En grönklädd man

Telefonen ringde mitt på dagen. En karl ringde och så glad jag blev. Lite prat hit och dit och så fick jag frågan om jag ville träffa honom. Nu blev jag riktigt lycklig. En träff på söndag! Inte alls illa och jag som hade tänkt sitta hemma och uggla hela dagen. Vad far i huset riktigt hade tänkt vet jag inte. Åtminstone har han inte varit till stor hjälp här hemma, nu just,  tyvärr. Och inte har jag sett av honom så mycket heller. Han har slitit som dräng i grannbyn och kommer inte hem förrän långt efter mörkrets inbrott.

Karlen i telefon lovade ringa när han hunnit till Gammelby, så att vi kunde ses på Neste i stan. Så gjorde han och jag drog på mej byxor och sandaler, grabbade tag i väskan och bilnycklarna och körde iväg. När jag närmade mej Neste körde karlen precis upp för motorvägsrampen. Det tog en stund innan han, den grönklädda mannen, kom mej till mötes. Först måste han vänta på bil nummer två, som anlände strax efter.

Det är en tid sedan jag sett honom i grönt. Han känner mej och visste att jag kommer att bli alldeles till mej, så han förbjöd mej att ta med kameran, tyvärr.
På hans vänstra ärm var den finska flaggan fastsydd. Frampå de gröna kläderna hade han en namnskylt i tyg där hans efternamn stod.
Han var lite hemlighetsfull. Han skulle österut iväg på ett läger. Första anhalt var en hamn i Kotka.

Jag fick bjuda honom på kaffe och smörgås. Vi talade lite om ditt och datt. Tiden gick så fort.
Jag hade med den grönklädda mannens storebror.

Olydig som jag är tog jag ändå ett foto i smyg! Hoppas att jag inte nu avslöjar militära hemligheter. Vår nästäldsta son hade med sig tre beväringar. En stannade alltid kvar på vakt vid bilarna medan de andra var inne på rast innan det var dags att köra vidare. En pappa från grannkommunen träffade också sin son (beväring) på Neste. Kul.

Ajjo, på den grönklädda mannens vänstra ärm finns också märket från hans brigad.  En brigad med 390-åriga anor. Och hans militärgrad? Ingen aning, bägge sönerna spexade med mej och vägrade säga ett knyst, som om Finlands hela säkerhet skulle ha stått och fallit med det. Och nej, jag bryr mej inte om den graden heller, huvudsaken är att han trivs med sitt jobb och är frisk. Så det så!

Om ni alltså här i nejden har sett många militärfordon så beror det på en övning längre österut. Tyvärr hade jag inte kameran med så jag missade två ekipage som stod parkerade på St 1:ans gårdsplan. Sjutton ändå... man ska ju alltid ha kameran med sig i bilen vart än man kör iväg.

Nu borde jag fortsätta på det gröna temat och försöka räkna ut var sidorna finns på en rundstickning. Det strandade igår på att hur jag än räknade maskor fick jag alltid fel resultat. Måste väl räkna alla nästan 200 maskor på nytt ikväll för att kolla det totala antalet maskor, som hemskt nog inte verkar stämma med hur det borde vara enligt beskrivningen. Varför i hela fridens dar skriver jag aldrig upp hur det är tänkt när jag inte följer mönstret. Och jag som hade tänkt få det här färdigt för att kunna börja på en ny grön sjal... Om jag inte klarar av matematiken så tror jag att jag bara börjar ändå! Jag vet nog att mamma kommer att protestera för hon vill att jag skall laga den där svarta sjalen färdig först. För min egen skull borde jag sticka den gråa sjalen färdig, men....
Det är inte lätt att lida av startitis ska ni veta.

Blogg 100/90

Tjohoo!! Tio dagar kvar, så är jag framme vid målet, då har jag skrivit blogg varje dag i 100 dagars tid. Duktigt, inte sant? Men sen är det väl bäst att jag hejdar mej, eller hur?