Västerut och österut

Kära vänner, igår blev ni utan blogginlägg och det beror på, håll i er nu, jordgubbar! Ja, du läste alldeles rätt, jordgubbar!

Men låt mej ta det hela från början. Igår fick jag följa med yngsta sonen till västra grannstaden. Han parkerade på torget, utförde sitt ärende och sedan var det dags för lunch. Den åt vi på Rafael's Steakhouse.

Jag valde grillad kyckling och bad att få pepparsås istället för vitlökssås. Riktigt, riktigt gott!

Till efterrätt serverades chokladmousse och man fick välja mellan olika kex. Mums! Skulle ha kunnat ät några till, men man får ju inte vara snål.

När vi skulle gå, så stod en familj vid disken och parlamenterade om lunchen och menyn. Smått chockerade över att det inte fanns vegetarisk mat.
Höh, alltså hallååå, om nu jag har hönshjärna, så fattar jag ju ändå att ett stekhus nog inte serverar vegetariskt. Det finns andra restauranger, som gör det. Håhåjaa...

Vi sneddade över torget tillbaka till den parkerade bilen. Storleken på torget i västra grannstaden är ungefär lika, som det vi har i stan, två kaffevagnar, grönsaksstånd, blommor och jordgubbar.

Och det är nu min hönshjärna slår till med full effekt. Istället för att köpa en liten ask med inhemska jordgubbar, köper jag en hel låda med små usliga jordgubbar, som det sedan visar sig att är från Estland. Hur dum får jag vara?

Från torget ut till Eurokangas och stackars, stackars son. Där yrade jag på i en timmes tid och hans övertidstimmar krympte betänkligt!

På riktigt skulle jag ha material till mjukisdjur, men jag måste ju köpa några trikåbitar, så jag har nånting att öva på. Biten med blå och lila blommor, vet jag nu inte riktigt om jag alls kan använda, för hur ska jag kunna placera mönstret, så blombården kommer på rätt ställe?

Det är kul att gräva i de där lådorna med tygbitar. Där fyndade jag bland annat den här dinosauriefleecen.

Inspirerad av E köpte jag också en vaxad bomullsduk, kerni på finska. Lite höstligt motiv kanske, men ett av de mönster, som var på rea, 5 €/meter. Som hittat alltså, hoppas nu sen att jag lyckades få en tillräckligt lång duk.

Och så utmärkte sig min hönshjärna igen! Jag köpte 50 meter mönsterpapper, istället för 10 meter. Inte klokt!

Från Eurokangas till mataffären i Ölstens. Och här upptäckte yngsta sonen att min jordgubbslåda var från Estland. Ou nou!
Och så glömde jag det jag verkligen behövde, toapapper. Hönshjärna!

När jag kom hem mötte jag en nyduschad bisi och så var det dags att hoppa in i en annan bil och bege sig iväg österut.

Också den här gången var det Fredrikshamn, som gällde och flaggorna vajade. Den här gången blev det inget besök i Jysk, utan jag satt ute på bänken och flämtade!

På hemvägen kurvade vi via Itäväylän Bensis, för bisin min hade inte ätit på hela dagen. Lunchtiden var förbi för länge sedan, så han fick nöja sig med grillmat och valde korv och potatis, liten portion. Nå, nu är ju Bensis till för de där karlarna i neonfärgade kläder, så den där lilla portionen fyllde upp hela tallriken och det med råge. Bisin min blev riktigt till sig.

Jag valde blåbärspaj och en rågbrödsmacka. Smörgåsen rätt häftig den med. I den här hettan är det lite si och så med aptiten.

På hemvägen körde vi "gamla vägen" och gjorde en avstickare till Sale i Broby. Jag skulle ha bananer, ett kaffepaket och toapapper. Jag kom ut med bananer, ett kaffepaket, två påsar makaroner och två glasspinnar! 
Men inget toapapper. Hönshjärna!

På andra sidan vägen stod en försäljningsvagn av något slag. Vi beslöt oss för att ta en närmare titt på den. Tjohoo! Det var Kivikyläs bil. Köpte lite grillkorv och skinka. Mums!

Hemma på kvällskvisten! Efter en välbehövlig dusch tog jag itu med jordgubbarna. Vad min hönshjärna riktigt hade tänkt vet jag inte. Jordgubbarna var i alla fall så pass dåliga att jag var tvungen att åtgärda dem genast. Så jag rensade och rensade och rensade. Klockan passerade midnatt alltmedan jag svor över min hönshjärna!

Klockan tre i natt var sylten färdig! Inte blev det precis många burkar, inte!
– Ska det där nu löna sig, undrade äldsta sonen då han fick syn på burkarna.
Nä, säkert inte med tanke på allt arbete jag lade ner. Men jag vet ju att här inte finns tillsatsämnen eller förtjockningsmedel, så på det sättet lönar det sig, eller hur?
Lite husmorsduktig känner jag mej allt.
Men inga estniska jordgubbar mera för min del.

Halvnio i morse väckte bisin min mej. Särskilt pigg var jag inte efter att ha stupat halv fyra i säng. Han hade vild panik, för han hade tappat bilnycklarna till min Adam plåtlåda, som skulle besiktigas. Jag försökte i mitt sömndruckna tillstånd tänka logiskt med min hönshjärna. Jag kom fram till att jag inte hade använt min bil sedan onsdag på dagen. Och mycket riktigt, bilnyckeln fanns i bisin mins ficka.
– Nu kan du fara tillbaka och sova, sa bisin min när han körde iväg och besiktigade min Adam plåtlåda.

Höh, det gick ju nu inte alls efter nyckelsökandet. Som en zombie tassade jag runt, åt frukost, städade undan nattens syltkladd och skulle just börja med disken då yngsta sonen dök upp.

Iväg till stan, till Saino, på lunch.

Och den här gången lade jag märke till Inge Lööks två gumtavlor, som hänger där på väggen.
Vi åt butter chicken, så igen höna/kyckling, men det är väl bättre än rött kött? Bäst tycker jag om naanbrödet med det smältande smöret!

Yngsta sonen gick i två affärer och jag nöjde mej med stora varuhuset i stan. Den här gången kom jag ihåg toapapper, men...

... sen fastnade de här nystanen i min kundvagn. Ack, ack, inte alls bra, för nu just klarar jag inte av att sticka nånting alls. Och jag hinner ju inte heller för den delen med allt det här flängandet.

Apropå min hönshjärna ännu, så i onsdags då jag parkerade utanför Bistro Kronan glömde jag totalt bort att använda parkeringsskivan! Till all tur har vi inte så där effektiva parkeringsvakter, som i västra grannstaden. Nog för att stadsborna här också skulle vilja ha lite bättre ordning på parkerandet, men knappast anställer stan övervakare.

Och så hade jag tappat bort en hallonpåse, som jag fick av E. Det var alltså tre godispåsar jag fick i onsdags och inget annat. Den ena påsen hade gått och gömt sig i kassbottnen. Tack än en gång.

Min Adam plåtlåda gick igenom besiktningen. Nu kan jag tuta och köra ännu ett år. Men det lär nog bli mindre kört i vinter och mera hemmavistelse.

Önskar er alla en riktigt skön lördag.