När man inte kan bestämma sig

Idag har jag igen varit iväg med bisin min på en mansresa! Ni vet, endast besöka minst sagt konstiga och rätt trista ställen. Såna ställen som män, som bisin min, gärna besöker.

Han körde så långt västerut som till Östra Helsingfors. Det som en gång var Sibbo innan deras stora stygga granne blev snål och annekterade området.

Här satt jag i bilen utanför Akkukellari och väntade.

Mitt enda sällskap var en kråka och Radio Vega.

Batteriet, det som vi i dagligt tal kallar akku, hade anlänt till Finland, men fanns i hamnen. Gick alltså inte att få ännu. Ett textmeddelande kommer då batteriet finns i "källaren", alltså här i affären.

Från väst tillbaka mot öst, raka spåret med motorvägen till vår västra grannstad.

Den här gången fick jag sitta i bilen parkerad bredvid firmans, Porvoon mittaletkus, bil. Och fråga mej inte vad det var för delar som hade vittrat sönder och behöver ersättas med splitternya. Fråga mej inte heller om delarna behövs till skoplastaren eller nån truck eller...
Lite skamset erkänner jag att jag inte riktigt har hört på!

Vid det här laget började magarna knorra, för nu var det lunchdags för länge sedan! Bisin min körde till sitt favoritställe, Ripakka.

Och här blev det svårt för mej, stekt strömming eller pannbiff med lök? Jag ville jättegärna ha båda.

När man inte kan bestämma sig, så får man improvisera lite. Jag bad försiktigt om en strömming till min lunchportion med pannbiff och lök. Strömmingen kom nog på sidan av moset, men bisin min spexade till det hela och lade fisken på toppen av moset istället!

Han åt ärtsoppa med plättar till efterrätt. Är det torsdag, så är det!

När bisin min fick in sina plättar till bordet, passade jag på att beställa en portion åt mej också. Det tyckte förstås bisin min att var lite fusk, för jag hade ju inte ätit ärtsoppa. Men självklart får man beställa plättar till vilken rätt som helst. Och det var riktigt gott med efterrätt. Jag har inte ätit plättar på jättelänge, så det var nog på tiden.

Från Ripakka iväg söderut till en pensionerad montör. Igen fick jag sitta i bilen och vänta. På hemvägen var jag ganska trött och hade svårt att hålla ögonen öppna. Jag började sjunga "Åå Pandora, åå Pandora" och måste sedan fråga bisin min om det alls finns en sådan låt. Jodå, svarade han:
– Det är Rauli Baddings låt.
Jag var tveksam, så ikväll sökte jag Somerjoki på Youtube och hittade låten Ikkunaprinsessa. Jepp, rätt låt, men han sjunger Glendora i refrängen. Jag visste att det var någonting skumt med min lyrik!

Här hemma har jag pysslat lite grann.

Jag drog fram mitt syskrin och hittade rätt färgs sytråd. Ja och så nålar förstås. Det här syskrinet har jag faktiskt fått av bisin min och det har han köpt i Motonet, var annars?

Jag lappade en liten Muminklänning. Nu ska jag ännu sy lite nyvirkade fem minuters hjärtan på, så man inte ser hur jag dragit ihop hålen. Ena ärmsömmen måste också få lite tillsyn. Tror att jag riktigt ska testa med symaskin. Hoppas att jag vågar.

Nu på kvällen har jag roat mej med att lösa korsord. Jag fick eminent hjälp av E. Tack för den! Nu är hela detta kryss löst.

Och nu ska den här gumman i säng!

Önskar er alla en riktigt härlig fredag!