Morsdagspresent

Igår tillbringade jag lördagen tillsammans med yngsta sonen. Klockan nio avreste vi västerut och klockan 18.15 var jag hem tillbaka.

Vi reste så långt borta som till Sankt Karins. Han hade lite ärenden att uträtta där och jag fick följa med som en morsdagspresent, för jag fick bestämma besöksmålen efter lunchen. Det var svåra saker, för vad ville jag göra? Vad ville jag besöka?

– Skulle du kunna tänka dig att bo här, frågade yngsta sonen då vi tagit av från huvudvägen och...
– Jaaa, suckade jag när han körde upp på bron och det här vackra älvlandskapet öppnade sig för oss.
– Men nej, sa jag efter en stund och konstaterade att det är för långt borta från barnbarnen. Själv tyckte sonen att vi var för nära Åbo.

Vi fick rekommendationen att äta på Tsing Tao, så dit styrde vi kosan för att inta lunch. Vi valde buffébordet och sonen var inte riktigt nöjd. Nånting fattades i kryddandet, för det smakade inte riktigt kinesiskt. Själv var jag mest förvånad över fetaostbitarna (ja, ja, salladsost då om man inte får säga fetaost för att den inte är grekisk) i salladen. Och ja, kanske lite förvånad också över de inlagda kryddgurkorna. Har man sånt i Kina?
Stället var populärt, så kanske vi borde ha valt nånting från menyn istället?

Vi hade till all tur parkerat på baksidan av restaurangen. När vi kom ut på framsidan var nämligen "Parkki-Pete" där och lappade vindrutor. Brrr!

Med mätta magar körde vi vidare mot Åbo ungefär fyra kilometer och hamnade här:

I Kaarinan ykköstien kirppis. Här fanns massor, massor, massor och åter massor att upptäcka och fynda. Som ni ser gällde det att ha ögonen med sig, för det fanns grejer nere på golvet och högt uppe på hyllorna. Jag kom hem med:

Farbror Joakim! Redan min tredje sparbössa i min lilla samling! Som nog ska sluta här med tre, tror jag.

Glansbilder, av ingen annan orsak än att de låg så ensamma där i hyllan! Knappast någonting jag ska börja samla på.

En playmobil grävmaskin från 1979! Och jo, det går att gräva med den på riktigt. Bisin min säger att den ska stå här i vår hylla, att jag inte får ge den åt barnbarnen! Han tror att den är värdefull, hmmm!

Tjohooo! Jag hittade tre sådana här roliga presentpåsar. Precis vad jag behöver i början av juni. Visst är de fina, när du liksom på köpet får en pappersdocka?

Bisin min fick den här boken. Den är från Stockholms Gymnasium. Han påstår att han inte har nån nytta av boken då hans händer är så sjuka av allt bilskruvande att han inte har spelat gitarr på evigheter...
Sonen fyndade en gryta åt sig. Och kan ni tänka er, jag köpte inte ett endaste ett garnnystan! Duktigt, inte sant?

Efter loppiset styrde han österut på Åbo motorväg. Dags att ta sig hemåt. Trots att han ville ge mej en upplevelse, så ville jag också ge honom en, så vi stannade här:

Vid Kasvihuoneilmiö. Ett helt otroligt fascinerande ställe.

Här gick vi runt var för sig och bara gapade! Visst skulle det vara häftigt med den där gyllene spegeln här i vår korridor?

Här finns allt från Disneyfigurer och tvål till...

... utekrukor och trädgårdsprydnader.

Och de här dockorna, som ibland höll på att skrämma slag på mej. När jag snabbt vände mej, så trodde jag faktiskt att det stod en människa där.
Kollade inte in andra handarbetsgrejer än stick- och virkböcker. Men köpte inget! Tjohooo!

Eller jovisst, jag köpte den här kassen, så nu har jag ytterligare en projektväska. Och det behöver jag förstås, eller hur?

Innan vi körde vidare hemåt, så tog vi en munkring och lite dricka. Munkringen var jätte stooor och alldeles varm!

Om ni åker så här långt västerut, kan jag varmt rekommendera Kasvihuoneilmiö. Öppet varje dag mellan 10 - 18 och det ligger inte långt från motorvägen.
Jag borde kanske ha köpt den där brunvita kon och placerat ut den här på vår framgård. Skulle ha varit spännande att se hur många som skulle ha ringt polisen och sagt att vi har en ko på rymmen!

Tack till yngsta sonen för en fin morsdagspresent!

Önskar er alla en fin start på den nya veckan!