Garneländet i april 2025

Vet ni, april månad gick så fort att jag inte riktigt hann med. Jag kan kanske skylla på mina nattliga hostattacker. På garnsidan var det rena katastrofen, se själva:

Kvar från mars 2025: 7 414 gram 

• Köpt garn: 250 gram
  
  
  
  Från Paperipilvi.

• Använt garn: 0 gram

• Donerat garn: 0 gram

• Kvar i april: 7 664 gram

 Ja, ni ser själva, eländes elände. Garnlagret växer mej över huvudet och inte ett enda projekt har jag fått färdigt. Hur kommer det sig?
Jo, tydligen har jag för många på gång samtidigt.

I min projektväska har jag följande:

Vantar åt Lilleman. Han hinner växa ur dem innan de är färdiga. Jag tappade lusten med dem när jag insåg att jag hade gjort fel med garndominansen! Suck! Ni ser att det där blåa inte alls framträder. Jag är en riktigt klåpare!

 

Ett par sockor i cirka storlek 36. Roliga att sticka, så borde försöka få dem färdiga, men när?

Gröna runda vårduken, en liten testvirkning och perfekt som bilvirkning, men...

Lovisadropparsockorna började jag på redan i mars. Men plötsligt blev jag osäker på storleken, är skaftet för smalt i förhållande till foten?

Min förhastade nödstickning. Vet inte om det här alls kan kallas ett påbörjat projekt? Här hann jag endast lägga upp maskorna. Jag vet inte ens sockstorlek, för att inte tala om mönster. Har ni något trevligt förslag? Enfärgade sockor med någon form av strukturmönster, tack.

Den här virkade korgen borde ju gå fort att laga med åttans virknål. Men så kom jag till ns i den finska beskrivningen. Ns = neulottu silmukka, alltså en stickad maska i en virkning! Men hur ska det gå till? Här fastnade jag ända tills jag tog Youtube till hjälp. Nu vet jag ju hur det ska göras, men samtidigt tappade jag ivern.

I ärlighetens namn så har jag ännu två projektväskor i soffan i vardagsrummet, en med en bred stickad sjal i ljuvligt tunt mohairgarn. I den andra projektväskan en färgglad socka. I gungstolen en väska med två virkade åttkanter, som kanske, kanske kan bli grytlappar eller en filt? I fåtöljen en påbörjad stickad filt, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.

Här utanför i korridoren i min stickkorg, en projektväska med en liten barnjumper, en väska med en virkad sjal, som faktiskt är nästan färdig och i själva korgen en påbörjad vantstickning.

Och här i datarummet en projektväska med ytterligare ett par sockor, ett projekt som verkligen kräver koncentration och därför ligger helt stilla i sin egen väska. Vad som finns i hobbyrummet vågar jag inte ens tänka på! 🙈 Ja, förutom då en massa garn!

Som ni förstår, så blir ju det här till ingenting om jag inte med det snaraste börjar sticka eller virka en sak i gången. Suck! När ska jag nånsin bli ordentlig?
Frågan är om de här projekten alls kan kallas Work In Progress = WIP, eller pågående projekt? I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vilket jag ska satsa på? Snabbast blir nog vante nummer två klar, så kanske den? Men å andra sidan, så borde det också gå snabbt att virka den där svarta korgen? Den gröna duken kan vara bra att ha nästa gång jag ska åka bil med bisin min, så den får vänta ett litet tag till. Just nu har det varit roligast att sticka Lovisadropps sockorna.

Idag har jag gjort nånting, som jag inte gjort förut, jag tog en tupplur mitt på dagen! Jo, ni läste alldeles rätt. Igår natt höll jag nämligen på och kämpade med min text ända till ett-tiden på natten. När jag hade sänt iväg den till redaktionen stupade jag i säng. I morse steg jag upp halv sju och finslipade mina två återstående texter och fick iväg dem till redaktionen före deadlinen! Tjohooo!
Tolvtiden åt jag lunch och en halvtimme senare var jag avklädd och i säng! Jag tänkte ta telefonen på nattduksbordet och lägga den på ringning efter 20 minuter. Men jag var redan under täcket och telefonen låg på laddning på matbordet, så...

Konstigt nog så somnade jag och jag sov riktigt, riktigt gott ända till klockan 15. Så skönt och stort tack till bisin min, som lät mej sova ut. Han tyckte inte alls att det var nånting konstigt med mitt dagssovande.
– Du är ju pensionär, så du får sova när du vill, sa han. Verkligen snällt, men jag ska nog akta mej för att göra detta till en vana. Att slumra in och ta en tupplur på 20 minuter är helt okej och hjälper hjärnan att vila. Men att sova 2½ timme mitt på dagen är nog inte så bra om det upprepar sig.

Snäll var bisin min också igår då han lagade middag åt oss, bestående av stekt potatis, stekt HK blå länkkorv (Är det faktiskt den, som KAJ grillar på scenen i Basel? Åtminstone har de finsk korv) och så stekte han briskett. Den sistnämnda hämtade yngsta sonen åt mej i lördags från Lindroos köttrökeri. Det var för att jag skulle få smaka på detta, som numera finns på var och varannan restaurangmeny.
Det här blev som "makkaraperunat" (grillmat med korv och pommes frites + lite till) med en twist. Godare hemma än ute på någon grillbar.

Idag har bisin min också stått för matlagningen. Den här gången ville han komma enkelt undan, så han öppnade en ärtsoppsburk. Tyvärr var rabarberpajen redan slut, så det blev ingen efterrätt.

Nu hoppas jag att ni är på gång, laddade och tända, för ikväll gäller det för våra bastubröder att ta sig vidare till lördagens final. Håll tummarna!
Tur att jag sov idag. Kanske jag orkar ända till slutet i natt!

Ha det bra och njut av livet!