Ni skulle bara veta hur rörigt mitt liv är just nu och det är inte ens mitt eget fel. Nej, det är en massa karlar, som rör till det. Igår kväll hörde jag hur bisin mins telefon ringde. På långt avstånd hörde jag hur han sa: "Jo, hon kan nog komma". Nä, vänta nu här ett tag. Jag kanske inte alls hinner komma någonstans!
Nå, det visade sig vara nästyngsta sonen, som behövde barnvakt åt Lilleman ifall sonen skulle ut i hallen och hjälpa fadern lufta bromsar. Nå, förstås kommer farmor när det är frågan om barnbarnen. Det är ju självklart.
– Nå, är du färdig nu då, frågade bisin min otåligt i morse då jag äntligen kravlade mej ur sängen vid niotiden. Jag muttrade någonting ohörbart. Jag hade ju varit uppe ända till klockan ett på natten, för jag hade förstås tittat på semifinal 2 i ESC, i Basel.
Jag hann just börja fundera på om jag skulle ta med mej en ostmacka till grannbyn och be att få tevatten där eller om jag skulle hinna snabbt kasta i mej frukosten här hemma. Bisin mins telefon ringde. Aha, nu blev det snabba ändringar i planerna. Nästyngsta sonen hade möte klockan 10 och Lillemans mamma skulle hinna hem och ta hand om honom. Mina farmoderliga tjänster behövdes icke. Bisin min for iväg till grannbyn och började mixtra med bromsarna på min plåtlåda.
Kvart före ett ringde yngsta sonen. Nu var hans möte undanstökat och han var färdig för avfärd. Men, men, bisin min var fortfarande försvunnen. Eftersom ingen av oss ville vara mitt i värsta rusningstrafiken i huvudstan på fredagseftermiddagen, så ringde jag faktiskt undantagsvis till bisin min. Han var hos våra vänner B och S och hjälpte med en plåtbit. Samtidigt hade han testat bromsarna på bilen. Snabbt var han hemma igen och halv två startade vi mot huvudstan efter att ha plockat upp yngsta sonen från grannbyn. Hans bil var nu klar och luftkonditioneringen borde fungera.
Bisin min körde till Varusteleka. Han och sonen gick in i affären medan jag satt ute i bilen och kollade lite på den hundträning som pågick där på parkeringsplatsen. Bisin min kom ut med ett par tyska begnagade arméskodon och två tuber med svart skokräm. Minst två gånger frågade jag av bisin min om han hade provat skodonen. Lika många gånger fick jag ett jakande svar. Bra så, nu har bisin min ordentliga arbetsskor.
Yngsta sonen fick sin bil och körde iväg ensam. När vi befann oss på Ring III:an österut hittade bisin min på att vi åker till Juustoportti i Mäntsälä. Så gjorde vi och blev ordentligt glada när vi märkte att (lunch)buffén var uppdukad ända till klockan 18. Förnuftig affärsidé att hålla igång buffén extra länge på fredagen då "alla" huvudstadsbor söker sig ut till landet. Det var livligt på motorvägen till Lahtis. Motorvägar är tråkiga, så jag somnade förstås i bilen!
Till efterrätt var det bärkräm. Svarta och röda vinbär. Bisin min tyckte att här fanns en bismak. Men jag tror att det handlade om att han skulle ha velat ha en sötare kräm. Jag tyckte att den var syrlig och fräsch.
Bisin min tankade och körde sedan hem via Orimattila. Han sa att han hade en överraskning åt mej. I min enfald trodde jag att jag skulle få besöka det nyöppnade Prisma. Men se nej, han körde ut till ett industriområde. Suck! Han skulle bara se om de hade flera såna där häckar att rada ved i.
– Jag behöver bara fyra till, så har vi vinterns ved färdig, sa han. Jag undrar allt jag. Hur kan han veta om det blir en extra kall vinter eller en mild vinter? Han är väl ingen väderspåman?
Hemma var vi igen klockan 19. Roligt med liten pensionärsutfärd igen, men vi borde nog ha haft lite mera stopp om ni frågar mej.
I morgon kan det hända att ni blir utan mitt dagliga inlägg. I morgon ska jag nämligen i väg på en lite längre utflykt med yngsta sonen.
Önskar er alla en riktigt skön lördag. Och vad ni än gör, kom ihåg att rösta på KAJ i morgon kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar