Det piper

I morse, då jag höll på att skiva den sista gula tomaten från Lindbergs trädgård, ringde min telefon.
– Vad gör du, frågade yngsta sonen.
– Ingenting, svarade jag. Så nu vet ni det, att skiva tomat är att göra ingenting!
– Kan du skjutsa mej till Borgå?
– Ja, det går bra.
Vi kom överens om tidpunkt för avhämtning och sen var det bara för mej att ta på mej stadskläderna och köra iväg. Tur att vi tankade min plåtlåda igår. Nu kunde vi kurva direkt in på motorvägen.

Yngsta sonen uträttade sitt ärende och jag satt för säkerhets skull kvar i bilen. Visserligen stod det att man fick stå parkerad 2 timmar där med en parkeringsskiva, men sånt litar jag inte på i västra grannstaden. Och mycket riktigt, när sonen återkommit och jag backade ut från parkeringsrutan uppenbarade sig två blåklädda damer. De lappade bilen längst borta, så vi kunde dra en lättnadens suck.
Via Motonet och lunch, tillbaka österut med ett stopp vid S-market där jag köpte svindyra inhemska jordgubbar. Men det är ju hälsosamt godis, så det är kanske okej? Eller nää, icke, för de där första inhemska jordgubbarna ska ju köpas först till midsommaren, eller hur?

Här hemma mötte jag igen bisin min i dörren. Han skulle också iväg till västra grannstaden. Klokt nog frågade han inte ens om jag ville följa med. Jag hade ju inte riktigt tid heller, jag vill ju göra annat än sitta i bilen dagen lång.

När det blev tyst och lugnt här hemma hörde jag plötsligt ett pipande ljud. Jag kunde inte lokalisera det och började fundera om min hjärna spelade mej ett grymt spratt. Jag blundade och lyssnade koncentrerat, men nej, jag blev inte klokare på ursprunget. Tänk om jag hade fått tinnitus?
– Vad är det som piper, frågade äldsta sonen då han kom upp från gästrummet i källaren.
– Hör du det också? Jag trodde att jag blivit snurrig. Men jag vet inte. Kan det vara boxen?
Sonen kollade boxen, men nej, den lyste grönt och allting var okej därvidlag.
– Kan det vara pumpen, frågade han.
– Kolla om den lyser rött, men förra gången den krånglade hade den nog inget ljud.
Nej, det var inte pumpen heller och ljudet kom inte utifrån.
Småningom försvann ljudet och vi andades lättade ut och återgick till våra sysslor.

Så återkom det oförklarliga pipandet. Vad sjutton kunde det vara? Vare sig sonen eller jag kunde erinra oss att vi skulle ha hört det där ljudet tidigare. Vi mappade in det under rubriken "Mystiska saker händer" och lämnade det hela därhän.

Jag var på väg ut, för att utföra ett litet uppdrag, som bisin min hade ålagt mej. Men först skulle jag bara gå på toan. Och då, då riktigt tjöt vattenbyttan! Inget litet pipande mer inte. Så var den gåtan löst. Men ändå inte, för bisin min kunde inte ge en plausibel förklaring till varför den piper emellanåt.

Idag fick jag äntligen pelargonerna i balkonglådan! Men trots bisin mins försäkran om att det inte var myggor i farten, för att det blåste, så hittade de små marodörerna mej ändå!

Senare på eftermiddagen höll jag på med hysch-pysch! Snart ska vi på kalas. Det är roligt att paketera, men bara till en viss punkt. Tur att jag hittade såna där fina hjärtpåsar igår i Puuilo. Synd bara att jag inte köpte fler än en förpackning av dem.

Vet ni, i morgon händer det så mycket i stan med omnejd att jag blir alldeles vimsig och vet inte vad jag ska välja. Det är Lovisa Forum, Fun Run, öppna byardag, hembygdsmarknad, sommartorg och jag vet inte allt vad. Bäst att stanna hemma och ta det lugnt.

Hoppas att ni får en fin och intressant lördag.