- Tänk efter nu, sa dubbelmorfar snusförnuftigt, du ska ju på jobb i morgon, fortsatte han.
- Du kan inte komma hem mitt i natten, liksom.
Ja, ja, förnuftets röst segrade. Jag behöver ju vara skärpt i morgon. Hur skall jag annars klara av att ge digiråd?
Saknar också barnbarnen och... men nej, inte sjunka in i det där längtans träsket, för då kommer jag ingen vart.
Igår eftermiddag/kväll var jag iväg till östra grannkommunens fina bibliotek.
Faktiskt tredje biblioteket jag besöker inom loppet av 1½ vecka! Och det utan att låna minsta lilla bok, kan tänka! Nej, här är det jobb som gäller. Härligt, utmanande och intressant. Och tror ni inte att jag träffade på en dam där, som var född och uppvuxen i Liljendal! Världen är liten när det finns liljendalbor precis överallt.
I biblioteket i Huutjärvi pågår en mycket intressant utställning. En underbar utställning, som fick mej att kippa efter andan och allvarligt överväga om jag borde skaffa mej en ny hobby!
Sirpa Tuokko ställer ut sina fina handmålade klippdockor och dräkter från olika tidsepoker. Tyvärr tar utställningen slut nu på måndag. Synd om er, som har missat den och tur för mej och min finska kollega att vi hann beundra de vackra klippdockorna och dräkterna!
Klippdockor med dräkter från 1500-talet.
Klippdockor med dräkter från 1600-talet.
Klippdockor med dräkter från 1700-talet.
Klippdockor med dräkter från 1800-talet.
Klippdockor med dräkter från 1890 - 1910-talet.
Klippdockor med dräkter från 1920 - 1950.
Så vackert och detaljrikt målade på akvarellpapper.
Dräkter från 1600-talet.
Dräkt från 1700-talet.
Dräkter från 1800-talet.
Dräkter från viktorianska tiden 1870 - 1890-talet.
Dräkter från 1930-talet.
Dräkter från 1950-talet.
Tror ni förresten att jag skulle kunna delta i målerikurs och säga att jag vill måla klippdockor och kläder till dem? Skulle jag bli utskrattad då?
Tyvärr kan jag vare sig teckna eller måla, men det är kanske en färdighet, som går att öva upp? Skulle det vara dags att börja med en ny hobby? Samla på klippdockor? Måste kanske först hitta mina gamla från barndomen om de nu finns kvar nånstans. Hmmm...
Eller så skulle jag kanske önska mej den här till julklapp? Unik, handmålad och kostar 35 euro. Inget som M skulle få leka med!
Beklagar att fotona är av dålig kvalitet, men dels var jag så till mej att jag fumlade rejält med telefonkameran. Jag borde ju ha haft den riktiga kameran med mej. Den som ska ut på vift igen i söndag!
Dels, så var alla dräkter bakom glas och ram, vilket betyder att lampor och annat i rummet speglade sig.
Och nu, nu är det dags för ett riktigt traditionellt finländskt fredagsnöje: Bastu. Dock utan öl. Här är det vattenflaska, som gäller. Som sagt, jobb igen i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar