fredag, december 10, 2010

En viss sorts människor

Ja, alltså bliven icke förskräckta (nu lät jag nästan som ängeln i julevangeliet, inte sant?), jag är inte rasist, men...
Under höstens lopp har en livssanning blivit alltmer tydlig för mig:
Skapande människor är godhjärtade och givmilda.
I höst och vinter har jag haft förmånen att dels få vara med i två stickcaféer; det ena i den reella världen på Café Vaherkylä, det andra virtuellt på Facebook, och dels har jag haft glädjen att ingå i en vävkurs. I alla tre grupper är alla medlemmar vänliga, hjälpsamma, uppmuntrande, givmilda och godhjärtade.
Visst känner ni igen er?
För mig är den här samvaron viktig, dels som inspiration och kunskapskälla, men framförallt som ett MEGASTORT bevis på att det finns godhet i världen. Jag kunde ge er hur många exempel på det här som helst, men skall hålla mig till några.

I vävkursen fick jag som nybörjare väva först. Medan andra hjälptes åt med revning, bomning och vad allt det nu heter, fick jag sätta mig vid vävstolen och genast börja. Alla deltagare i kursen har varit hjälpsamma och villigt förklarat allt jag undrat över, även saker som är självklara för dem, som har hållit på länge. Och förstås har jag fått många uppmuntrande ord på vägen.

I stickcaféet råder samma anda. Alla delar med sig, visar nya garn, böcker, tidningar eller mönster vi har hittat. Ingen behöver vara rädd att köra fast för, förutom vår ledare finns det alltid nån på plats som uppmuntrande visar hur man kunde gå vidare. Trevligt nog går vårt stickande på tre språk: svenska, finska och engelska. Det sistnämnda för att vi har med en kvinna hemma från Spanien. Hennes uppläggning är sevärd.
Och så då ni/vi alla som stickar/virkar/mm. för andra och ger bort som gåvor eller till välgörande ändamål. I vårt stickcafé fanns det inom loppet av en vecka över 20 par sockor till en okänd soldat. Det är soldathemssystrarna i Finland, som firar sin 90-åriga verksamhet genom att skänka alla soldater hemstickade sockor. De som hemförlovas efter värnplikten får ta sockparet med sig hem.

Och i det virtuella stickcaféet råder samma vänlighet och uppmuntran. Även där delar människor med sig och det fungerar förvånansvärt bra fastän alla sitter hemma för sig och stickar.

Givmildheten hos kreativa människor kan ni ju kolla in här i högra sidkolumnen i min blogg. Så många som lottar ut gåvor av varierande slag. Tack, tack.

Så till något helt annat, det vill säga det som är på allas läppar. SNÖ. Inte mera av den varan nu, tack. Jag vill ha tillbaks far i huset i min säng och inte ute med traktor och snöslunga dag och natt.
Men vackert snöinbäddat står vårt gamla knotiga äppelträd.

9 kommentarer:

Anita sa...

Känner igen det där med männen och snöröjning! Här ringde telefonen 2.2o imorse...
Är Du min Hemlis7?
Anita på Gotland

mary-ann sa...

jag håller med deg...dessutom så har jag inte mött på en enda otrevlig människa som handarbetar (bortsett från surkartan i min sk LYS) :)

tilda sa...

Ja, du kan skriva du!!! Jag blev riktigt rörd när jag läste ditt inlägg. Och håller med dig på alla punkter.

Inge sa...

-> Anita: Jo, erkänner. Det är jag! :)
-> Mary-Ann: Tror helt enkelt inte att det går att sticka eller virka och vara sur? Det är en så meditativ och avkopplande sysselsättning att allt det tråkiga försvinner, liksom all surhet.

Evas Pyssel sa...

Handarbete av oliga slag skapar gemenskap och vänskap, så är det bara. Såklart måste du prova ljusstöpning. Det är jättehäftigt !!! Ha en fin helg !! Kram Eva

tankar från mitt fönster sa...

Jag har samma erfarenhet som Du. I min "skaparhörna" i vår kyrka på onsdagarna är vi som systrar och det förekommer ingen elakhet där och inga sura miner. Det är därför det är så roligt att gå dit.
vi har haft vår basar med försäljning, men nu fick jag bråttom att sticka klart julkapparna: torgvantar o benvärmare.
Trevlig 3:e Advent!
kram

Inge sa...

Tack ska ni ha Eva och Kajsastina. Den här helgen tänker jag faktiskt vara ledig och bara njuuta. Hoppas att hinna med lite stickning, läsning och korsordslösning. Struntar i bakning och städning. :)
Och ljusstöpningen får bero till nästa år.
Önskar er alla en riktigt härlig helg.
Kram
Inge

Eva Hudin sa...

Jag är benägen att hålla med. För att inte tala om alla trevliga handarbetsbloggare. Oj, så mycket snö ni har, jag skulle inte ha något emot att få en del av den (inte allt).

Inge sa...

Skulle gärna sända dig stora drivor med snö härifrån för vi har så det räcker. Alla snöskottningsverktyg är slut i affärerna här i södra Finland. Ställvis har vi faktiskt mera snö här än i Lappland. :)
Önskar dig/er en riktigt fin Luciadag.