någonting universalt!