Guld värda

Mina stickvänner är guld värda, ja, alla andra vänner också förstås. Men det krävs en stickerska för att prioriteringarna i livet ska vara samstämmiga. Oj, nu blev jag allt lite högtidlig där. Vi tar en ny början.

Tjolahopp, beklagar att ni igen fått vänta på inlägg i en veckas tid, men fullt upp på jobbet och däremellan disk, tvätt, mamma, barn och fynd.
För att återgå till det jag inledde med: För en vecka sedan fick jag ett sms av min stickvän: "Garn, garn, garn på suurkirppis bord nr 98". (Suurkirppis = stans största loppis) En liten panikunge slog rot i mitt bröst. Hur skulle jag hinna dit innan garnet tog slut. Tänk om jag blev utan?
Nåja, jag har ju nog garn så det räcker, men...

Förra torsdagen var jag i alla fall iväg till stan med mamma och då kurvade jag via loppiset. Mamma vägrade komma med in. Hon skulle minsann inte ha nåt därifrån.
- Jag har så det räcker där hemma, sa hon.
Jag rusade iväg till bord nr 98 och kära nån....

... resultatet av mitt rusande väger bara 1 034 gram. Det vita längst till vänster har lite glitter i sig och verkar vara passande till nån sjal eller halsduk. Det där i mörkrött och lila verkar vara nånting som går att tova. Undrar så vem som kan avstå från sådana här ljuvligheter.

På vägen ut hann jag ännu nappa en påse med restgarner för 2 euro:

Väger endast 320 gram! :) Kan användas både till sockor, men hej hallå, sockor? Nä, passar utmärkt för att virka pannlappar. Fortfarande tycker jag att det är konstigt att andras restgarner är intressantare än de egna.
Från samma bord nappade jag också en påse full med broderigarn för en euro. En sådan där bra att ha påse.

På fredagen styrde min stickvän och jag Adam plåtlådans kylare mot grannstaden. Köpnatten lockade. Själv har jag inte deltagit i dylika jippon förut eftersom de lokala köpmännen nästan alltid brukar ordna sin nattshopping på köp-inget-dagen. Och lite moral har jag ändå, trots allt. Ju äldre jag blir desto mera karaktärsfast, eller nåja, vete fåglarna om det ändå är så. :) Men alltså vissa principer sitter fastmurade i ryggmärgen.

Vi startade ute i Kungsporten. Min stickvän är duktig med symaskinen och behövde sånt tyg hon inte fick tag på här i stan. Så vi gjorde som Lady Gaga, steg in i Eurokangas. Och så började fröjden. Vi grävde och undersökte och fyndade. Jag hittade nog en massa ljuvliga tyger, men jag vidhåller att jag INTE kan sy. Skippade alltså den där vita fleecebiten för 10 euro/kg fast den skulle ha blivit en riktigt bra filt. Skippade också det där ljuuuuvliga Nalle Puh-tyget i rosa flanell för vem skulle ha sytt ett nattlinne av det åt mig? Tog däremot en färdigt fållad bit med poppana för 10 euro/kg = fick en ny liten löpare i vitt och lila för 2,72!! Rena rama fyndet alltså.
Riktigt på skoj köpte jag en bit tunt svart tyg fullt med spindelnät i silver. Det fick nästyngsta sonens sambo i lördags. Hon tänker sy en kjol till Halloween av den biten. Bra att jag blev av med den innan jag skulle gjort mig olycklig på den! :)

Istället för tyg köpte jag en påse med vadd för fem euro, lite röd spets och en vit prydnadskudde för 5,90. Tänkte att den sista kan vara bra att virka runt. Få se...
Det fanns så mycket att se och känna på och vi var så ivriga, planerade och funderade. När vi såg provdockorna svepta i nya hösttyger tänkte vi ännu lite fingra också på de nya tygerna, bl a ett stickat tyg som kunde användas som halsduk eller poncho direkt, men...
Ve och fasa. Affären hade stängt för 20 minuter sedan och där stod vi fortfarande. Stackars, stackars biträde som inte vågade säga ifrån tidigare.

Från tyg till ljuslyktor och kattmat i Hong Kong. Och sedan riktigt på skoj en tur till Hemtex. Och se på sjutton: Garn!!! :) Bomullsgarn för 2,95/50 gram, ta tre betala för två. Måste ju bara låta sex nystan följa med hem. Egentligen borde vi tömt hela korgen och sedan virkat både disktrasor och pannlappar. Rundstickor och strumpstickor i nåt trämaterial för 2,95 och likaledes ta tre betala för två. Hann grabba tag i tre olika rundstickor och sedan rusa till kassan för även här var det stängningsdags.

Upplivade åkte vi in till grannstaden, cirklade lite för att få tag på en parkeringsplats och vandrade sedan iväg till Café Fanny för att få oss något i magen. Att shoppa loss tar på krafterna, i synnerhet om man är lika ovan som jag.

Medan vi njöt av vårt rågbröd utomhus kunde vi se på brankkare (karlar från frivilliga brandkåren).

Hur jag än försökte övertala min stickvän att sätta sig bakom ratten på brandbilen så vägrade hon blankt. Verkligt synd för nu missade jag ju årets scoop! I motsats till henne tror jag att man aldrig kan bli för gammal för brandbilar eller för brandmän med för den delen! :)

Vi kunde också lyssna till vacker och medryckande musik, bl a Abba-låtar.

När vi gick mot Ågatan stötte vi på dottern med sambo + deras tre kompisar. Dottern varnade mig i stränga ordalag:
- Gå inte in i farliga affären.
- Nej, nej, bedyrade jag.
Min stickvän som däremot hade ärende till teeteeShop, hennes mamma skulle nämligen ha sockgarn, hade förklarat för sin mamma att jag måste nog då stå utanför affären och vänta. Hennes mamma förstod ingenting. Skönt, då är ryktet om min garngalenskap inte ännu ute på stan.

På vägen till garnaffären såg vi Inge Löök och där var jag ju bara tvungen att stanna till och köpa två julklappar med hennes autograf på.

Från garnaffären skulle jag egentligen inte ha annat än en tidningen Designer Knitting, alltså en sticktidning.

Nå, det blev nu inte bara en utan det blev...

...hela tre. I det här skedet borde jag ju snällt ha gått till kassan, betalat och gått ut. Men det var ju så jättelång kö och medan jag väntade vandrade jag lite planlöst runt och hittade förstås de där korgarna med förmånligt garn. Ack och ve...

Hur skulle jag ha kunnat motstå det här "baby cashmere merino silk"-garnet? Så lent och fint.

Garnet Spray har jag varit på jakt efter. Tänkte sticka en sommarkofta. Får nu bli till nästa år, men nu har jag då garnet färdigt i lager. Tvekade mellan ljusblått och det här mörkblå när min stickvän kom till undsättning och påpekade:
- Det där mörka passar bra till jeans.
Alltså mörkblått fick det bli. Tur att jag har såna vänner som har öga för färger.

Ja, och nu borde det ju ha varit nog. Här hade jag ändå två påsar på 500 g/förpackning.
MEN... det fanns ju den där 10 euros påsen med ett så intressant innehåll:

Fanns inte en chans i världen att jag skulle ha lämnat den här efter mig. :) Det ljusblåa, svarta och orange är alla Sandnes Duett och det lilamelerade, som det fanns två nystan av är Batika.
Håhåjaa, nu hade jag bara 1 550 g garn till. Hjääälp, jag drunknar i garn...