– Jo, det är nog bäst att vi gör det idag, sa han och ringde ett samtal. Klockan 13 var vi välkomna. Jag satt och virkade i allsköns ro, men nu blev det till att packa väskan.
Hur bra det nu sedan är att ha olika väskor för olika handarbetsprojekt vet jag inte riktigt. Det gör ju att jag kan ha många ofärdiga projekt på en och samma gång och sedan glömmer jag bort några av dem.
Å andra sidan, om jag sparar garnet och mönsterbeskrivningen i en enskild väska, så hittar jag ju genast allting och kan fortsätta där jag slutade. Det här alltså i teorin, för det skulle behövas en hel del väskor då!
I den här väskan packade jag min virkning, en ostmacka, min vattenflaska, två bananer, några mariekex och min surfplatta. På detta sätt var jag utrustad för vilken händelse som helst!
Det visade sig dock att inget av innehållet behövdes! Bra, eller hur?
Vi var iväg österut, fick minstingens bil besiktigad och var iväg till dubbelmorfars favoritbutik i östra grannstaden, Motonet. Han behöver lim för att kunna fixa vindrutan på min rödlappade bil. I ärlighetens namn måste jag säga att jag börjat sakna den. Jag saknar den där friheten att själv kunna bestämma över min tidtabell, ta bilen och åka vart jag vill. Ändå vet jag inte om jag nu vill åka omkring så mycket, men bara den där känslan av att jag kan om jag vill, den saknar jag.
Nu tror jag att det är dags för mej att fortsätta virka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar